Loellas resa Part 18

Loellas resa

Part 18: Kapitel 18

Loella gled ut ur och in i sömnen. Hon sov oroligt. Vände sig av och an. Kroppen verkade inte få ro. Hon vaknade svettig mitt i natten, öppnade dörren till sin cell, gick ut och bara gick. De långa, mörka korridorerna var öde. Surrandet från en batteridriven skylt ”Nödutgång” hördes mer nu, ännu mer nu, på natten. Hon gick ner mot utgången och blev stående vid ingången de kommit in genom då hon och de andra hade anlänt.
- Hej vännen. Rösten var len. Spår av oro hördes. Hon snodde runt och där stod Marina, Malin och en man i uniform hon inte sett förr. På bröstet kunde hon läsa ”Nattvakt” på mannen.
- Vad gör du här ute, vid den här tiden? Malin lade huvudet på sned i väntan på Loellas svar. Det var en spänning i luften, men inte av dominans, vem som var undergiven, vem som var dominant eller inte.
- Kom, sade Marina och sträcker ut sin hand. Hon hade inte sett det men det som slog henne var att både Marina och Malin hade nattkläder på sig. Loella går fram mot dom med armarna knäppta över bröstet som i en omfamning. Hon har ont i magen av situationen och vill bara kräkas. Av skam? Rädsla? Oro? Hon vet inte. Men när hon kommer fram lägger Marina lägger sin arm om henne och börjar leda henne genom virrvarret av korridorer. Vart ska dom?
- Jag..jag..j..skulle, bara, eh.
Marina stannar upp, ställer sig framför henne, lägger båda händerna på hennes armar och ser på henne. Med sina etthundranittiofem centimeter känns hon gigantisk mot Loellas pyttiga etthundrafemtio.
- Ja? Vad skulle du vännen? Rösten är mjuk, avvaktande och smeker hennes sinne. Det hörs att hon inte alls är arg, bara orolig.
- Jag vet inte, säger Loella med tårar i ögonen. De går vidare, kommer fram till sjukstugan, går in och en kvinna i sjuksköterskeuniform tar emot dem.
- Kom här lilla du, viskar hon. Hon hjälper henne till ett rum. Till skillnad mot hennes rum har det är fönster. De tre kvinnorna väntar utanför till toaletten, väntar tills Loella är klar sen stoppar Marina och Malin om henne på varsin sida av sängen.
- Försök att sova nu, säger Marina ömt. Men vi måste ta itu med det här i morgon, förstår du? Inte med något straff, inga påföljder, inga uppdrag. Men vi vill gärna veta vad som föregår i ditt huvud. Ok?
Loella nickar.
- Ok, bra, säger Malin. Då får du sova så gott. De ställer sig upp. Marina nickar åt vakten och sjuksköterskan och en dosa med en röd knapp placeras bredvid henne på sängen.
- Tryck om du behöver mig. Sjuksköterskan verkar vänlig. I sina sextio, rundlätt, grått hår och hornbågade glasögon. När de lämnat rummet sover Loella redan.

Hon blir väckt av sköterskan som försiktigt ruskar henne.
- Det är frukost nu fröken, säger hon. Igor väntar på dig i hallen utanför. Han tar dig till matsalen så du får äta. Och myket riktigt. Han står utanför. Den långa, välbyggda mannen ler mot henne.
- God morgon. Har du sovit gott? Hon nickar bara kort till svar. Hon mår bättre idag. Hon vet inte varför hon gick iväg.

När de kommer in i matsalen är det massor med folk där. Loella hämtar sin mat, väljer ett bord en bit ifrån alla andra och sätter sig och äter.

Plötsligt hörs ett vrål från en annan klient. Han ställer sig upp, slår sin bricka i bordet så glas, bestick och tallrik bara flyger, sen springer han mellan raderna av bord. Han tar sats mot Marina som nätt och jämnt hinner få en smäll på kinden, ramlar, famlar för att ta sig upp. Igor är redan framme när mannen vänder sig om, mottar ett slag och träffar Igor på hakan. Igor faller baklänges med sina tvåhundrafemton centimeter med en duns i golvet, blir sittandes, omtöcknad och undrande vad som hände.
- Min tur? Säger en röst bakom den stora mannen som precis har fällt två stycken dominanter. Han snor runt och ser den i motsvarighet till honom själv lilla Marcus står där. Han måttar ett slag. Marcus glider undran och med ett vrål slår han mannen rakt i mellangärdet. Mannen vacklar lite men han faller inte.
- Insekt, skriker han. Måttar flera slag. Marcus glider undan men inte tillräckligt fort. Slaget hamnar på hans axel och han gnider den med andra handen. Mannen vänder sig om och börjar gå mot Marina igen. Men Marcus springer runt honom och står i hans väg.
- NEJ. Du backar NU! Marcus har höjt rösten. Mannen morrar som ilsken hund, måttar ytterligare slag mot honom. Men nu har Marcus satt sig in i mannens rörelsemönster. Han går in på kroppen på mannen, matar snabbt tre, fyra slag i mellangärdet på mannen och sen tar han snabbt ett steg bakåt igen. Mannen håller sig för magen och när han gör det, går Marcus in, tar tag i mannens arm och med ett skrik som hämtat ur vilken kampsportsfilm som helst slänger Marcus mannen i golvet, tar ett tag och applicerar tryck.
- AAAAAAAJ. Skriker mannen.
- Lugn! Marcus röst är lugnare nu. Hård men inte hög. Lugn!
- Jag ska vara lugn, jag ska, jag ska.
Vakten Loella mötte igår kommer fram till Marcus och mannen på golvet. Han sätter handbojor på honom, hjälper honom upp. Mannens ögon lyser av ilska. Marina kommer fram till honom, tittar på honom och säger sedan lugnt.
- Det här var tråkigt Ulf, mycket tråkigt. Men de kommer bli oerhörda konsekvenser för dig med detta upptåg, det förstår du va? Mannen leds ut av vakten. Loella har suttit still hela tiden och bara tittat på scenen som utspelades framför henne. Hon är chockad av uppståndelsen. Hon har ätit upp, tar sin bricka, går bort, tackar husmor för frukosten och går mot sin cell. När hon passerar de dominanta så hör hon Marina säga ”Straffet måste kännas, men vi måste utreda vad som hände i mannen först”. De andra håller med.
- Vänta! Loella vänder sig om. Där står de alla tre. Marina, Igor och Malin.
- Hur mår du? Igors röst är varm.
- Bra, säger Loella och rycker lite på axlarna.
- Det här är inget att rycka på axlarna åt, säger Marina.
- Vi blev oroliga igår, tilläger Malin. Du var desorienterad och kunde visste nog troligt inte var du var.
- Men jag mår bättre idag. Loella ler. Jag lovar.
- Ok, säger Igor. Gå in till cell, duscha, borsta tänderna, byt om till vanliga kläder och kom sen ut till mig. Dagen hade börjat.

Added 5 feb 2019 Stories #Woman as top #Man as bottom #Bondage #Discipline

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print Document ID 22403 ⚑ Report