En första promenad

En självupplevd första träff

Jag kommer med pendeln in till centralen. Tankarna snurrar i huvudet. Det är en timme tills vi ska ses. Jag tar mig upp, åker upp till Klarabergsgatan. Går ut.....här vill du träffas.
Är jag helt galen? Jag behöver byta om och jag behöver fördriva tid så jag går ner till Vasagatan in på donken. Jag beställer, sätter mig ner intill toaletten. Liksom funderar hur jag hamnade här..

Du hymlade inte med vem du var från start och i ditt första mail till mig så förstod jag.
"Du hade en intressant profil, vilket typ av förnedring gillar du?" Jag stirrade på texten. Liksom var hade jag skrivit det? Jag har
många kinks, grupper kanske? Fuck, grupper.
Tro mig det är inte som att jag inte gillar förnedring....men det var sjukt många år sedan sist. Jag vet att jag tänder på det men pallar jag igen. Jag visste inte. På något vis visste jag också att jag faktiskt fick lov att bestämma mig med dig.
Jag gick in på din sida.
Läste....det sög till i magen. Du kändes så fin. Så ärlig, så nära dig. Du var en person. Tittade på dina bilder och liksom rodnade. Så sjukt snygg.
Gick tillbaka, och svarade på mailet.

Efter det så liksom flöt konversationen på bra. Jag väntade mig nog lite att du skulle ledsna på mig. Men du fortsatte svara och ibland skickade du en beskrivning på hur du ville ha mig som gjorde att det igen susade till kroppen. Typ som när du skrev att du ville knulla min anal utan glid, så det smärtar.... Jag rös till. Kände hur jag ville ha dig nära, men kanske borde hålla dig ifrån mig.

Efter ett par dagar kom frågan, hur ser nästa vecka ut? Tänkte att vi skulle ta en kaffe?
Jag blev glad och hedrad, liksom du hade koll och var så lugn så på något vis visste jag från start att jag bara ville
få vara nära dig.
Ju närmare dagen vi har kommit så har du gett mig vissa riktlinjer,
"Klä dig slampigt"
"mycket smink"
"jag hatar leggings och strumbyxor." Du hatar leggings och strumpbyxor.... panik. Liksom slampig mot brösten går bra. Benen jag dör. Helvete. Jag vet inte varför jag inte hade något val. Men här blev du Lucifer.

Så nu sitter jag här. Jag behöver ta mig in till toaletten för att ta av mig byxorna. Försöker räkna ut hur många steg jag sedan måste ta för att ta mig upp till Klarabergsgatan.
Skickar ett sms till dig. Säger var jag är och att du förmodligen skulle tycka det var kul att se hur jag våndas.
Du frågar var jag är, vilket donken, då fattar jag att du är påväg hit,
Jag tittar upp och ser dig gå emot dig. Mitt hjärta hoppar liksom till. Du ler, jag ler. Jag reser mig upp du trycker dig nära och kysser mig direkt. Jag blir chockad men lugn. Tack fan för den kyssen, Sedan sätter du dig ledigt ner och börjar prata om allt.
Jag försöker få ihop bilden av dig. Du får mig snabbt att slappna av. Du får mig att le och skratta,

Jag tittar på klockan och ser att den närmar sig vår mötestid. Någonstans så tror jag här att du kommer tumma på dina krav. Liksom vi har suttit och skrattat och skojat. Liksom vi kan ju ta en promenad till Mood härifrån och hångla. Det kanske räcker för dig?
Jag tittar mot toaletten. Din blick följer min. Jag ser in i dina ögon.
- Måste jag gå in där och byta om? Du ler, din blick förändras direkt. Den liksom glimmar till. Du ser mig i ögonen.
- Mhmmmm, det är bara att ställa sig, sedan ler du glatt igen.

Så sjukt mycket människor i kö....jag biter mig i läppen fan...du tänker att jag ska in och ta av mig byxorna.
När kön lugnar sig tittar jag på dig igen.
När jag reser mig vinkar du mig till dig. Jag går fram och du drar ner dig mot mig. Jag tror du vill kyssas, så du möter upp den men viskar sedan.
- Så tar du av dig trosorna också.
En sten faller i mig men jag vet redan att jag kommer göra detta. Jag vill ha mer tid. Så jag går in. Tar av mig,,,lägger allt i väskan. Shit även om jag har underklänning och vanlig så är det alldels för kort. En bit över knäna.
Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren.
Du ler emot mig direkt, tittar uppskattande och förvånat. Jag ser på hela dig att du är sjukt nöjd. Jag känner i hela mig att jag har fan missat min out. Jag hade kunnat göra detta så mkt enklare för mig. Känns som om alla på Donken stirrar och vi går ut. När vi kommer ut håller du mig i hand. jag skakar. Tycker jag ser en blick, en gubbe som går förbi som stirrar och ropar men vad händer här?
Jag vill sjunka genom jorden. Kan inte andas när vi kommer upp till Klarabergsgatan tar jag tag i dig.
- Vänta, jag måste, jag måste, jag kan inte.
Du trycker mig mot väggen och kysser mig ömt. DIna kyssar, så perfekta så intensiva, jag vill känna dem för evigt. Du håller mig nära, dina händer är på min kropp och du kysser min hals.
- Det går bra, du är duktig viskar du. Ingen reagerar.
Jag tittar på varje människa som går förbi. Tycker de ser chockade ut.
- Redo frågar du och tittar på mig.
Jag nickar. VI börjar gå och jag kännner paniken igen. Klarar inte mer än max 20m. Tack och lov för ditt tålamod. Du håller i mig. Andas och jag får luta mig emot dig. Du berömmer mig.
- Nästa gång, säger du, nästa gång vi går så går vi över gatan till andra sidan Åhléns,
Jag kvider till. Du är där lugn, så fin så otroligt tålmodig.
- Du har ju ett problem om du ändrar dig, viskar du. Närmaste toalett är inne på Åhléns.
Jag känner hur det bränner bakom mina ögon. Hur våt jag börjar bli. Jag suckar ger upp och nickar. Vi tar oss bort, över gatan. Det tar en evighet. Känns som om alla tittar på mig.
Du håller i mig. Känner din hand, jag är så stressad. Känner mig naken, slampig, som att varje person jag möter noterar och blir äcklad. Vi kommer.fram till målet. Jag slänger mig mot väggen. Du flinar. Sätter dina läppar mot min panna. Du blundar är helt stilla. Jag behöver dra i klänningen min puls är skyhög. Du håller mig nära. Kysser min hals. Denna förvirring. Vill att du fortsätter kyssa mig, hålla mig nära. Ser hur folk tittar som går förbi. Du blundar, jag frågar vad du tänker.
- Inget...jag tar in dig. Du svarar som om det är självklart. Det är som en helt ny typ av dominans. Liksom jag känner mig inte tvingad, jag vet att jag kan bryta rent formellt. Jag kan säga att jag pallar inte. Di blir inte arg. Men fan vad du redan på ngt vis har markerat mig. Jag kan inte bryta. Det går inte.
Jag känner av fittan...pulsen ökar.
- Nu går vi, säger du och sträcker ut handen. Det bränner bakom ögonen och jag börjar gå backen upp mot Mood.
Jag säger åt dig att leda. Pallar inte att se en människa i ögonen.
Jag måste dra i klänningen hela tiden. Jag skakar, tänker att folk som ser mig måste tycka att jag är patetisk, vem fan gör detta. Eller så tror dem att jag alltid går såhär. Du håller mig hårt. Är uppmärksam. När jag stannar står du nära. Som om du vill skydda mig. Jag frågar vad du tänker.
- Inger....du ler lyckligt.
- Gör du ju säger jag, ler tillbaka, går inte att låta bli när du ler.
- Jag försöker att inte komma med för mycket glädjerop. Vill inte skrämma dig. Du ler glatt.
Jag ler...drar ner klänningen igen. Vi är på Malmskillnadsgatan...tro mig, ironin slog mig.
Nu är vi nära. Jag kämpar mig förbi. Vi kommer in. Jag andas ut. Sedan kommer jag på var vi är.
Jag måste igenom här. Nu känner jag mig mer naken. Vi går förbi affärer. Du säger ngt om ngn affär. Jag kommer inte ihåg. Jag känner mig så sjukt fel nu.
- Toalett eller Starbucks?
- Toalett! Säger jag. Jag är säker. Pallar inte en sekund till i kläderna. Måste få på mig mer tänker jag.
Du ler....håller mig i handen.
Leder mig mot rulltrappan. Jag inser att det är mitt där folk äter. Jag kvider till.
- Vill du hellre ta hissen frågar du?
- Var, kvider jag. Där och pekar bara några meter ifrån.
Jag drar dig mot hissen. Den ligger till och med mer dolt. FIxar inte att noja mer, vill slappna av ta en kopp kaffe. Du ler när vi kliver in i hissen. Jag ler uppgivet mot dig.
Hissdörrarna öppnas,
- Var ligger toaletten?, frågar jag snabbt.Du flinar, långsamt och medvetet med en liten förvånad min.
- Uppför rulltrappan, hissen stannar inte där. Du flinar mot mig. tar mig i handen.
-Vill du åka upp dit? Mitt hjärta sjunker som en sten. Du visste detta.
Fuck...känner hur jag rodnar men också ger upp. Fiket är där rakt fram, jag pallar inte, kan gömma mig bara jag får sitta.
- Nej, viskar jag, vi fikar väl då.
När vi kliver in i fiket är jag snabb, var hade du tänkt att vi skulle sitta.
- Rakt fram och till vänster, säger du oberört. längst bort i caféet.
Jag bara går. orkar inte tänka på blickar. Håller ner klänningen och sätter mig i soffan. Jag är slut. Det rinner från min fitta.
Sedan ser jag dig komma leende mot mig. Du sätter dig nära bredvid.
- Det här blir väl bra? Du lägger din hand mot mitt nakna knä och jag liksom rycker till. Du böjer dig fram, kysser mig. Jag vet att du pratar, berättar saker.
Du tar av dig jackan....liksom dina armar. Jag är som i ett töcken. Minns att jag rörde dig. Ville gömma mig hos dig. Minns hur du tog i mig. Hur du leende lät din hand glida in mellan mina ben så att du nästan nuddade fittan. Jag skakade på huvudet.
Så fin...du var så fin. Gjorde det enkelt att komma tillbaka men samtidigt visade du att jag kunde slappna av hos dig. Du blundade ibland. Jag kände dina läppar mot min panna. Så trygg.

En sak jag aldrig sa till dig där men som jag tänkte på.... det var som om du hälsade mig välkommen tillbaka. Jag trodde inte att jag skulle palla ngt sådant här igen men jag gjorde det. Tack vare dig. Där och då förstod jag att med dig så kan jag vandra djupt. Inte ofta man stöter på det, men liksom har jag med dig så är jag trygg. Det tänkte jag på när jag blev tyst och liksom andades mot dig.
Man as top
BDSM
Other erotica
Psychological dominance
Exhibitionism


LejaLi
F37
11 feb 22:43

Do you want to be notified when LejaLi posts new diary entries and writings? Yes

Writers I follow

Print Document ID 24976  Fler alster av LejaLi  Report 

You cannot see or post comments since you are not logged in.