En månad i livet

En dagbok om tiden på sjukhus efter en hjärnblödning.

Prolog
Måndag den 1.a Oktober 2007 var en annorlunda dag. Det var inget jag planerat eller ens ägnat en tanke, och egentligen passade inte tidpunkten särskilt bra heller. Klockan var runt 9 på måndagsmorgonen då det började.
Först var det bara en konstig känsla, något jag aldrig upplevt förut och definitivt inte kände igen. Jag satt avvaktande en stund tills ett svagt pirrande kändes, på toppen av huvudet, innanför skallbenet. Avvaktande, undrande. Börjar svettas lite, känner att kraften försvinner.
Dax att göra något...

Måndagen den 1.a Oktober 2007 fick jag en stroke. Ett brustet blodkärl i hjärnan gjorde att jag fick uppleva akutsjukvården från första parkett. Såklart är mina upplevelser inte att lita på den första tiden då jag, när jag inte var nedsövd, var fullpumpad med smärtstillande preparat. Som tur är hade min sambo sinnesnärvaro nog att teckna ned vad som hände under den första månaden, så det är hennes ord jag väljer att publicera här.


1/10
Klockan har blivit “mys” på ditt jobb. Du och Åsa äter frukost och pratar. Helt plötsligt blir du apatisk. Efter en stund ber du Åsa om hjälp upp till ett vilrum, för du mår inget vidare. Väl där uppe börjar du kräkas och har en fruktansvärd huvudvärk. Du blir även frånvarande en stund och är väldigt rädd. Åsa hämtar ännu en kollega och dom beslutar sig för att ringa efter ambulans. Åsa försöker förbrilt få tag på mig men jag svarar varken hemma eller på mobilen eftersom jag var på jobbet. Åsa ringer då till din mammas företag. Din syster svarar och meddelar att din mamma finns i ProNova huset på en föreläsning. Din syster lovar också att leta reda på mig, vilket hon lyckas med. Åsa letar upp din mamma som kommer till dig på jobbet.
Ambulansen kom vid 9.40 tiden. Då var du fortfarande kontaktbar, men du upplevde att tungan var ostyrbar och var sluddrig i talet. Du packades in i ambulansen och din mamma åkte med till akuten. Undertiden hade din syster fått tag på mig, men eftersom jag inte hade någon bil kom Åsa och hämtade mig och körde till sjukhuset.
Väl framme på sjukhuset rullades du in i sal 70. Läkaren beställde snabbt en DT-skalle (datatomografi) för han misstänkte en blödning. När jag kom fram till dig var du alldeles grå-vit i ansikte och kropp, du var fortfarande sluddrig i talet och mådde väldigt illa. Du kräktes hela tiden och frös. Du rullades upp till röntgen rätt snart. På röntgen konstaterade man att du hade blod i ventriklarna (hålrummen i hjärnan). Ner till akuten rullades du igen. Där fick du medicin mot illamåendet och stillande av blödning. Läkaren kontaktade neurokirurgin i Linköping som bestämde att du skulle transporteras över dit. På akuten gjorde man dig klar för att köras till IVA för sövning. I stället för att bråka med dig klipptes din gråa t-shirt sönder och en blå sjukhus-nattskjorta sattes på bak och fram. Väl uppe på IVA fick din mamma och jag stanna utanför medans narkosen sövde dig. Dom intuberade dig och tog över din andning. Allt detta gjorde dom för att säkra transporten till Linköping som gick med en fullpackad ambulans med blåljus. I ambulansen hade du med dig ambulansmän, narkosläkare och IVA personal.
Din mamma och jag fick inte plats i ambulansen. Där står hon och jag med varsin bilnyckel men ingen bil, så JH hämtade oss på sjukan och skjutsade oss till våra bilar. Vi åkte efter till Linköping i din mammas bil. När vi parkerat och hittat in på akuten i Linköping möter vi upp PB som kastat sig in i bilen så fort han hört vad som hänt. Han var i Linköping innan dig till och med. Inne på akuten träffar vi narkosläkaren som var med dig under transporten. Hon berättar att resan gått bra och att du redan förts upp till operation. Oss hänvisade hon till plan 17 NIVA (neurointensivvårdsavdelning), dit du skulle komma sen.
I operationssalen satte dom dit en dränerings-slang som skulle hjälpa dig hålla trycket i hjärnan på en bra nivå. Sen skickades du på en kärlröntgen för att ta reda på vad orsaken var. Denna röntgen gav inte det resultat som dom ville, så dom gjorde en annan där man går in med en kateter i ljumsken. På denna kunde man se att du har en AVM (artärochvennåntingmissbildning) i hjärnstammen. Denna missbildning hade gått sönder och blod läckt ut i ventriklarna.
Under tiden du gjorde allt detta har vi fått tillgång till ett anhörigrum. Din mamma, jag och PB slår oss ner där och rätt snart kommer även din pappa. Väntan för oss är lång, men tillslut kommer du upprullandes och får en plats inne på NIVA (neurologiska intensivvårds avdelningen). Vi får komma in och hälsa på dig och du har slangar, sladdar och kanyler lite varstans. Du är även kopplad till en respirator och är fortfarande sövd.
Ett tag senare väcker de upp dig ur narkosen för att kolla din medvetenhetsgrad och ditt rörelsemönster. Du rörde dina armar och ben och kunde även krama sköterskans hand vid tillsägelse. Du tittade även upp. De sövde dig sedan snabbt för du tyckte det var så obehagligt med “rören” (resperatorn) i halsen. Du var sen rätt lättväckt och rörde dig lite spontant under kvällen och natten med bara en väckning till.


2/10
Under natten märkte de att din dräneringsslang läckte (på utsidan) som läkaren fick komma och laga.
Vid 8:a snåret började läkarna att ronda igenom alla patienter.
De går igenom dina röntgenbilder och kommer fram till att de ska “väcka” dig idag och ta dig ur respiratorn.
Vi går in och ut till dig lite hela tiden.
Vi har fortfarande kvar anhörigrummet och kl 13.10 kommer dagens sjuksköterska och meddelar att de börjat väcka dig. En stund senare meddelas vi att du är ur resperatorn och uppvaknandet har gått bra.
Vi får gå in till dig två och två. Din pappa och jag tågar in först.
Du har fått en slang med en tuss på in i näsan, detta är en syrgasslang. Den behöver du ha för att syresätta kroppen ordentligt.
Personalen är “nöjd” med vad du presterar när de mäter din status och vi kan konstatera att du har samma funktioner som när du sövdes. I statuset kollar dom medvetenhetsgrad, pupillen, styrkan, rörligheten och en massa värden på apparaturen. Men du är väldigt trött och medtagen.
Du tittar upp lite när vi kommer in till dig. Din pappa går ut och din mamma och PB går in en och en till dig. PB tittar du upp på och vinkar åt honom, förklarar även att du är sjuk för honom.
Du frågar mig vad som hänt och jag förklarar för dig.
Din bror kom idag hemåkande från Norge och hälsar även han på dig.
Du svarar på frågor om hur du mår och om du vet var du är och vad som hänt.
Du mår illa men har inte ont i huvudet
Din kropp ger dig lite feber och du ligger mellan 37,8-38,1 grad.
Du mår illa lite hela tiden och kräks ett par gånger.
Din syster kommer och hälsar på dig på kvällen.
På kvällen får du även huvudvärk och får morfin som hjälper dig.
Jag sitter hos dig även denna kväll till en 00.30 tiden. Sen går jag in i anhörigrummet där din mamma redan vilar sig.


3/10
Natten har varit okej, dina statusbedömningar har varit bra, men du har kräkts en hel del. Du är medveten och svarar på frågor.
Du upplever att du har dålig syn när du tittar upp. Du har nämligen dubbelseende, så du håller ögonen stängda.
Du får mer morfin när du känner att du behöver för huvudvärken och tycker det är skönt med medicin som faktiskt hjälper (panodil skrattar du åt men vi förklarar att de är bra för febern som fortfarande ligger runt 38 grader).
Idag kommer barnen och hälsar på dig.
Vi har anhörigrummet kvar. Där inne sätter vi oss först ihop med E och W. Kuratorn och sjuksköterskan som jobbar på NIVA förklarar vad som hänt, hur det ser ut på rummet och att du har en massa slangar och sladdar kopplade på dig och förklarar varför. Sen tågar vi in, jag, din mamma, E, W, kuratorn och sjuksköterskan.
Barnen hejar på dig och du på dom, vi förklarar för dem det de undrar. En kort stund senare går vi ut och barnen ritar varsin teckning till dig i anhörigrummet och du vilar dig.
Barnen tar det hela rätt bra och går in en sväng till och ger dig sina teckningar som sätts upp på väggen. Du får även en kastanj som E lägger på din kudde. Sen säger de hejdå till dig.
W skjutsas hem till sin mamma och E till min syster av PB med ett Mc Donalds besök på hemvägen.
Illamåendet finns där hela tiden och du får medicin som hjälper till och från. Sen kräks du lite nu och då.
Mer morfin när huvudvärken sätter in får du, tyvärr mår du illa och kräks av morfinet med ibland. Man provar ketogan istället vilket funkar bättre, det mår du inte lika illa av.
Jag sitter hos dig till sen natt och vilar mig sen ett par timmar, även denna natt i anhörigrummet. I natt ihop med din pappa.

4/10
Tidig morgon flyttas du ut från NIVA till post op. Apparater, slangar och sladdar har du med dig, så de har stenkoll på dig fortfarande. Intensivvårdsplatsen var det någon annan som behövde bättre än du. Post op är också en intensivvårdsavdelning men dit flyttas man när läget är något mer stabilt.
Idag tog de likvorvätska (huvudvätska) för att skicka på odling, något som man rutinmässigt gör två gånger i veckan för att se så det inte har letat sig in några bakterier.
Efter detta får du grym huvudvärk. Vilket man kan få efter en sådan “tappning”. Trycket förändras i huvudet och blir för en stund ganska lågt. Men likvorvätska bildas nytt hela tiden.
Problemet med huvudvärken som kom idag är att det inte avhjälps med morfin/ketogan. Du får det gånger flera men värken är hög i alla fall. Du beskriver värken som samma som du fick när du var på jobbet och fick blödningen.
Illamåendet har du kvar även idag och kräks häftigt minst en gång.
Du kastar dig häftigt mot kanten för att kräkas utanför sängen, jag stoppar dig så du inte trillar ner.
Efter kräkningen denna gång ändras färgen i påsen med likvorvätska. Från att ha varit relativ klar till att bli rödare än någonsin.
Läkaren tillkallas eftersom du har sån värk och inget smärtstillande hjälper, du kräks häftigt och “påsen har blivit röd”.
Han beslutar att en DT-skalle ska göras för att utesluta en ny blödning. Men att vätskan blivit rödare efter denna kräkning kan även bero på att man “skakar om” i huvudet och frigör mera blod. DT:n visade ingen ny blödning, den visade att det går åt rätt håll med dräneringen.
Värken håller i sig hela tiden och du får smärtlindring gånger flera utan nämnvärd effekt.
Jag sitter hos dig till sen kväll och när du verkar ha det något sånär lugnt går jag upp och lägger mig. I natt har jag hyrt ett rum på Comfort, patienthotellet som ligger två våningar över där du är.


5/10
Jag kommer ner till dig på morgonen. Du hejar och undrar om det va i natt du ramlade ur sängen. Du har tejp i pannan där man klistrat igen ett sår. Jag frågar personalen och de bejakar att du tidigt på morgonen kräkts och ramlat ur sängen. Sladdar och slangar klarade sig som tur var. Ny DT-skalle beställs för att utesluta blödning eller fraktur i huvudet efter fallet. Men dina statusbedömningar är helt ok hela tiden och DT:n visade bara att dräneringen gör verkan, inget annat.
Du har fortfarande massa huvudvärk och mår illa mer eller mindre hela tiden. Smärtlindringen hjälper dig inte nämnvärt nu heller.
Din feber har även den börjat stiga. Idag ligger den mellan 38,7 - 39,3. Jag baddar din panna med kallt omslag och du får även panodil i droppform, du svettas rejält mellan varven.
Värken har du kvar liksom febern men läget är stabilt och jag åker hem till E.
Din mamma pratar med läkaren om “insättning” av UltraLife istället för nyponsoppa och dyligt. I alla fall ett alternativ du har att välja på som magen känner igen. Han tycker det är helt okej.
Personalen på post op tycker nu att läget är så pass stabilt så att vi ska hålla besökstiderna -> 15 - 19.
Det accepterar vi så pass att din pappa kommer att finnas här runtomkring. Förståligt att de vill hålla på besökstiderna pga att du behöver din vila och att du faktiskt delar rum med andra patienter.
Din mamma och pappa sover i ett hus här i Linköping nu, och över helgen i alla fall (Din brors vän B:s hus).
När E sovit en stund och det är dags för mig att blunda in ett tag ringer jag avd och kollar hur du har det. Då hade du inte riktigt lika mycke värk och du hade det rätt lugnt.


6/10
Jag ringer till avd på morgonen och de meddelar att du har det bättre med värken.
Din pappa kommer till dig vid 10-tiden. Han ringer sen mig och meddelar att du har det rätt okej idag. Febern är nere på 37,6 och värken rätt liten.
Jag kommer till dig vid 15-tiden och då mår du hyfsat. Men ju längre tiden går kommer febern och huvudvärken ikapp dig.
Sjuksköterskan berättar för dig och din mamma att man tänker höja dräneringen för att kunna se om man kan ta bort den. Går inte det ska man sätta dräneringen in i ryggmärgen istället.
Du hänger inte med på vad som händer eller bestäms. Du reagerar med ångest och mår jätte dåligt. Läkaren kallas till dig och du får allt ordentligt förklarat för dig gällande höjningen av dräneringen. (Det där med ryggmärgen pratades det inget om).
Han förklarade också att man dränerat dig för hårt därför ville han höja. För mycket dränering kan orsaka huvudvärken.
Du mår fortfarande illa, hostar till och kräks kraftigt medan vi pratar med läkaren. Han bestämmer då att du ska göra en ny DT-skalle, ifall något skulle ligga och läcka från fallet så skulle det synas nu. Även en lungröntgen ska göras p.g.a din hosta och feber för att utesluta lunginflammation.
I väntan på dessa undersökningar får du påhälsning av din syster, MN, JT och TL.
Febern försöker de återigen få ner med panodil i droppform.
Du syresätter dig lite dåligt samtidigt som du yt-andas vilket medför att du får fel värden även med koldioxidhalten. En mask för mun och näsa med en påse fastsatt sätts in. Den ger dig mer syre och påsen gör att du får i dig lite av din koldioxid igen.
Du och jag dividerar fram och tillbaka att du behöver och ska ha masken, du lyssnar mellan varven =).
Idag har du varit plockig med slangarna och styrig. Även yrat av febern och "drömt" av morfinet. Endel tokiga meningar kommer ur dig=). Men när jag inte fattar vad du menar förstår du själv att du "hittar på".
Ny blododling tas också i kväll.
Kl 21,30 får du tid för röntgen och du rullas iväg. När du återkommer får vi reda på att båda röntgenundersökningarna såg bra ut.
Läkarna vill nu även ha ett EKG taget på dig för du har en extrem låg vilopuls.
Tidigare idag har dräneringen höjts en liten bit, vilket fungerat bra.

7/10
00,30 tas EKG:t på avd där du ligger. EKG:t såg bra ut dock låg puls.
Du sover nu gott, har så gjort i nå´n timme och du har det lugnt.
Dräneringen höjs till 20.
Jag går och lägger mig i anhörigrummet som jag får låna i natt, för att jag inte ville lämna dig när du inte mådde riktigt bra.
Dräneringsslangen sänks till 15 under natten p.g.a att du dränerat för lite i "burken" men istället läckt genom såret i huvudet. Annars har natten varit lugn enligt personalen.
Febern är nere på 37 skalan igen.
Förmiddagen använder du till att försöka sova.
Vid 12.30 tiden pratade vi om att jag ska åka hem till Norrköping en stund för dusch och klädbyte, sen ha med ungarna tillbaka vid 16 tiden, för du mådde rätt okej.
Efter att jag åkt bestämmer läkaren att du ska på ännu en lungröntgen. Denna gång sprutas det in kontrastvätska för att se så du inte fått propp i lungan eftersom du inte syresätter dig riktigt optimalt.
Kl. 14.30 rullade du åter iväg till röntgen. Där får du förflytta dig lite och detta ger dig duktigt med huvudvärk.
Även denna lungröntgen var utan anmärkning. Men huvudvärken och tröttheten kom som ett brev på posten efter.
När jag och barnen kommer möts vi av din mamma och PB som också kommit. Eftersom du är så medtagen just nu så tar vi en fika innan vi hälsar på dig.
Jag går upp och konstaterar att du har det jätte jobbigt med värken. Du får mer ketogan och jag tror att värken ger med sig lite.
Dräneringen sänks igen till 10, utgångshöjden, för det läcker vid huvudet istället.
Kl. har nu blivit 17 och maten är på ingång - Lasagne.
Du beslutar att barnen kan komma in en stund innan maten, så jag hämtar dem. De har ritat flera teckningar åt dig.
En stund senare återgår barnen till caféterian och jag hjälper dig med lasagnen, en tugga sen får det vara bra, smakar ve och fasa tycker du.
Då kommer din syster och PB in och hälsar på. Du hejar på dem och "förklarar att du inte har någon ordning på kossorna - kossera kossera kossera ropar du tyst". Nu har Ketoganet slagit rätt och du håller låda som aldrig förr.
Då sticker din bror in huvudet och kommer in och hejar. Jag passar då på att gå ner till barnen.
Barnen har gjort varsin solfjäder till dig som du kan svalka dig med när du blir varm av febern. E följer med upp en stund till senare och ger dig dessa plus ännu en teckning. W har åkt hem tidigare till Norrköping.
Du mår alldeles prima just nu och jag skalar dig en clementin som du glatt pillar i dig.
Jag beslutar mig för att åka hem med E och sova hemma i natt. Personalen är införstådda med att ringa mig om det är något du vill.
Din mamma och PB kommer in en sväng och du och PB pratar en bra stund. Sen blir du så trött att du sover när din mamma och pappa åker bort mot huset de bor i.
Jag ringer avd kl 23 och kollar läget. De meddelar mig att du vid 22 tiden varit riktigt irriterad på att dom plockade med dig hela tiden, väcker och sticker dig och aldrig låter dig vara. Till det hela hör nog att din viktiga nål som mäter blodtrycket slutade fungera i samma veva som ny personal började. Läkaren kom då och skulle sticka dig för att sätta en ny nål och misslyckades, samtidigt kommer den nya personalen och väcker dig och plockar med dina sladdar, tar status och frågar sina frågor igen osv. Detta gjorde nog att droppen rann över efter alla turer de senaste dagarna.
Läkaren skulle komma åter och göra ett nytt försök. Jag förklarade igen att du är väldigt stickrädd och att de måste förklara in i minsta detalj varför du behöver denna nål, så hoppas vi att du köper läget. Din mamma hade sagt till sköterskan tidigare när hon hade ringt - att skäller han ut er så är han på bättringsvägen och "fniss" det ligger det nog något i.

8/10
00.40 ringer min mobiltelefon. Det är från post-op, där du ligger. Du är väldigt upprörd, rädd och vill inte vara med längre.De försöker sätta den där viktiga artärnålen men det går inget vidare. Personalen tror att jag finns på sjukhuset någonstans, men jag är ju hemma.
Jag får prata med dig i telefonen för att på så sätt kanske lugna dig. Du är väldigt upprörd, rädd och tycker att nu får det vara nog. Jag kommer överens om att jag kommer, men att det kommer ta en stund.
Jag ringer först PB som slänger sig i bilen för att komma över och ta hand om E. Vi möts utanför och jag åker till dig.
Väl framme 01.20 efter att ha sprungit runt halva lasarettet för att komma in träffar jag sjuksköterskan. Hon meddelar att läkaren nu lyckats sätta nålen. De hade suttit ner hos dig och utförligt berättat hur alla värden på "datorn" hänger ihop och varför det är så viktigt med denna nål. Du köpte tillslut läget och läkaren fick fortsätta. Efter 12:e försöket lyckades man och du hade varit jätte tapper. Narkosläkaren (stickaren) hade till och med lovat att bjuda dig på en öl om ni någon gång råkade på varandra på krogen, för att du varit så tapper. De hade hållit på från 23.45 tills precis innan jag kom 01.20, så det var en pärs för dig. Du hade även kräkts när de "bråkade" med dig och det gör ju inte saken bättre. Du fick även smärtlindring för huvudvärken. Nålen sattes dock på ett sistahandsställe. I armvecket. Inte det optimala stället men i handlederna var det sten kört. Nu får vi hoppas att nålen håller där och inte börjar trycka på nerven som den ligger nära. Så nu kommer kontroller på din vänsterhand att göras ofta, för att se så den inte känns kall eller att du får känselbortfall.
Du somnade rätt snart efter det att jag kommit...förståeligt, det tog nog på krafterna. Jag satt hos dig till 06.00 och du sov mer eller mindre lugnt hela natten, förutom vid statuskontrollerna.
Jag kör hem för att sova ett par timmar. Senare p förmiddagen kom dina föräldrar till dig.
Läkaren pratade med dig och dina föräldrar om att flytta dräneringsnålen och istället sätta en lumbaldränering, med andra ord en slang i ryggen. Eftersom de inte kan höja motståndet på den du har i huvudet eftersom vätskan då hittar en annan väg ut (genom såret) och eftersom de inte anser att du behöver dränera den mängd du gör, så vill de prova att flytta den.
Eftersom det finns en annan väg ut så finns det även en annan väg in...för bakterier och det vill man inte vara med om. Du kommer också att få en annan rörelsefrihet. Detta köper du och verkar helt tillfreds med det. Dagen idag har annars varit den bästa dagen hittills. Du har suttit på sängkanten en stund och suttit uppe ordentligt i sängen. Ätit lite och fått i dig en hel del dricka. Värken hade inte heller varit så jobbig denna dag.
Jag fick ett samtal från personalen på and 71 post-op med order att köpa med godis till dig, du var väldigt söt sugen. Din pappa hade servat dig med pepparkakor och kex under dagen.
Jag hälsade på dig på eftermiddagen/kvällen och du var mycket piggare. Efter ett tag blev du väldigt trött och vilade dig. Du skulle ev få sitta på sängkanten och tvätta dig om du orkade senare. Magen din har börjat röra lite på sig och laktolosen (bajsmedicinen) du fick på kvällen skippade du. Glad om du inte behövde gå på toa förrän i morgon när du må hända kan ta dig ur sängen.Personalen och du har börjat träna blodtrycket att vänja sig vid annat än liggläge. Just nu skulle du dimpa ihop om du ställde dig upp, att vara lång gör ju inte saken lättare. Att göra storan på bäcken är inte ett alternativ.
Din pappa åker till "sitt hus" i Linköping och jag hemåt igen vid 20.15 tiden.
Jag ringer runt 23 och du har det lugnt. I morgon ska jag ringa avd och se när du får tid för att sätta lumbaldräneringsslangen, för då har jag självklart lovat dig att vara med.

9/10
Ringer avd kl 8.15. Natten har varit lugn efter omständigheterna. Du sitter just då upp i sängen och äter lite frukost. Du hade även idag på morgonen varit med lite och tvättat dig.
När jag kommer vid 11 är du trött och vilar dig. Jag hejar på dig och lämnar dig sedan i fred en stund. Nu väntar vi på att du ska få göra din lumbaldräneringsgrej. Kl 16 blev den av.
Läkaren berättade ordentligt för dig och du tyckte det var okej men var nervös. Du ber om lugnande och får Stesolid, vilket lugnar dig något.
Lumbladräneringsingreppet gick jätte bra och du var lugn som en filbunke. Först lokalbedövade läkaren och sen stack han in själva nålen och fixade. Du tyckte det stack till i foten ett par gånger men när allt väl var på plats kändes det ingenting.
Denna dränering ska nu leda vätskan ner och ut genom ryggen istället för genom dräneringen i huvudet. "Huvudslangen" stängs av men sparas för att kunna öppnas igen om nya dräneringsvägen inte skulle fungera optimalt.
Dagen idag har varit bra. Du har mått bättre än någon annan dag hittills, men haft ett stort sockerbehov. Smågodis, wienerbröd och Fanta glider ner och mer funderar du över.
Sitter även upp i sängen och äter mat själv.
Din humor har kommit tillbaka och du är vaken mer, tränar synen och huvudvärken är inte så påträngande.
När jag åker hem vid 19-19.30 känns det väldigt skönt i kroppen. Det känns gott att du mår så bra.
Kl. 21.30 när jag och E är på väg hem från AK ringer min mobil. Det är Anki, sjuksköterskan som jobbat med dig i kväll. Hon berättar att du är förändrad, väldigt förvirrad´och lustig. Du pratar med mig och jag upplever dig som väldigt rädd och förvirrad. Du vill att jag ska komma och hämta dig. Jag förklarar att det inte går men att jag kan komma till dig. Det vill du för du känner att du behöver hjälp för du har inte riktigt koll och vet inte vem du kan lita på.E och jag går tillbaka till bilen och E får sova ännu en natt hos AK medan jag kör mot Linköping.
Väl hos dig har du blivit lugnare. Huvudvärken har kommit åter och du har åter igen fått Ketogan.
Du är vaken och pratar en blandning av verklighet och galimathias. Du är plockig och plockar med sladdarna och slangen i huvudet. Helt plötsligt sätter du dig rakt upp i sängen. Detta händer gånger flera och du är även på väg ur sängen men jag stoppar dig gång på gång. Orolig i kroppen.

10/10
Vid 01.30 ungefär somnade du. Jag sitter hos dig till 02.45, sen åker jag hem.
Läkaren hade tidigare pratat med dig men var tvungen att gå till operation. Han skulle återkomma senare. Ditt dräneringshål i huvudet läcker och han funderade på att sätta ett extra stygn eller dra slangen. Han funderade på att eventuellt göra en CT-skalle framöver också. Men när återkommer står skrivet i stjärnorna så jag sa att de fick ringa igen om det va något.
Jag åkte till Emil och sov på Annikas soffa ett par timmar.
Kl 8.15 ringde jag avd och de berättade att läkaren dragit ditt drän i huvudet. Du hade även mått illa nå´n gång under morgonen och kräkts. Du var vaken men kunde ibland säga något lustigt. Du blev sedan tröttare och sov djupt.
Jag ringde igen vid 13 för att höra om man ska göra en ny CT-skalle. Då fick jag veta att man redan gjort en som visade att du inte dränerade tillräckligt så du hade förmycket vätska i huvudet. Detta hade gjort dig förvirrad och väldigt trött.
När jag kom vid 15.30 tiden berättade din pappa att han inte pratat något med dig alls idag. Du "sover" djupt.
Din kropp är orolig, plockig och du pillar mycket på såret som sytts igen i huvudet, men du är inte kontaktbar.
Läkarna beslutar att du behöver hjälp med dräneringen. Du dränerar bra fån lumbaldränet men du har din skada i hjärnstammen, vilket gör att du inte dränerar bort tillräckligt från huvudet. Så runt 18.30 rullade de in dig i duschen för att förbereda inför operation.
Du ska sövas och få en Shunt inopererad. En slang som dras från huvudet, bakom örat, under huden ner till bukhålan, där det som behövs dräneras ut, ut i bukhålan.
kl 19 rullades du ut och ner till operation. Man beräknade med att ha tillbaka dig vid 20.30, då dock trött och kanske inte vaken efter sövningen.
När kl gått över 20.30 och du ännu inte kommit tillbaka frågar vi personalen, de berättar att läkaren inte gått ner till dig förrän vid 20 tiden så man beräknar dig tillbaka vid 22-22.30 tiden.
JT och PB (som hälsade på dig på besökstiden, stannade med oss för att få veta) din pappa och jag väntar och väntar i "glasburen" på avd. Kl blir 22.30....23 men ingen Daniel kommer. Oron stiger i våra kroppar. Personalen vet inte heller något förrän du är på väg tillbaka. Kl går och går.
23.40 kommer läkaren och berättar att de nu var klara och att du håller på att vakna till och snart komma tillbaka till avd. Läkaren berättade att ditt tryck i huvudet inte var så högt som man trott, så han undrade om han kommit rätt. Han gjorde flera koller och kontaktade även bakjouren som kom och kollade också. Men allt var som det skulle och man fortsatte. Det var därför det tagit så lång tid. Men slutresultatet var läkarna nöjda med. För att operationen hade tagit längre tid än beräknat så satte man in antibiotika ett par dagar längre än normalt.
Du rullades in på avd och vi får träffa dig. Du är inte vaken men vi klappar alla om dig och åker sedan hemåt.

11/10
Jag ringer avd 8.30 och får då prata med din pappa som redan är hos dig. Du sitter uppe och pratar (utan snurreri), äter frukost - The och två mackor, borstar tänderna och vill sen vila.
Jag kommer till sjukhuset, du vaknar till och pratar lite med mig, sen somnar du igen. Du är väldigt trött.
Vid lunch är du ganska svår väckt. De hjälper dig upp i en stol, skönt att få lämna sängen. Där sitter du och äter din lunch. Din mamma sitter där med dig. Du blir sen trött och ska sova en stund.
Efter någon timme eller två går jag in till dig. Du vaknar lätt men är väldigt trött. Vi pratar en stund och det mesta du får ur dig är galenskaper. Inte mycket som stämmer. Du får sen fortsätta att vila dig och jag går och pratar med din pappa som inte upplevt något sånt idag. Jag går och pratar med sjuksköterskan, hon håller med och säger : Ja han svarar lite tokigt ibland men samtidigt klart på vissa frågor. Läkaren kommer precis in och vi frågar honom om vad han tycker och tror. Han tycker att det är lika bra att göra en ny ct-skalle och kolla.
Din pappa och läkaren går och pratar med dig. Då svarar du helt adekvat och allt är frid och fröjd. Ct-skalle inställd tillsvidare.
Jag åker hem tidigare idag för att ta hand om E. Din pappa är kvar och väntar in PB som kommer efter jobbet.
När kvällsmaten kom vaknade du och satt upp och åt mycket för att vara du den senaste tiden. Sitter och pratar med din pappa och PB en lång stund. Du blev sen trött och skulle sova. De åker hemåt.
Jag ringer avd kl 22 för att kolla så att allt fortfarande är lugnt och de säger att du inte uppvisat något mer snurrigt utan är väldigt trött och vill sova, trött på dem med men har humor.

12/10
Jag ringer avd och får veta att du är vaken, ätit frukost och fått duscha nu på morgonen. Jag får prata med dig och du låter väldigt trött. Jag berättar att barnen och jag kommer i eftermiddag och det är okej för dig. Du svamlar något om glass men jag fattade aldrig riktigt vad. Jag lovade att ringa innan vi åkte för att se om du vill ha något. Du säger även att du kanske ska få åka hem till Norrköping i morgon.
Kl 15 ringer jag och får veta att du flyttat ut från post op till avd 71. Väl där hittade vi dig på en 4 sal. W,E,PB och jag traskar in. Under vårt besök får du veta att du ska få flytta till ett enkelrum bredvid expeditionen, för att personalen vill ha mer koll på dig. Du är väldigt trött och fåordig. Barnen kryper upp i sängen hos dig en stund och myser. Ditt godis börjar ta slut så PB och W går och köper nytt åt dig. E och jag går ut en stund också för du vill vila dig i tio minuter. Sen får du flytta till enkelrummet och blir serverad middag, ris och kyckling. Kycklingen går ner och två ultra.
Du verkar fundersam och ledsen, orolig över din syn men den har blivit lite bättre. Du försöker använda båda ögonen men du kan inte fokusera riktigt.
Vi lämnar dig vid 18 tiden då du blivit väldigt trött. Du är väldigt inåtbunden.
Jag pratar med sjuksköterskan och hon bejakar att du nog ska få flytta över till Norrköping i morgon lördag om läget är som idag.
Jag ringer avd 71 kl 23 för att kolla hur du har det, men de svarar inte i telefonen så jag får väl ta förgivet att allt är bra och återkomma i morgonbitti.

13/10
Jag ringer avd 71 på förmiddagen. De meddelar att du ätit frukost, försökt sköta magen och duschat nu på morgonen. Efter det mådde du illa och kräktes.
Du har sagt nu på morgonen att du inget emot har att flytta över till Norrköpings lasarett under dagen. Systern skulle fråga dig igen (eftersom du mått illa) och återkomma till mig. Hon återkommer och berättar att du vill flytta över och att det ska ske kl 13. För hos dem är du färdigbehandlad.
Ca kl 16 ringer din mamma mig och meddelar att de är hos dig nu och att hon upplever dig mycket försämrad. Du hade precis kommit fram till medicin avd 1. Du hade mått illa och kräkts det första du gjorde.
Jag åker upp till dig men lämnar åter E hos min syster.
Du är väldigt trött, vit i snoken och pratar bara goja. Dina föräldrar hade precis pratat med läkaren om vad de upplevde och läkaren skulle skicka remiss till röntgen för en ct-skalle.
Din mamma får i dig lite ultra.
Du skjutsas ner till röntgen och jag följer med. Röntgen går bra. Röntgenläkaren berättar lite snabbt för mig att bilderna ser bättre ut än de från ct:n innan, alltså den 10:e oktober (inte konstigt för då var du medvetslös och fick en Shunt inopererad), men att Ventriklarna fortfarande var lite vida.
Väl på avd igen försöker du sköta magen vilket inte gick så bra. Din mamma behandlar dig lite och sen blev resultatet lite bättre.
Du får i dig mer ultra och får tillbaka lite färg i ansiktet.
Vi diskuterar med sjuksköterskan som kom och tog prover på dig om hur pass "övervakad" du nu kommer att vara och att vi vill prata med läkaren.
Läkaren beslutar att du ska flytta till AVA (akutvårdsavdelningen) för att ha mer koll på dig. Där ska vi även få träffa läkaren.
Du flyttas ner vid 19.30 tiden och kopplas upp med blodtrycksmätning, syresättning och pulsmätning.
Vi får prata med en läkare som inte hade någon som helst utbildning på anhörigkontakt/människokontakt, det hela slutade med att jag gick ut ur rummet. Dina föräldrar pratade en stund till med henne och hon beslutade sig för att skicka över bilderna från röntgen till Linköping.
Du börjar må illa igen och kräks. Du är även svår kommuniserbar, svammel, svammel, svammel.
Läkaren återkommer med besked om att läkaren i Linköping inte tyckte det var så allarmerande med röntgenbilderna. De tyckte att ventriklarna är något vida men det är helt okej.
Det känns som om vi får slå oss blodiga för att kunna hjälpa dig här - de lyssnar inte på oss.
Dina värden på blodproverna visar att du har för lågt natriumvärde och dropp sätts in. ( du var lite uttorkad)
Din mamma åker hem vid 23 och jag vid 11.15. Din pappa är kvar hos dig och kollar om de "sköter sig". Du var lite svår väckt innan jag gick men tillslut fick vi ur dig några vettiga svar. Jag sa till din pappa att hålla koll på blodtrycket, kan vi inte kolla något annat eller få gehör för annat så är det ju något vi kan gå på. När jag åkte hem var alla värdena bra.

14/10
7.30, din pappa ringer mig och meddelar att natten varit lugn på så vis att du sovit och dina värden som de mätt legat okej. De kommer gå rond kl 9.
Jag försöker få tag på personalen på AVA men deras telefontider börjar kl 10. När jag väl får tag på dem berättade de att du suttit upp och ätit frukost. De upplever dig något bättre men du pratar fortfarande galimathias. Dina natriumvärden har blivit bättre.
Ronden bestämmer att du ska ha vätskelista och att du ska flyttas upp på avd, medicin 1.
Jag kom upp dit vid11.15 tiden. Du sover och din mamma som sitter hos dig tycker du ska få vila till lunchen vid 12 så du orkar äta. När lunchen kommit är du svår väckt, men till slut får vi upp dig i sittande ställning. Du är så pass vaken att du börjar äta själv. Men under tiden du äter somna du till. Du har heller ingen koll på vad som hänt dig, inte ens det som hänt idag med avd byten och så. Efter maten sover du igen.
Jag åker iväg en sväng till E och vid 17.15 när jag var på väg upp till dig igen ringer din mamma.
Nu ska du iväg till Linköping igen...ÄNTLIGEN!!! Kvälls sjuksköterskan tyckte inte det var okej att ha dig där så hon kontaktade läkaren som i sin tur pratade med neurokirurgen i Linköping som beslutade att skicka dig på shunt-koll.
Din mamma och pappa slänger sig i en bil och jag i en annan och kör mot Linköping.
Väl där får du ett enkelrum på avd 71. Läkaren kommer in och ställer om din shunt till 90mm/vatten mot 110mm/vatten som du hade tidigare. Hon hoppades nu att du skulle bli piggare under natten. De ska väcka dig 2 ggr/timmen och kolla medvetenhetsgraden och tänkte flytta in dig på post op för att nattpersonalen ska kunna ha den kollen på dig.
Din mamma,pappa och jag kom överens om att åka hem till Norrköping och sova ett par timmar och återkomma i morgon till ronden. Jag vet ju att de ringer om det är något.
Det känns tryggt att du åter är hos proffsen.
Fortsättning följer...

15/10
Jag pratar med personalen som säger att du är vaken och att du ätit din frukost. När din mamma pratade med dem hade de sagt att du blivit mer och mer lättväckt under natten.
När jag kommer till dig är du lätt att väcka och du är glad över att se mig. Du är mycke mer redig och vaken. Du säger att du inte kommer ihåg något från gårdagen, inte heller att du varit en vända till Norrköping.
Vi pratar lite om shunten och du är riktigt med.
Jag lämnar dig en stund så du kan vila, sköterskan ska hämta mig när läkaren kommer för att ronda.

Efter ett bra tag går jag åter in till dig. Du har vilat en stund och är åter igen sugen på wienerbröd eller croasanger. Efter ett glas med ultra tänkte jag ta fram din gosaker men upptäcker att de är borta...så jag får snällt gå och köpa nya.

Jag ringer och fixar så att dina föräldrar tar med sig din skäggtrimmer, för du känner dig lite igenväxt.

Du funderar över hur du ska kunna bli frisk, du tycker att det går så långsamt framåt.

”Näringen”-maten kommer inrullande....tro det eller ej men det serveras köttbullar igen.
Jag beställer en energiberikad kost till så det skulle du få till kvällen.

Jag pratar med sjuksköterskan och frågar om det blir någon rond, hon visste inte när läkaren skulle hinna komma men informerade om vad de gått igenom på för ronden.
Du ska få flytta ut till avd 71 och vara där tills i morgon när nytt ställningstagande tas. Sjukgymnasten skulle även komma till dig efter lunch.

Jag åker hem vid två tiden och dina föräldrar kommer något senare och besöker dig. Ni pratar en bra stund om flytten, blödningen och diverse annat. Det fixa även pizza till dig.

Jag ringer avd 71 kl 23.40 för att höra hur du har det men ingen svarar (börjar undra om de stänger av telefonen nattetid. De svarade ju inte sist heller som jag försökte ringa på kvällen).

16/10
Pratar med personal på avd 71. Hon säger att du själv känner dig piggare nu på morgonen. Planerad flytt till Norrköping under dagen. Närmare bestämt kl 13.
Du ringer mig själv och undrar hur du ska kunna meddela dina föräldrar att du ska flyttas över. Jag lovar att ombesörja det.

Du kommer till medicin avd 1 i Norrköping kl 14.30.
Jag och E hälsar på dig16.30.
Läkaren Bosse är hos dig när vi kommer in på salen. Han pratade hastigt med mig över din säng och berättar att din rehabilitering kommer att vara lång, månader kanske år.

E var lite styrig så vi stannade bara någon timme, men din pappa kom förbi så du hade sällskap en bra stund iallafall.

17/10
Pratar med dig gånger flera i telefonen. Du är tråkad på att vara där.
Läkaren och rehabteamet har pratat med dig idag. Du har även fått en rullator och går uppe lite.

Besökstiden börjar kl 16 och din syster och T kom.
En halvtimme senare kommer P med dator och ljudband, efter kommer jag med kaffe och bullar som du promt ville bjuda J och Å på som kom vid 17.30
Du är vaken, pigg och glad över besök. Folk droppade av och 19.45 lämnade jag dig.
20.30 ringer E till dig och önskar godnatt.

18/10
Jag ringer dig på förmiddagen. Du känner dig lite trött. Vill klippa dig.
Ett tag senare ringer du mig igen. Du bara måste ha kakor. Gärna att jag bakar havreflarn. Tyvärr finns inte tiden för det så du nöjer dig med köpekakor, och inte ska jag vänta till besökstiden, nej gärna nu. Ca 1 timme senare typ 13 kom jag upp med lite kakor till dig.
Du sov men tittade upp på mig men ville inte riktigt vakna, så jag lämnade dig och åkte hem. På vägen ut pratade jag med sjuksköterskan om hur framtiden ser ut från deras sida. Hon berättar att man nog tänker skriva ur dig nästa vecka om inget händer och låta dig fortsätta med hemrehab. Från VIN jobbar man just nu inget medicinskt med dig utan bara observation och rehab. Hon berättar även att det ska göras en kognetivbedömning på dig i eftermiddag.

A och W hälsar på dig idag kl 16 och T lite senare.
E och jag kom runt 18.15. Du hade inte märkt att jag varit där tidigare idag när du sov.

Idag har du även duschat själv.

Rehabmänniskorna har jobbat med dig idag på eftermiddagen och beslutat att fortsättningsvis jobba med dig på förmiddagarna istället pga att du är så trött på eftermiddagarna. De fick nämligen väcka dig idag.

Stygnen plockades idag.

19/10
Nu är det svårt att skriva dagbok åt dig. Jag vet ju inte riktigt hur din dag ser ut längre eftersom jag inte kan tillbringa all min tid med dig.
Jag vet att P hälsat på dig tidigare och att ni varit i cafeterian.
J,T,F,J och Å hälsade på dig under eftermiddagen/kvällen.
Barnen och jag var på väg upp till dig men när jag ringde och fick höra att du hade fem besökare hos dig redan beslutade jag att barnen och jag kommer upp i morgon istället. Kändes som fullt hus redan och så får man visa lite hänsyn till dina rumskamrater, vi kan inte vara hur många som helst samtidigt. Vilket du tyckte var fel förstod jag senare när du ringde. Du tyckte nämligen att det var dåligt att jag backade och att vi inte kom.

20/10
Idag har jag varit hos dig och lekt frisör. Så nu är allt hår lika kort. Nu är skägget längre än håret. Är det håret som är kort eller skägget som är långt?! Både och!

P har fixat nya hörlurar åt dig så du kan lyssna bättre på dina lånade ljudband.
Mamma och pappa hälsar också på liksom jag och barnen.
Morfar A blev bortrullad från korttidsboendet Granen av M och A för en kort hälsningsvisit.
Annars har du nog haft en rätt vilsam dag idag. Ingen rehab. Du känner dig dock lite trött idag. Jag klippte väl orken ur dig =)

22/10
Som du nu lär märka kommer jag inte skriva varje dag.

Idag besökte jag dig på förmiddagen. Vi gick ner en snabbsväng till cafeterian.
På ronden idag hade de visst tyckt att du skulle hem på dagperm typ idag, men det hade du nekat till för du känner dig inte redo (dina ord)
Annars vet jag att man ska skicka en remiss till ögon, så ögonproffsen får titta på dig.
Sen har du haft rehab idag.
Jag pratade med sjukgymnast och arbetsterapeut idag (träffade dem i korridoren) och berättade för dem att jag vill veta hur din rehab ser ut. De skulle ge dig en tid att vidarebefodra till mig, så skulle jag kunna vara med.

Annars har T varit och hejat på dig med munkar och sånt och P och U hälsade på med.

Läkarsamtal har jag framfört gånger flera att jag/vi vill ha. Blev erbjuden att prata med någon typ i morgon men avböjde eftersom du inte trodde den läkaren skulle kunna ge mig något, så vi väntar på din riktiga läkare - Bosse, som är på utbildning.

Du har även fått kallelse till magnetröntgen. Jag ringde och pratade med dem och de skickar vidare din remiss till Linköping eftersom du har en shunt. Ny tid kommer.

23/10
Vet igentligen inte vad som händer.
Har ingen koll - gillar inte känslan.
Jag ska nog få vara med och träffa rehabteamet på torsdag. Se vad de har kommit fram till.
Sen hade de visst pratat om att skicka en remiss till neurorehab i Linköping - de riktiga proffsen enligt personalen från med.1. Känns ju bra att de inte själva känner sig duktiga nog =(.
Hemrehab kunde ta emot dig den 25:e oktober. Men som sagt....ingen riktigt vet och inget är riktigt bestämt.

Och jag vet fortfarande inte vad som påverkar vad och hur det kommer att bli, vad man kan förvänta sig och inte förvänta sig när någon fått en stroke.
-Jävla utbildning!
- Landstinget, skaffa fler vettiga specialister så inte patienterna behöver bli lidande.
Framförhållning vad är det?!
Vad händer?
Planera...går det?
Jag får ringa och prata och tjata och fråga imorgon efter ronden igen. Kanske kan få svar på något då!? Håll tummarna!!!

Det är en viss skillnad på att vara 31 och 61 (eller äldre) har jag upplyst dem om, vilket de ioförsig kunde hålla med om. Kanske det är därför de skickar en remiss till neurorehab?
Bara det bästa är bra nog åt dig!!!

Godisleveransen idag stod J, G, och J för. Din syster med familj var hos dig en sväng också.

25/10
Idag kommer jag till dig redan kl 9. Jag ska vara med på sjukgymnastiken du ska ha med rehabteamet. De informerar mig lite om testerna de gjort på dig. Ditt minne är lite dåligt likaså omdömet. Kroppsligt har du själv sagt att du har dålig balans vilket sjukgymnasten håller med dig om.
Idag är det dags för balanstest. Du klarade testet rätt bra, dock vingligt och med mycket koncentration. Sjukgymnasten tycker att det positiva med dig är att du alltid och snabbt hittar ett sätt att lösa dina ”problem”, hitta sätt att göra eller fokusera på för att göra saker.
Din person är sådan sa jag med ett leende...problem är till för att lösas eller?!

Så tiden kvar på sjukan ska fokuseras på balansträning av rehabfolket.

Du har märkt att du är lite svagare i vänster sida. Lika så i balansen. Stå på ett ben klarade du några sekunder på höger fot men inte alls på vänster.

Nästa vecka ska du och sjukgymnasten använda er av bassängen.

CT-skalle har du gjort idag också. Vilket du inte har en aning om att du gjort tidigare....du kände inte alls igen det där. Man gjorde den bara som en kontroll, det va inte så att man misstänkte något, utan mer bara kolla upp.

I morgon kl 9 ska du iväg på din remiss till ögonkliniken. Jag kommer och är med.

Den 1 november är det dags för MR-undersökningen (magnetröntgen) i Linköping kl 9. Jag hänger på då med.

I morgon ska du iväg på perm med P till Rammgöl.

26/10
Kommer till dig 8.50.
Du har varit ute i matsalen idag och ätit frukost.
Kl 9 ska du vara på ögonmottagningen så vi (du och jag) börjar rulla bort.
Först får du prata med en blivande disktriktläkare som gör några tester. Kolla synen med en ”syntavla” och sen får du göra dubbelseende test, där du ska peka med en egen pinne där du ser pricken som sköterskan pekar på.Sen ritar hon in det på ett papper och gör en fyrkant av prickarna. Det visar att dina fyrkanter är vridna...så du ser en sned värld.
Sen får du träffa en specialist. Han berättar att dina fyrkanter inte tyder på någon förlamning i ögonen, för en typisk förlamning brukar ha en jätte liten och en jättestor fyrkant. Så han tror att detta kommer ge med sig med tiden.
Sen tittar han in i dina ögon för att se om synnerven är svullen, men det verkar den inte vara. Efter det försöker han ställa in ett par glasögon och hjälpa ögat med en prissma som gör att ljuset bryter annorlunda så att du blir av med ditt dubbelseende och kan börja träna ögonen. Men efter en stunds pill kommer han på att det nog är lite för tidigt för detta så lappen får sitta kvar, men du ska träna dina ögon.

Vi går tillbaka och du fryser och är trött.
Jag stoppar om dig i sängen och åker hem.
Vid 12 halv1 (ca en timme senare) kommer P och hämtar dig. Ni åker och lunchar på Tallbacken och åker sedan vidare till Rammgöl.
Du har permission idag och ska ut och få ordentligt med frisk luft.
Ni är på Rammgöl ett tag och fikar med Ps föräldrar. Åker sedan och hälsar på din mamma i affären i Viken.
När du senare kommer tillbaka till avd är du ordentligt trött och sover hela natten.

27/10
Idag blir du hämtad av din far för perm över helgen. Ni ska åka till Ramm.
Där får du bättre mat och en värmande bastu.
Åter till avd månag 29:e
Vad som händer denna helg får du fylla i själv. Jag vet tyvärr inte. Men jag kan tro...lugn och ro och bli ompysslad.

29/10
Du är kvar på Ramm. Vill inte tillbaka till avd. Tänker skriva ut dig. Ska träffa läkaren imorgon kl 10.

30/10
Du åker med din pappa från Ramm till avd till kl 10. Jag möter upp där.
Vi får träffa en läkare, Louise, som berättar och läser lite om det som hänt.
Du blir fortsatt på perm för att rehabfolket ska kunna göra hembesök hos dig i morgon onsdag. Vi pratar även med läkaren om din MR-undersökning du ska göra på torsdag, men hon hänvisar oss att prata med Linköping om detta.

Vi pratar även med sjukgymnasten. Hon berättar rehabgången. Hemrehab blir inkopplad efter deras hembesök, sen när läget med tiden ändras kommer det bli dagrehab.
Efter läkarsamtalet åker du med din pappa och äter och sen vidare för att vila på VA.
Vid 18-19 snåret kommer du ut med dina föräldrars hjälp till huset som vi håller på att flytta in i.
Där är det full fart och mycket folk i olika åldrar. Du slår dig ner i soffan och senare sover du gott i vårt nya sovrum.

31/10
Vaknar, äter frukost och hjälper till att duka av. Tar en dusch ståendes.
Får besök av rehabteamet. Du kokar kaffe och the för att bjuda på.
Vi pratar lite och hemrehab kommer i morgon.

Din mamma har idag fått tag på Dr Martin Nilsson som opererade dig. Magnetröntgen imorgon är inställd. Det stod fel i journalen, det skulle vara om 2-3 månader inte 2-3 veckor. Ny kallelse kommer.

Har idag också ramlat till lite när du skulle på toa. Armbågen slog du i toastolen så hela vattenbehållaren till toan gick sönder. Tur att vi har flera =)
Du gjorde dig inte illa.
Åter i sängen!

Stories


theD
M42
12 feb 16:28

Do you want to be notified when theD posts new diary entries and writings? Yes

Writers I follow

Print Document ID 22437  Fler alster av theD  Report 

You cannot see or post comments since you are not logged in.