Log inRegister
Fantomen, rep och jag
För ett litet tag sedan ramlade jag över en teckning på nätet som berörde mig väldigt starkt. Bilden gjorde mig naturligtvis upphetsad, men den gjorde mer än så.
Det var en sorts om genrebild, att använda för att till exempel illustrera artiklar, och sammanhanget är snarare äventyrsbilder än erotiska fetischbilder även om illustratören säkerligen har koll på kinks.
Motivet föreställer en kvinnlig spion som är bunden vid en bomb med en timer. Det är inte långt kvar tills bomben ska smälla. Spionen är klädd i en svart glänsande catsuit. Hon har knähöga stövlar, pistolhölster på låret. Hon är bakbunden med tjocka rep. Hon svettas. Det är tydligt hur hon kämpar med repen men inte kan komma loss. Hon har inte lång tid kvar.
Bondage, stövlar och catsuits är kanske det jag tänder mest på, men det var ändå inte riktigt det som gjorde mig – som fortfarande gör mig – knäsvag. Det finns bättre bilder för ändamålet.
Det var något annat i bilden som fångade mig och jag insåg snart att det var situationen. Det var faran. Känslan som förmedlades av den totala desperata hjälplösheten: hon måste komma loss men kan inte. Min starka reaktion av bilden fick mig att aktivt tänka på hur jag upptäckte mitt intresse för bondage, hur jag förstod att jag tände på att se bilder på personer som var bundna eller själv bli bunden innan jag ens visste att det fanns något som hette bondage.
Jag älskar att ligga bunden och fantisera om vad som skulle hända med mig om jag verkligen var kidnappad (fantasier som jag knappt ens har berättat för min partner). När jag besöker webbsidor med material som tänder mig så är det nästan uteslutande de som berättar någon sorts äventyrlig historia – i text eller bild – om en hjältinna som blir kidnappad. Det finns många såna på nätet.
Men jag har nog aldrig funderat så mycket kring hur det där startade. Även om svaret allt som oftast bara har legat en armslängd bort i form av en hög med gamla serietidningar.
För det var så jag mer eller mindre upptäckte och utvecklade min fetisch. Och jag lär ju knappast att vara ensam om det. Jag har läst om engelsmän som upptäckte vad de tände på när de såg på Avengers och hur den läderklädda Emma Peel bands på olika sätt, men jag har inte hört så många som har pratat om hur serietidningar var det som startade det hela. Fast vi bör vara en del.
När jag växte upp på 80-talet var det inte bara att sätta på en dator för att utforska världen eller sin sexualitet och när jag började bli könsmogen så förstod jag att det fanns något som var mycket intressantare än flickor. Nämligen rep.
Jag har inget riktigt minne av mina första upplevelser, men troligen någon tintinserie. Den unge reportern blir ju ändå ganska duktigt bunden ibland. Fast det som verkligen fick mitt hjärta att slå var superhjältar (och ibland hjältinnorna) och när de fångades och bands av skurkar. De tighta kläderna, stövlarna och de farliga situationerna.
Jag blev bra på att snabbt kunna bläddra igenom tidningar i begagnataffärerna (det var ju inte populärt att stå och läsa) för att hitta de rätta äventyren med till exempel Spindelmannen, Läderlappen och inte minst Fantomen.
Den sistnämnde var nog den som bands oftast av skurkar. En extra bonus var det när tecknaren verkligen kunde rita stövlar. Vita rep runt svarta, välputsade, knähöga läderstövlar. Oj vad det satte igång mig. Några gånger var det dessutom kvinnliga skurkar som fångade Den Vandrade Vålnaden och surrade honom och det var ju verkligen en extra bonus. En favorit var de kvinnliga piraterna på S/S Lady Luck. De hade gärna fått fånga mig och binda mig.
Även om jag inte kunde sätta ord på det så förstod jag också att jag under rätta omständigheter ville bli slagen. Jag drömde om att bli nersparkad av de gyllene mannekängerna – de var klädda nästan som Fantomen och hade sexiga högklackade stövlar. Annars just det ett äventyr där man blev lite snuvad på konfekten. De tre kvinnliga skurkarna sövde vår hjälte och band honom vid en gammal kvarn, men han blev befriad innan de kom tillbaka för att förhöra honom. Idag är min fantasi tillräcklig skruvad för att jag kan föreställa mig vad de skulle göra med honom, men som ung tonåring hade jag behövt få se det i serierutorna.
Än idag kan faktiskt Fantomen nästan få ur balans. Jag minns en gång när jag satt på jobbet och bläddrade i en dagstidning i lunchrummet - jag slog upp seriesidan och det första mina ögon faller på är en seriestrip där Fantomen ligger bakbunden på ett hårt golv. Jag fick svårt att tänka på något annat den eftermiddagen. Jag ville inte jobba på kontor. Jag ville vara infångad av skurkar. Bunden. I en kroppsnära dräkt med knähöga svarta stövlar. Oförmögen att komma loss och med insikten att banditerna planerade att göra något riktigt hemskt med mig.
Och det är väl där vi knyter ihop säcken (eller händerna om ni så vill) på något sätt. Eftersom jag utforskade mina fantasier, förstod mig på min sexualitet, genom superhjältar som bands i en hemsk fälla som skulle ta dem av daga, så är det inte så konstigt att mina fantasier hamnar där.
Hjälplösheten blir extra stark om den har ett drag av fara. Bind mig och tortera mig lekfullt - men låt mig först försöka (och misslyckas med att) komma loss.
Sedan jag såg bilden med den kvinnliga spionen har jag till och med velat höja insatsen och sådant som jag tidigare inte tyckte om är nu något av det som tänder mig mest. Jag gillar till exempel inte att bli kittlad, så med den ökade insikten om hur jag tänder på faran så är det nästan helt oemotståndligt att bli just kittlad, eller framförallt att bli hotad med det.
Bind mig i en spread-eagle så det är lätt att komma åt att kittla mig överallt och låt mig kämpa med repen en stund. Jag kommer inte kunna ta mig loss, för det är ju i stort sett omöjligt i den positionen. Och det är just det som är poängen. Det är ett smärtsamt paradis och känslan när jag tänker på det annalkande hotet är oslagbar.
Att reflektera aktivt kring det här har stärkt min fetisch och min vilja att utforska den. Det är på många sätt intressant och tillfredsställande. Det svarar kanske inte på varför jag just tänder på att bli bunden, men det är väl å andra sidan inte lika viktigt.
Det viktiga är ju att jag inte kan ta mig loss från dina rep, du sköna skurk som planerar ett fasansfullt öde för mig.

Och för referens, här är några relevanta länkar:
Bunden spion: https://www.123rf.com/photo_27552784_stock-vector-super-spy-is-tied-up-with-bomb-about-to-go-off-part-of-a-series.html
Fantomenäventyret S/S Lady Luck: https://www.phantomcomic.com.au/products/issue-1284-fortnightly-2001
Fantomenäventyret De gyllene mannekängerna: http://www.phantomwiki.org/Fantomen_18/1978
En kort reflektion om hur ungdomens serietidningar har präglat mitt intresse för bondage.

Added 6 feb 2020   Debate articles regarding sexuality and identity  

You cannot see or post comments since you are not logged in.