hon som dagtingar

Hon som dagtingar

nämen Stumpan, det är väl bara att höja smilbanden, tacka för grannlåten och dra upp kjolen.

varför blev hon så arg när han sa så där, hon visste ju att det bara var ett sätt att provocera. men likafullt gick hon igång, vände på klacken och gick ut.

hon blinkade argt bort snöflingorna på väg till kiosken, den dit hon alltid gick. så fick hon en liten pratstund där hon faktiskt var tvungen att dra på smilbanden. köpte bubbelgum, en fibban och så ett paket blå blend. hon skulle sluta på måndag. det hade hon bestämt sig för. igen. men förra måndan var det så kallt och så hade hon gått upp ett kilo, och hur skulle det bli om hon slutade. den sommaren hon varit utan kändes som en fettklump i halsen när hon tittade på fotona. men det kanske var såserna och allt vinet. vin, det skulle vara gott till ciggen efteråt. jo, nu tänkte hon på Grannlåten. fan också. att hon alltid föll till föga. bara för den här gången sa kioskmannen och gick bakom skynket.

med flaskan under armen och resten i hans stora jackfickor gick hon med något raskare steg och klev in genom dörren. släppte jackan på hallgolvet.

dagtingandet var över och kjolen uppdragen.