Berättelsen om Maria

Maria, Anders,Kristian. Eva och Johan Asplund

Maria hade nyss fyllt 15 år ,hon bodde med sin far Johan och sin mor Eva i en vacker hälsingegård. Maria hade två äldre bröder Anders som var 16 år och Kristian som var 17 år de två hade redan flyttat hemifrån.
Anders arbetade som hjälpreda på lokaltidningen och drömde en dag om att bli journalist medan Kristian jobbade som springpojke på handelsboden och drömde om att en dag ta över när handlare Johnsson blev för gammal.
Johan arbetade som husläkare och Eva som hans sköterska och assistent.
Barnen hade vuxit upp med två snälla pigor också, Anna och Lisa samt två drängar som hette Jon och August.
Eftersom mor och far arbetade en del borta och ibland fick åka med akut varsel, tog husfolket hand om barnen.
Men nu var de stora och snart skulle de vara utflugna allihopa.
Maria hade alltid varit en lugn och foglig flicka, men nu började hormonerna spritta i kroppen på henne och hon längtade ut.
Hon hade inte funnit sig något arbete ännu och far tyckte hon ännu var för ung för att gifta sig. På dagarna så hjälpte Maria till med sysslorna hemma och satt på sitt rum och skrev brev samt dagbok.
Hon tyckte om att skriva och skulle gärna vilja bli författare, men det vågade hon inte säga till far och mor. De tyckte hon skulle bli sköterska eller barnmorska och hjälpa dem i sitt arbete.
Maria tyckte också om att gå promenader i den vackra omgivningen.
Nu var det vår och skogen stod i blom av ett vackert hav med vitsippor, fåglarna kvittrade och hade börjat bygga bon.
Nere vid sjön låg några fiskestugor, en såg och en svarv. Det fanns även smed, verkstad och hovslagare där.
Maria brukade gå förbi där och på senare tiden hade hon inte kunnat hjälpa att snegla på lärlingarna. Det var något i kroppen som lockade henne, deras muskulösa svettiga kroppar väckte en åtrå. Ett pirr som gick genom hela kroppen.
Maria visste att det var syndigt att tänka så. Herrskapet Asplunds drängar som ibland gick till byn för att fixa ärenden hade upptäckt hur Maria gick och drömde i sin egen värld när hon gick förbi verkstäderna och lärlingsplatserna.
De förstod vad som höll på att hända med den unga flickan Maria.
Inte sent var dem och talade om förr Herr Asplund att Maria började bli flyktig.
Detta gjorde så klart Johan bekymrad, han som var läkare fick inte ha en flyktig dotter som trånade efter unga män hur som.
Detta måste åtgärdas tänkte han, men hur?
I några veckor bad han pigorna att hålla ett extra öga på Maria, och om det behövdes läxa upp henne.
Men Maria började bli stor nu, de kunde inte längre hålla Maria över knät när de skulle ge henne stryk, hon bara slingrade sig loss som ingenting och sprang upp på sitt rum.
Drängarna hade inte heller tiden för att passa jäntungen med allt slit och släp på gården.
Någon kväll i veckan fick dock herr Asplund tid att ta sig an sin dotter.
Hon fick då gå upp till hans kontor på övervåningen där hon strängt blev tillsagd att lägga sig över katedern, fars bälte och riset sved över Marias nakna rumpa tills tårarna rann ner för kinderna.
Fars förmanande ord om att hålla sig i skinnet och vara en god dotter ringde i Marias öron, men bara efter någon dag var det som bortblåst igen.
Maria kunde inte rå för det, trots fars förmaningar längtade hon efter att ligga i en mans armar. När ytligare en tid gått och Maria fortfarande var lika, pratade Johan med sin fru.
Eva, jag tror minst sagt att det är dags att skicka iväg Maria nu, sa Johan
Men Johan är du säker, måste vi göra det? Hon är ju bara en liten flicka, frågade Eva.
Maria är ingen liten flicka längre Eva kära. Hon är bara 2 år yngre än du var den dagen vi gifte oss. Hon kan inte längre hållas av pigorna och jag är för upptagen för att läxa henne, svarade Johan.
Okej min kära Johan, jag hoppas du vet vad du gör, sa Eva.
Ja då min duva, oroa dig inte. Jag skickar henne till Herr Skoglund på Herrgården. Han har god hand om sina flickor, sa Johan.
I slutet på veckan när familjen satt vid köksbordet och åt middag så sa Johan.
Maria, jag och din mor har bestämt att det är dags för dig att flytta nu.
Maria tittade förvånat upp från tallriken.
Men vart skall jag bo far? Jag har ingen som försörjer mig och tar hand om mig, sa Maria.
Du kommer få bo hos herr Skoglund på herrgården, svarade Johan.
Herrgården? Men den är ju långt från byn, hur skall jag göra med mina dagliga promenader? frågade Maria.
Det är just en av anledningarna till att du behöver flytta Maria, jag vill inte att min dotter går och fluktar efter pojkar hela dagarna, svarade Johan bestämt.
Men far, utbrast Maria.
Inga men, det är redan bestämt. På måndag kommer en vagn och hämtar dig, sa Johan.
Maria tittade ner i tallriken, hur skulle det gå? Hon skulle inte längre kunna gå till byn. På kvällen låg Maria vaken och tänkte, hon kände sig ledsen. Mor smög in genom dörren och satte sig på Marias säng.
Varför måste ni skicka bort mig mor? Frågade Maria.
Det är för ditt eget bästa lilla vän, sa Eva.
Men jag vill vara med dig och far, pep Maria.
Det blir bra gumman, när du lärt dig respektera män så kommer du förstå, sa Eva.
På måndagen kom en vagn för att hämta Maria. Mor hade låtit pigorna pressa Marias finaste klänning och så hade de flätat hennes långa bruna hår i en fläta på ryggen. Hon måste se anständig ut när hon kom till herrgården. Maria såg över axeln när vagnen rullade iväg. Mor lutade sig mot far och han höll om henne.
Det kommet bli bra för henne Eva, sa Johan.
Jag hoppas det, svarade Eva.
Vagnen färdades bort från Marias hus, längst grusvägarna dem körde förbi låg åkrar och ängar där pigor och drängar arbetade med att så.
Maria var nevös, kusken till vagnen var en man i 30-års åldern och han sa ingenting medans de färdades.
Till slut kom de fram till en väg med lite grövre grus, den ledde upp mot herrgården. Kantad med träd drogs de genom allén.
Marias hjärta slog hårdare när herrgården tonade upp sig, den var stor.
Vagnen stannade utanför trappan upp till herrgården och en flicka, kanske lite äldre än Maria själv kom ut. Maria klev av vagnen med sin koffert.
Hej och välkommen till Rosenlunden sa flickan.
Hej, sa Maria.
Jag heter Elin och det är jag som kommer vara din syster här på gården, sa flickan.
Syster? Frågade Maria.
Ja vi kallar varandra så här, jag kommet visa dig runt och bo med dig, sa Elin.
Kom med in, sa Elin och log.
Maria bar in sin koffert i den stora byggnaden. Den kändes enorm, det gick två svängda trappor upp till övervåningen. Hallen var stor och rymde några stora skåp och på väggen hängde några hattar. Tapeterna gick i ljusblått precis som Marias klänning, det var mycket vackert.
Kom sa Elin, jag skall visa dig vårt rum.
De gick upp för de långa trapporna till en korridor med massa dörrar, det var lika vackert där, med tapeter som gick i gult.
Vi flickor bor i västra delen, sa Elin och pojkarna bör i den östra. Det är inte tillåtet för oss att vistas där.
Maria tittade sig omkring. Elin öppnade dörren till en av rummen.
Här skall vi bo, du får ta den innersta sängen. Dina kläder kan du hänga i garderoben, sa Elin.
Där fanns ett liten nattygsbord och en kanna samt tvättfat också i rummet. Sängarna såg väldigt sköna ut och hade sänglinne med spets.
Jag hoppas du kommer att trivas här, herrn vill att vi samlas till lunch om en halvtimme. Du kan tvätta av dig lite om du vill, sa Elin.
Tack så mycket, svarade Maria.
Hon sköljde av ansiktet i tvättfatet så att hon kände sig fräsch och nöp lite i kinderna för att få en rosig färg. Sen satte hon sig på sängen för att vila lite. Hon öppnade sin koffert och tog ut sina kläder, sen hängde hon försiktigt in dem i garderoben och la underkläderna samt nattlinnet i sitt nattygsbord. Efter det var det dags att gå ner i stora salen. Elin kom och hämtade henne. De gick tillsammans ner till stora salen.
När vi kommer till stora salen är det viktigt att du lyssnar på herrn, du skall niga efter han pratat med dig och se bara honom i ögonen om han tilltalar dig, sa Elin.
Okej, svarade Maria.
Samma gäller med pojkarna, du svarar endast på tilltal och håll dina ögon borta från dem.
När de kom in i stora salen stod flickorna på vänstra sidan av bordet med blickarna nedåt och händerna framför sig. Pojkarna stod på höger sida, raka i ryggen och händerna bakom sig. Maria gick in och Elin tog Marias hand och förde henne till en stol på gaveln av bordet.
Stå här, sa Elin.
Maria stod bakom stolen när Herr Skoglund kom in.
Så mitt herrskap, jag har bjudit er att närvara vid denna lunch idag och välkomna vår nya flicka Maria. Säg nu välkommen, sa herrn.
Pojkarna sa välkommen med säkra stämmor.
Så flickor, sa herrn.
Välkommen, sa flickorna i kör.
Varsågoda att sitt, sa herrn.
Alla satte sig och Maria sneglade sig lite omkring. Det första hennes ögon föll på var en lång pojke med blont hår, han var mycket stilig och hon rodnade lite. Sen såg hon upp och mötte herr Skoglunds blick, han såg mycket allvarlig ut, så Maria slog ner blicken igen och fortsatte att äta sin mat. Till lunch serverades potatis, viltstek och sås.
Efter lunchen stod Maria och samtalade med Elin och några andra flickor när hon plötsligt kände en hand på sin axel.

Så flickor, kila iväg nu.

Det var herr Skoglunds röst.
Elin och de andra flickorna neg och gav sig iväg.
Maria rös till i hela kroppen.

Så Maria, du har kommit till vår herrgård, sa herr Skoglund.
Ja, svarade Maria med darrande röst.
Din far och mor skickade dig hit för lite uppfostran inte sant, frågade herr Skoglund.
Jo, svarade Maria osäkert.
Jag såg att du redan vid lunchen var motsträvig våra regler här, sa herr Skoglund bestämt.

Maria rodnade och skakade i kroppen, hon visste inte vad som skulle hända nu.

Du får följa upp på mitt rum, sa herr Skoglund.

Maria leddes upp av herr Skoglund med en bestämt tag i hennes arm, hon vågade inget annat än att lyda.
Inne i herr Skoglunds rum fanns en stol framför ett stort skrivbord.

Sätt dig här, sa herr Skoglund.

Maria satte sig.

Se så nu Maria se mig i ögonen, uppmanade herr Skoglund.

Maria tittade upp försiktigt på herr Skoglund och såg in i hans stålgrå ögon, han såg väldigt sträng ut. Hon var rädd och nervös.

Maria,sa herr Skoglund med sträng röst.
Du har varit en olydig flicka, eller hur frågade herr Skoglund.

Maria svalde hårt.

Jag ville bara se mig omkring, sa Maria.
Har inte Elin informerat dig om att detta är olovligt, frågade herr Skoglund.
Jo men jag trodde det enbart gällde att tala med pojkarna,svarade Maria.
Du skall hålla dina ögon borta från alla pojkar här tills dem tilltalar dig, förstått? Upmanade herr Skoglund.

Maria svalde igen och ögonen tårades lite.

Jag är rädd att jag måste fostra dig Maria, sa herr Skoglund.
Men, sa Maria.
Inte vara uppnosig nu Maria då blir det bara värre, sa herr Skoglund.
Ställ dig upp och luta dig mot skrivbordet, sa herr Skoglund bestämt.

Maria vågade inte annat än att lyda.
Hon ställde sig upp och lutade sig mot skrivbordet.
Herr Skoglund sträckte sig efter något och gick sedan och ställde sig bakom Maria.
Han drog upp hennes kjol och Maria rodnade, hon hade aldrig blivit fostrad av andra än husfolket och mor samt far.
Sedan drog herr Skoglund ner Marias underbyxor.
Maria drog efter andan, så pinsamt att herr Skoglund stod och betraktade hennes nakna rumpa.
Plötsligt slog en obeskrivlig smärta henne över skinkorna, hon trodde hon skulle vika sig av smärta.
Kort där efter kom ytterligare en svisch och Maria bet sig i läppen och kroppen spänndes som en fiolsträng.
Tredje slaget var outhärdligt och Maria skrek rakt ut och när fjärde och femte kom, kunde hon inte hålla tårarna undan.
Maria grät som ett barn, hennes rumpa sved och ömmade som hon aldrig känt förut.

Jag hoppas det här blir en läxa Maria, sa herr skoglund.

Maria låg och hulkade över skrivbordet.

Hädanefter vill jag att du skall lyda mig, sa herr Skoglund.
Maria fick dra upp underbyxorna igen och med gråtfyllda ögon gick hon till sitt rum.
Väl på rummet föll hon i gråt i sängen, hon tänkte att hon borde lyssnat på far och mor.
Hon hade aldrig blivit behandlad så hemma, även om hon fått stryk många gånger så var det inget mot det här.
Efter en stund öppnades dörren och Elin kom in.

Jaha här ligger du din stackare,s a Elin.

Hon satte sig i sängen med Maria och strök hennes hår.

Herrn är inte alltid sträng mot oss, bara när han måste. sähger Elin.

Maria snyftade.

Du får lyda det jag sagt så blir din tid här enklare, säger Elin.
Hur står ni ut, sa Maria snyftande.
Ja början är lite svår men man lär sig, säger Elin.
Har du fått mycket stryk, frågade Maria.
Sådär nu för tiden är det mest över knät smisk och med riset, svarade Elin.
Vi blir fostrade ibland för att vi skall fortsätta veta vår plats, förklarade Elin.
Men det är orättvist sa Maria.
Ju fogligare du är dess bättre fru blir du säger herr Skoglund, svarar Elin.

Maria suckar och tänker att hon aldrig kommer få göra något roligt igen.

Oroa dig inte Maria med tiden kommer belöningar också, säger Elin.

Maria tittar på henne och undrar vad hon menar.

Försök vila lite nu senare gör vi lite sysslor säger Elin.

Elin går igen och Maria ligger i sängen.
Efter en stund går Maria och ställer sig framför spegeln, hon drar försiktigt ner underbyxorna och ser till sin förfasat en randig rumpa.
Något sånt har hon inte sett förut, hon undrar vad herr Skoglund använde för redskap för henne.
Hur som helst vill hon inte känna det igen.

Några dagar senare när flickorna är ute och plockar grönsaker och potatis i landen på gården får Maria höra en röst.
Det är pojken som hon sneglade på vid bordet första dagen hon kom, hon tittar upp utan att tänka sig för.
Hennes blick möter snabbt hans och hon skyndar sig att slå ner blicken igen, en klump i halsen bildas.

Maria, säger Elin.
Ja, svarar Maria.
Du skall ju inte kolla på pojkarna, säger Elin förmanande.
Jag vet men jag kunde inte rå för det, säger Maria.
Du kommer få stryk för det där, säger Elin.

Maria sväljer hårt och tänker hur dum hon är, hennes rumpa som knappt läkt ännu.
Hur skall hon klara de slagen igen?
Hon kommer dö om det fortsätter såhär.

Senare på dagen är det någon som lägger handen på Marias axel igen.
Det är inte herr Skoglund den här gången dock.
Det är pojken.
Maria tror att hon skall svimma när han pratar med henne.

Jag har hört att du heter Maria jag heter Karl, säger pojken.
Hej, svarar Maria.
Jag har märkt att du ser på mig stämmer det, säger Karl.
Ja, svarar Maria rodnande.
Du vet att det inte är tillåtet, frågar Karl.
Mmm, mumlar Maria.
Därför har herr Skoglund bestämt att du skall följa med mig, säger Karl.

Maria blir förvirrad, varför skall hon följa med Karl när hon inte ens får se eller prata med honom?
Maria blir ledd till en liten bod, i boden finns en liten snickarbänk, verktyg och en stol.

Se så, kom hit säger Karl.

Maria gör som han säger.

Jag vill att du skall lägga dig över mitt knä, säger karl.

Maria rodnar igen och blossar i ansiktet, inte igen tänker hon.
Att bli blottad för herrn var nog pinsamt, men det här är värre.
En pojke hon tycker om, hon vill inte att han skall aga henne som en liten flicka.

Se så, kom hit nu. Säger Karl.

Maria trevar fram och lägger sig i karls knä som satt sig på stolen.
Han drar upp kjolen och drar ner hennes underbyxor.
Maria rodnar så mycket och skäms.
Karl drar sin hand över rumpan, den är lite bubblig ännu efter herrns rapp.
Maria drar lättnat på andan då hon är van vid handsmisk.
Men så lätt kommer Maria inte undan.
Karl börjar med att värma upp henne ordentligt, han låser sitt ben över hennes för att hon inte skall komma loss.
Sedan smiskar han hennes rumpa rosenröd, Maria sprattlar och försöker komma loss men det är lönlöst.
När hennes rumpa börjat få en fin röd färg och Maria tror att det är över sträcker sig Karl efter något.
Det är ett björkris, Maria ser inte riktigt vad han håller på med men snart känner hon riset svida över rumpan och Karl är inte lugn.
Hennes rumpa får streck efter streck och upphöjningar, hon gråter.

Snälla snälla sluta, ber hon,
Så du är mör nu, säger Karl.

Han lägger ner riset och klappar till en sista gång på rumpan. Tårarna rinner på Maria. Hon vill aldrig mer få smisk.
Hon får klä på sig igen och har svårt att gå när hon går därifrån.
Maria får vila några dagar och håller sig mest på sitt rum.
Hennes rumpa skiftar i blått, grönt och gult.
Elin bara skakar på huvudet åt Maria.

Det är faktiskt rätt åt dig Maria när du inte lyder, säger Elin.

Maria tycker Elin är dum och hoppas på att det är Elins tur att få redigt smisk snart.

En olydig flicka i gamla Sverige

Added 25 sep 2020 Stories #Man #Discipline #Pain #Spankings #Whipping/flogging #Traditional gender roles

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print Document ID 26988 ⚑ Report