Log inRegister
Victorias lista, del 24
Det hade gått några veckor sedan Eva hade blivit bestraffad och jag fått se en helt ny sida av henne. Dagen efter bestraffningen hade Eva behandlat mig som luft. Hon och Carin verkade heller inte prata så mycket. Det var en konstig stämning i hemmet. Men nästa dag hade den gamla Eva plötsligt återkommit. Hon visade återigen upp sitt självsäkra jag och det var som om smisket hon fått och avsugningen hon tvingats att ge mig aldrig hade inträffat. Carin och hennes relation verkade återigen som vanligt. Jag var fortfarande tydligt lägst i rangordningen i hemmet, men nu var det definitivt fastslaget att Carin var nummer ett.

Jag hade varit på jobbet under dagen (det vill säga mitt civila jobb inte slavjobbet), sedan tränat BJJ och efter det kommit hem något efter klockan 20. Då hade jag ätit ur hundskålen, fått genomföra en mindre städning samt sköta tvätten. Carin var inte hemma och Eva höll på med något på egen hand i Carins och hennes sovrum. Jag lyckades komma i säng strax före läggdags. Det var fortfarande vid klockan 22. Några minuter efter klockan 22 så öppnades dörren till mitt rum. Det var Eva. Jag hade fullkomligt vant mig vid att hon eller Carin aldrig knackade på min dörr. Och de brukade ofta komma förbi mig vid den här tiden för att kontrollera att jag låg i min säng.

”Har du haft det bra idag”, frågade Eva neutralt.

”Ja, det har jag”, svarade jag.

Och det stämde väl rätt väl. På jobbet hade det varit en bra dag, träningen hade varit kul och jag hade inte behövt slita så mycket med hushållssysslorna.

”Bra, för då är det dags att släcka lampan och sova. God natt”, sa hon och stängde dörren.

Strax efter att hon stängt dörren så släcktes lampan. Den släcktes inte av mig utan av Eva. För strömbrytaren på inne i min kammare hade tagits bort. När jag hade kommit hem från jobbet kväll en kväll för någon vecka tidigare så var den borta och ersatt med en strömbrytare utanför mitt rum. Carin hade berättat, som i förbifarten, att hon under dagen anlitat en elektriker för ordna det så. Jag kunde alltså inte längre kontrollera utrymmets enda ljuskälla inifrån.

Två dagar efter det, återigen när jag kommit hem från jobbet på kvällen, hade jag mötts av en entusiastisk Eva. Hon hade tagit emot mig i hallen och gripit min handen och dragit mig genom den dörröppningen till min skrubb som låg i anslutning till hallen.

”Kom jag ska visa dig”, hade hon sagt.

Inne i det trånga utrymmet hade Eva pekat mot utrymmet ovanför dörren. Där hade någon, jag förmodade någon anlitad tekniskt skolad person, installerat en kamera riktad nedåt i rummet. På samma vägg hade också två högtalare fästs.

”Nu kan vi ha ännu bättre koll på dig, Simon. Bra va?” hade Eva sagt och klämt mig i skrevet.

Det hade svindlat till. Att Eva vidrörde mig hade gjort mig knäsvag, trots att hon bara gripit kukburen utanpå byxorna. Detta trots att haft min kuk i hennes mun och sprutat för bara några veckor sedan.

Eva hade sett hur tagen jag blivit av vidröringen. Hon hade lett med smalnande ögon: ”Vi kommer också kunna kommunicera med dig genom högtalarna. Och kanske spela musik.”

Jag hade dock inte sett något sätt för mig att kommunicera med dem. Och nu, en vecka senare, visste jag att jag inte kunde det. Mer än möjligen genom att skrika; mitt rum låg ju intill deras sovrum. Men den möjligheten hade jag inte vågat prova.

Kameran och högtalarna hade emellertid inte varit de enda förändringarna. Eva hade fullkomligt bubblat av iver när hon hade visat mig min nya dörr.

När Eva hade visat mig kameran och högtalarna hade jag konstigt nog inte noterat det, men hela dörren och ramen den var fäst i, var helt nya. Dörren såg mycket bastant ut och påminde om en dörr till en fängelsecell, även om den var i trä och inte i metall. Det fanns två luckor i den – en kvadratisk som satt i ögonhöjd och en mer rektangulär som satt i midjehöjd. Den övre luckan satt i ögonhöjd för någon som var i Carins eller Evas längd. Jag var för lång. Den undre luckan var fäst i midjehöjd och var rektangulär. Den såg ut att vara avsedd att skicka brickor med mat genom. Båda luckorna såg ut att bara kunna öppnas utifrån. Dörren kunde i sig dock öppnas inifrån, men bara låsas upp utifrån.

Jag hade fått en riktig fängelsecell. Carin hade nöjt förklarat att tillverkning och installation av alltihopa hade betalts genom försäljning av min stationära dator och annat av mitt bohag.

När jag nu låg i min cell en knapp vecka senare och Eva hade släckt lyset funderade jag på min nya belägenhet. Dominansen hade stegrats ytterligare. Jag var fullkomligt i de två kvinnornas grepp. Ja, egentligen i tre kvinnors grepp. Victoria visade sig inte alls vara ute ur bilden. Jag hade fortsatt min hushållstjänstgöring hos henne, om än inte lika frekvent. Man hade kunnat börja se förändringar hos Carin rent kroppsligt. Hon var ju en petite kvinna och nu gick tydligt att se bulan på hennes mage. Hon var verkligen gravid.

Att Carin var gravid gjorde att det mentala greppet hon redan hade kring mig stärktes ytterligare. Nu fanns det ingen väg ut. Jag var verkligen sammanlänkad med henne nu. Sammanlänkningen var också långt ifrån jämbördig.

Eva var ju personlig tränare till yrket, men hon hade ganska få träningspass med mig numera. Jag hade en teori om att hon misstänkte att jag nog var i bättre form än hon och att hon inte ville att det skulle framgå om vi tränade tillsammans. Nu hade hon ju mest manat på mig och tränat mindre när vi väl hade ett pass, men kanske ville hon inte att min goda form skulle stiga mig åt huvudet. För jag mådde verkligen fysiskt utmärkt.

Dessutom så såg kroppen rent visuellt bättre ut. Det var tydligt. Jag har alltid varit smal och har aldrig haft egentliga anlag för att lägga på mig mycket muskler och så mycket större hade jag heller inte blivit. Jag hade dock blivit betydligt mer väldefinierad och underhudsfettet hade minskat drastiskt.

I mörkret under täcket drog med handen över magen och spände magmusklerna, nöjd med att känna hur magrutorna var tydligt kännbara under mina fingrar. På sätt och vis var mitt nya liv ren misär. Jag hade ingen frihet och fick ständigt slita med olika arbetsuppgifter. När jag gjorde fel blev jag straffad vilket gjorde att jag hade svårt att slappna av. Jag gick som på tå runt kvinnorna som hade kontrollen över mig.

Jag hade pliktskyldigt och oftast över telefon upprätthållit kontakten med familj och vänner, men knappt träffat dem. Dels för att jag fick så lite ledig tid, dels för att jag faktiskt inte ville. Det kändes genant på något vis. Men detta; min kropp, min fysiska styrka och uthållighet var något jag var mycket stolt och glad över. Förutom att jag ofta gick runt i ett rusliknande tillstånd av frustrerad upphetsning och den paradoxala njutning detta innebar – jag var ju till min läggning undergiven och njöt av dominans – så var min fysiska förändring det mest positiva Victorias lista hade inneburit för mig. Jag var i 40-årsåldern, men hade fått en kropp som en vältränad 25-åring.

En dag när jag hade varit ensam hemma hade jag tagit en selfie på mig i bar överkropp. Av någon anledning. Jag hade kanske blivit lite fåfäng. Av en märklig slump hade Eva dagen efter jag tagit selfien sagt åt mig att ge henne min mobiltelefon. Hon ville gå igenom den hade hon sagt. Jag hade utan protester lämnat över den. Jag hade slutat ta bilder, jag porrsurfade aldrig på den längre och tog få bilder. Sociala medier var jag knappt ute på längre. Jag lyssnade på några podcasts och ringde och tog emot samtal – det var nästan bara det jag gjorde med mobilen. Så det borde inte finnas något komprometterande på den för Eva att upptäcka.

Mobilen fyllde naturligtvis en annan funktion för Eva och Carin då Snapchat innebar att de kunde se var jag befann mig. Så en av de viktigaste funktionerna min mobiltelefon hade var att utgöra en övervakningsapparat. För Carin och Eva. Troligen för Victoria också. Jag visste inte säkert.

Eva hade suttit i soffan i vardagsrummet och gått igenom min mobil samtidigt som jag torkade damm från möbler i samma rum iklädd träningskläder. Jag hade blivit beordrad att jogga efter städningen.

”Åh. Titta!” hade Eva glatt sagt och hållit upp min mobil mot mig.

Hon hade hittat min selfie där jag hade bar överkropp. Jag hade inte vetat hur jag skulle reagera. Jag hade blivit både generad och lite stolt över den positiva reaktion bilden verkade resultera i.

”Jo…” hade jag mumlat.

”Vilket bra jobb jag har gjort. Som tränare menar jag”, hade Carin sagt.

”Tack för det”, hade jag osäkert svarat.

”Den här ska du lägga upp på DS. Du ska också i anslutning till bilden tacka mig.”

Detta hade jag också gjort. Egentligen så hade Eva kunnat göra det själv, Carin, Victoria och hon hade sedan länge mina inloggningsuppgifter på DS. Det hade känts genant, men Eva låtit mig publicera en bild där inte huvudet syntes.

På något vis kände jag mig extra stolt att just Eva tyckte att jag hade fått en fin kropp. Hon överdrev visserligen sin egen betydelse för den utvecklingen – det var verkligen jag som hade gjort grovjobbet. Men å andra sidan, hade jag inte blivit satt under kvinnornas styre hade jag aldrig lyckats uppnå den formen jag hade nu. Jag kunde ju inte onanera på grund av kukburen och hade nog inte vågat det även om jag kunnat, men jag var väldigt upphetsad. I mörkret strök jag med händerna över min överkropp. Som om jag var kåt på mig själv. Jag hade blivit så skruvad. Så knäpp.

Plötsligt öppnades dörren. Jag såg bara en siluett avteckna sig i dörröppningen. Eftersom mina ögon inte hade hunnit vänja sig vid ljuset så såg jag inte om det var Carin eller Eva som stod där.

”Du behöver hjälpa Victoria med en sak”, hörde jag Carin säga.

”Ok. Vadå? Vad är klockan?” frågade jag förvirrat.

Även om jag inte hade hunnit somna så kände jag mig lätt yrvaken.

”Klockan är kvart över elva. Klä på dig. Du ska hem till Victoria. Jag har beställt en taxi”, sa Carin.

”Men vad ska jag göra där nu? Det är ju natt?” sa jag och satte mig på sängkanten.

”Fråga inte så jävla många frågor! Taxin är här om tio minuter så se till att få på dig kläderna och åk dit”, sa Carin irriterat och gick.

Hon lämnade dörren öppen. Jag började dra på mig mina kläder. Jag var förvirrad. Att tjänstgöra hos Victoria skedde vanligtvis dagtid. Nu var det nästan midnatt och jag skulle iväg dit. Jag skulle upp till jobbet tidigt nästa morgon och undrade hur länge jag skulle vara hos Victoria. Och framförallt vad jag skulle göra där. Men jag vågade inte fråga Carin något mer. När jag stod i hallen och drog på mig min jacka kom Carin iklädd sin vita morgonrock och sträckte fram en 500-kronorsedel.

”Den här borde räcka för taxi fram och tillbaka”, sa hon och gick tillbaka till sitt sovrum.

Hon hade sedan länge tagit över min ekonomi och kontrollerade mina konton. Jag fick veckopeng. Jag gick ner på gatan. Taxin kom och jag klev in och satte mig i baksätet. Jag ville inte sitta bredvid taxichauffören. Jag var på väg till något som jag inte visste vad det var. Det skulle kunna vara vad som helst. Jag ville inte ha kontakt med någon utomstående. Att bara småprata med taxichauffören hade känts genant på något vis.

Jag hade varit hos Victoria bara några dagar tidigare. Jag kunde koden till porten och eftersom jag oftast städade hos henne när hon inte var hemma så hade jag också nyckel. Men nu skulle hon troligen var hemma. Jag antog det i alla fall. När jag nu stod i trapphuset utanför hennes ytterdörr kändes det därför fel att använda den nyckel jag hade. Istället ringde jag på dörrklockan.

Dörren öppnades efter kanske en halv minut. Det var dock inte Victoria som öppnade. Istället stod där en man som såg ut att vara i min egen ålder.


Fortsättning följer.

Added 1 jul 2020   Stories   #Woman as top #Man as bottom

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print  Document ID 26265  Report