En söt liten dikt till min inte så kära våldtäktsman.

Part 1

Jag öppnade dörren och lät dig komma in i min hall
Du var frusen och kall som en fisk i en frysdisk
Ångrade att du var där redan då
Varför bad jag inte dig att bara gå hem igen
Du har nog ingen aning om mycket skada du orsakade
Hur många hjärtan du sårat
Alla tårar
Och alla sår du orsakat
Bara för en kort stunds njutning gjorde du så en värld rasade
Trots den brutala smärtan som jag inte ens kan beskriva med ord
Är jag lycklig kanske för första gången i mitt liv
Trots det du gjort mot mig slutade jag inte kämpa
Och nu är jag äntligen fri
Hoppas du ramlar ner för en trappa och dör din fula äckliga fisk