Log inRegister
Att lifta
Hon hade inte varit rädd när långtradaren stannade. Det var visserligen ganska sent, men hon hade liftat denna väg många gånger och hon skulle ju inte så långt. Hon brukade alltid bli upplockad och få en trevlig pratstund under den korta vägen. 
 
Hon hade inte blivit rädd när hon såg chauffören. Han var visserligen storväxt och såg mycket barsk ut med sitt mörka skägg och djupt sittande kolsvarta ögon 
 
Hon hade inge blivit rädd när hon hörde dunkandet från lastutrymmet bakom den. Hon hade frågat om vad som lät men bara fått ett mumlande ohörbart svar.
 
Hon hade inte blivit rädd när han kört förbi avfarten han borde tagit av utan fortsatte.
 
Hon blev lite orolig när han tog av på en mindre väg och inte svarade på hennes protester.
 
Hon blev livrädd när han stannade. Stängde av motorn och vände sig mot henne och med ett vargflin.
 
"Ikväll valde du fel bil, sötnos."
Det kändes som att hennes hjärta frös till is. Lamslaget stirrade hon på honom utan att få fram ett ord.
Han satt vänd mot henne, fortfarande med det ondskefulla leendet spelande över läpparna, med de bara armarna i kors. Hans svarta t-shirt spände över det muskulösa bröstet, och tatueringarna längs hans armar som hon först beundrat, gav honom nu ett skräckinjagande hårt utseende.
 
"Ikväll kommer du att få träffa min vän. Han är omättlig, och jag måste hålla honom lugn tills vi kommer till vår destination."
Hon blev plötsligt plågsamt medveten om dunsarna som kom från långtradarens släp. Vad var det här? Skräcken grep om henne med kalla, klibbiga fingrar, och hon kände tårarna bränna.
 
"Ta det inte personligt, lilla vän. Du är bara ett nytt stycke kött för honom. Men jag måste säga..."
Han lutade sig fram och strök undan en av hennes bruna lockar från ansiktet.
"...du är en av de sötare jag hittat. Dig tror jag bestämt att jag själv måste smaka på, innan min vän får dig."
 
Hon förstod knappt själv varifrån handlingskraften plötsligt kom, men i en blixtsnabb rörelse hade hon kastat sig mot dörren, fumlat upp den och vräkt sig ut genom förarhytten. Hon skrapade upp armar och ben i det höga fallet från det stora fordonet, men hon var snabbt på fötter och började springa, rakt in i skogen.
Gråtande och gnyende pressade hon undan grenar och kvistar som slog henne i ansiktet, hjärtat bultade hårt.
 
Hon visste att han var bakom henne. Blodet susade i öronen så att hon knappt hörde något, men hon visste det ändå. Han var nära. Och han log fortfarande.
 
Lungorna sved, benen värkte och hjärtat stångade sig MIT revbenens insida. I bröstet välde paniken och hon lyckades inte hålla tillbaka den utan skrek rakt ut.
 
Ett lågt förtvivlat skrik.
 
Sen var han över henne. Hon log bara där med honom över sig. Marken var våt och mjuk. Hon sjönk nästan ner i den. 
 
Han andades tungt och långsamt över henne. Höll hennes ena handled i ett skruvstäd. Den andra armen hade hamnat under henne i fallet och hon kunde inte få fram den. 
 
”Åh, jag gillar när ni ger mig lite motstånd. Nu har du övertygat mig helt och hållet. Jag bara måste smaka dig! Sära på benen ordentligt.”
 
Hans röst var så lugn och vänlig nu. Den lät som om han ville henne väl. Den lät som att han bad henne resa. Sig försiktigt upp, som att den skulle hämta en handduk och lägga om henne, föra henne tillbaks till hytten och köra henne hem. Men det var inte de orden den vänliga rösten sa. 
 
Hon lydde. Vad skulle hon göra?
 
Hon låg där på rygg på den våta marken. Hennes byxor var dyngsura. Hon särade på benen. 
 
Han slet av henne byxorna. Hon hörde tyget rivas i stycken. Han la sig över henne. Hon vände bort blicken men han tvingade ben tillbaka igen med tummen och pekfingrets stenhårda grepp om hennes haka.
 
”Nu ligger du still ditt lilla stycke!”
 
Hon låg still. Han bakade en vitt. Smekte händerna längs hennes sidor. Hon rös. Han fattade tag i trosorna och drog dem av henne. Hon låg still. Sen kastade han sig ner mellan hennes ben. Han var ivrig och hårdhänt. Skäggstubben rev insidan på hennes lår. Tänder och tunga. Tjocka läppar. Han tryckte sig mott hennes lilla bara sköte. Hon mådde illa. Men hon låg stilla.
 
Hon undslapp ett gnyende när han bet hennes blygdläppar, och han skrattade lätt.

"Duktig flicka. Ligg bara still."
Han vände henne över på mage, lätt som ingenting, och nästan omedvetet försökte hon kräla ifrån honom, grävde ner fingrarna i leran och drog sig framåt. Men han var över henne innan hon ens kommit en halvmeter.
 
Han låg över henne, tyngde ner henne, och grep hennes händer. Han flätade in fingrarna i hennes, nästan som vore han kärleksfull, men det hanns ingen ömhet i rörelsen hon kände mot sin rumpa. Hans byxor var öppna, och hon kände hans stenhårda kuk pressa mot öppningen som han slickat våt. Ollonet var redan på väg in i henne, och hon kved av rädsla och obehag.
 
"Jag förtjänar lite betalning innan du får träffa min vän, tycker du inte det? Inte ska bara han få ha sitt."
Han rörde nästan retsamt sin kuk ut och in precis i öppningen, som om han lekte med henne.

Han andades tungt nu, hon kunde inte röra sig, hennes händer var fast i hans i den förvridna ömhetsgesten, leran trängde in överallt och gjorde henne kall.
"Snälla..." hann hon få ur sig, innan han med full kraft stötte in sin hårdhet så djupt i henne att hon tappade andan.
 
Han fyllde henne. Hon bet sig i läppen. Registrerade inte smärtan men kände blodsmaken. Han frustade till, men sen var det tyst. Natten kring dem var knäpptyst och mörk. Ingen måne ingen vind. Bara natt. Mörker och vätta. 
 
Och så mannen över henne. Inne i henne. 
 
Han hade börjat stöta nu. Hårt och taktfast stötte han sin hårda kuk in och ur henne. Tyst våldtog han henne och tyst blev hon våldtagen. Hon kunde inte skrika och vad hade det tjänat till? Ingen hade hört. Ingen utom förövaren och han skulle inte bry sig. Kanske skulle han bara njuta ännu mer. 
 
Han hade hittat en rytm. Smärtan mellan hennes ben hade på något sätt avtagit och etsats mad en klump av vällande illamående i magen. 
 
Plötsligt släppte han taget om henne. Hans fingrar löste sitt grepp om hennes. Istället tog det tag i hennes t-skirt och slet den i stycken. Hennes rygg var blottad. 
 
Han stötte ett par hårda tag, innan han drog sig ur henne. Och sekunderna senare kände hon hur något varmt träffade ryggen. Han hade kommit över henne. Hon låg stilla och tog emot. Varm klibbig sperma träffade henne i tunga strålar. Det tycktes aldrig ta slut. 
 
Hon knep ihop ögonen. Lättad över att det trots allt var över. Han hade fått sitt. 
 
”Det där var jag värd.” småskrattade han över henne. 
”Nu ska du klä av dig det sista av trasorna du har på dig. Se till att snygga till dig lite också. Du är alldeles kletig. Din lilla äckliga hora.”
 
Det kändes som om hon var bedövad. Långsamt reste hon sig på knä, och använde resterna av sin t-shirt för att torka bort det vidriga, äckliga på sin rygg. Sedan fortsatte hon att torka bort lera och blöta löv, monotont och i tystnad.
Han var också tyst, stod bara och såg lugnt på henne.
 
Slutligen stod hon där, helt naken, torrare och renare men fortfarande kände hon sig som den smutsigaste varelsen i världen.
Han började gå tillbaka mot lastbilen. Han behövde inte ens hålla i henne, självmant gick hon som en zombie efter honom.
Där var lastbilen, det lyste fortfarande i förarhytten eftersom dörren hon flytt genom stod vidöppen. Det kändes som en evighet sedan.
 
Han gick längst bak. Hon hörde en duns igen och... var det ett morrande? Skräcken började tränga fram genom det avdomnade, vad fanns där inne?
 
Sedan gick allt blixtsnabbt.
Han öppnade en av dörrarna bak på flaket, kastade in henne, och stängde igen. Det var kolmörkt och luktade förfärligt, ruttet och fuktigt och varmt.
Medan hon fortfarande stod där, hörde hon motorn starta och bilen kom i rullning med ett ryck. Hon tappade balansen och föll bakåt, satte sig på rumpan med lastbilsflakets metalldörrar i ryggen.
 
Det var först då hon såg de två röda ögonen som glittrade i mörkret. Vända mot henne. Hon tappade andan, kippade efter luft men det gick inte. Bröstet krampade. 
 
Ett väsande ljud trängde igenom däckens sövande ljud mot vägen under henne. Hon lyckades andas in. Knep ihop ögonen. Hårt. Hon skakade på huvudet. Ville bara försvinna. Detta kunde inte vara verkligt.
 
Något rörde sig mot henne. Hon kände det. Hon hörde det. Förtvivlat kurade hon ihop på det hårda golvet. Något var precis nära henne nu. Hon hörde ett flåsande och ett väsande. Och så kände hon det. Något strävt och blött över ryggen. Hon skrek rakt ut.
 
Ett monster? Hon var instängd med ett monster och ingen kunde rädda henne. Monstret slickade hennes kropp. Hon låg stilla med armarna om benen i ett förtvivlat försök att skydda sig. Men monstret var över henne. Dess vidriga långa tunga letade sig in mellan de uppdragna benen och hennes små bröst. Vidundret var så nära nu. Hon hände en stark hand dra i hennes ben. En hand med klor. Ytterligare en hand. Hon blev uppbänd. Hade inte en chans mod de seniga fingrarna som drog i henne. Hon låg på rygg. Uppfläkt. Naken med monstrets tunga över hela kroppen. Över brösten. Ner över magen och vidare, låren och in mellan benen. För andra gången slickade någon hennes fitta med våld. Men denna gång var det än mer fruktansvärt. Denna gång var det inte en man utan ett monster som lät sin tunga leka mellan hennes ben. 
 
Hon brukade gilla när män slickade henne. Det kändes lite lagom förbjudet, syndigt pirrigt och skönt. Nu kräktes hon.
 
Monstret verkade inte bry sig om hennes kräkning. Det verkade inte ens registrera det. Dess tunga var nu på väg uppåt, slickade hennes mage och bröst igen, upp mot halsen. Och när det nådde halsen, kände hon sylvassa huggtänder rispa huden. Andedräkten luktade blod och död, väsningarna var fruktansvärda. Det här var inget djur, ingen människa. Hennes hjärna försökte febrilt förstå, men allt var som en dimma.
 
Så kände hon något hårt mot sitt kön. Något stort, pulserande, något vidrigt blött.

Det var allt hon hann registrera innan det pressades in i henne. Om hon tyckt att lastbilsföraren varit stor, var det ingenting mot detta. Hon blev fullkomligt fylld, det stramade i huden runt öppningen och hon skrek rakt ut. Det var omöjligt. Hon kunde inte ta så här mycket. Det gick inte. Förtvivlat fäktade hon med armarna, och slog mot varelsen över sig. Åh herregud. Huden var som läder. Och päls. På armar och rygg hade den päls. Magen och bröstet var nästintill hårlöst.
 
Monstret slog henne i ansiktet, så hårt att hon såg stjärnor och nästan svimmade av. Sedan fortsatte det, som om inget hade hänt. Hårda, djupa stötar, och ett morrande ljud som letade sig fram ur dess strupe. Djupa, väsande andetag.
Hon spärrade ut benen så mycket hon kunde för att ge det plats, allt hon kunde tänka nu var att inte gå sönder av våldet.
 
För äntligen hade det landat, kallt och klart i hennes huvud. Hon blev våldtagen av ett monster. Nu måste hon bara försöka överleva.
 
Hon försökte fokusera på rörelsen under henne. Hon föreställde sig däckens tryck mot vägbanan. Försökte frammana lukten av våt asfalt en ljus ljum sommarnatt. Men mörkret runt henne var så kompakt. Smärtan mellan hennes ben så brännande. Skräcken i hennes bröst så stark och luften så kvav. Hon blev våldtagen av ett monster. Det stötte sitt organ upp i henne. Det tog henne så djuriskt. Hon bara låg och tog emot. 
 
Det frustade. Njöt det? Hon trodde det. Då och då öppnades ögonen och den glöd hon sett innan var matt nu. Nästan simmigt svag. Hon ville bara att det skulle upphöra. Måtte det sluta snart. Annars skulle hon inte överleva.
 
Då slog det henne med brutal tydlighet. Monstret skulle ju sluta på samma sätt som mannen. Han skulle komma. Tanken fick henne att försöka slingra sig. Det fick bara inte komma inuti henne. Det skulle hon inte klara. 
 
Hennes krumbukter var lönlösa. Tvärtom verkade det bara trigga besten. Och hon insåg att det var hopplöst.
 
Plötsligt gav monstret till ett gurglande läte, musklerna spändes över henne och hon förstod att nu var det nära. 
 
Och så exploderade det inne i henne. Det spred sig en tryckande värme inne i henne. Det kom med full kraft. Hon kände hur det välde ur henne. Varm, seg monstersperma välde in i henne och sen ut ur henne. En sur stank spred sig runt dem. En stank som blandades med den söta lukt som redan fanns där. Hon hade kräkts igen om hon inte redan var tom. 
 
Monstret gurglade och flåsade. Det slutade inte. Det höll på i en evighet.
 
Det drog sig ur henne. Försvann i mörkret. Hon hörde rörelser i andra änden av flaket, men strax tystnade det. Allt hon hörde nu var motorns surr. Hon kände sig vidrig. Förstörd. Ett långt tag bara låg hon där. Efter en stund började hon röra sig lite. Hon måste komma på vad hon ska göra nu.

Långsamt kravlade hon en bit, och stannade när hon stötte emot något med handen.

Det var tyg. Hon kände efter. Tyg och något klibbigt, äckligt. Med stigande fasa kände hon vidare tills hon fick sina misstankar bekräftade.  Hår. Hon kände långt, kladdigt, trassligt hår.
 
När hon hörde monstret röra sig igen, hade hon redan insett att hon aldrig skulle lämna lastbilen.
Mörkast (Läs inte om du inte klarar våld, våldtäkt och död)

Added 23 nov 2020   Stories   #Man #Woman #Woman as bottom #Physical dominance #Psychological dominance #Pain #Fear Play #Hair #Tears #Blood #Religious taboos #Sex magic / Occult sex

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print  Document ID 27502  Report