Log inRegister
Herrskap, tjänstefolk och en jävla massa snusk
Kapitel 1 - Resan till godset

Magdalena von Fjärd vaknade av att hennes huvud slog i fönstret där hon färdades i andra klass på ett tåg för första gången i sitt liv. Hon hade försökt hålla sig vaken men det rytmiska ljudet och känslan av hjul på räls som dunsade med jämna mellanrum hade en sövande effekt på henne. Hon tittade och såg att hennes förkläde Erika hade somnat hon med.
”Typiskt” tänkte Magdalena och försökte titta efter om hennes håruppsättning fortfarande var som den skulle.
”Nu när man ska träffa sin avlägsna släkt för första gången sedan barnsben och ska göra ett gott intryck och så somnar man av alla spännande intryck och ser ut som en sömndrucken mops! Nu skulle mor allt se mig”

Hon sträckte sig försiktigt fram och rörde vid Erikas knä. Erika spratt till direkt som en liten sprattelgubbe och utbrast ”Har vi missat att gå av?! Åh kära nån, förlåt så mycket fröken!”
Hon började raskt rafsa ihop sina tillhörigheter innan Magdalena skrattandes hann lugna ner henne.
”Men som du beter dig Erika! Lugn, vi har inte missat vårt stopp. Vi har bara råkat slumra till. Hur ser jag ut i håret?”

Erika samlade sig och satte sedan igång med att inspektera fröken Magdalenas hår och petade och fixade till där det hade blivit platt. ”Nåja, om de inte klagar över frisyren så kommer de nog klaga på färgen om inte annat” sa Erika retsamt. Magdalena suckade.
Hennes hårfärg hade alltid varit något som retat hennes mor. Hennes hår var kopparrött och hennes ansikte pryddes av fräknar och såg ut som en stjärnhimmel. Hennes far hade svart hår med bruna ögon och modern var blond och blåögd. Ingen av dem kunde förstå hur deras dotter kunde ha både lockigt hår och gröna ögon när deras båda var rakt och prydligt. När det kom på tal och modern retades med henne brukade hennes far harkla sig och lämna rummet. ”En riktig mes den karln” brukade hennes mamma säga. ”Vek och klen och sjuk alldeles för ofta. Vad ska man med honom till?” Magdalena brukade bara nicka. Hennes far var mycket riktigt sjuk ofta. Ibland utan symptom som gick att sätta fingret på men han behövde ligga till sängs långa perioder och sa sällan mycket. Modern däremot var barsk och aggressiv och styrde sitt lilla hushåll med järnhand. Familjen ägde lite land och marker så hennes äldre bröder var inte längre kvar hemma. De var ute på godsen och såg till att de sköttes med hjälp av sina unga fruar. Magdalena var yngsta barnet och den sista att lämna. Förutom att Magdalena nu själv skulle driva ett gods tillsammans med sin nya man, vem det nu än skulle bli.

I samma ögonblick som Magdalena tänkte på sin blivande man ställde Erika frågan: ”Fröken Magdalena, om ni inte har något emot att jag frågar.. ehm.. men hur känns det egentligen att du ska iväg och gifta dig med någon du aldrig träffat?”
Magdalena log och sa ”jag har kanske träffat honom!”
Erika såg förvirrad ut.
Magdalena skrattade till ”jo alltså, det är en avlägsen kusin jag ska gifta mig med. Men jag minns inte om jag har träffat honom när vi var barn eller ej för vi kom sällan iväg på så många träffar på grund av fars ohälsa”.
Erika nickade och såg ner i marken och rodnade.
”Vad?” Magdalena fnissade och sparkade till henne lätt med skon.
”Nej inget”
”Jo men vad!”
”Tänk… nej strunt samma”
”Men säg nu! Som din blivande husfru och matrona befaller jag dig att berätta!” Magdalena kunde knappt hålla sig. Det var verkligen inte hennes stil att komma med befallningar. Det hade hennes mor stått för.
”Tänk om han är ful! Och luktar illa! Eller ännu värre, tänk om han är tråkig!”
De båda unga kvinnorna fnissade så att de vibrerade i sina säten och fick arga blickar på sig av de gamla tanterna i kupén. Som om inte de aldrig varit unga!
”Jo, det är väl en risk jag får räkna med. Men det viktigaste för mig är ändå att göra min plikt som enda dotter och ta hand om hushållet.”
”Är det stort?”
”Nej, jag tror det är alldeles lagom. Vad mor berättade så finns det ju den gamla husfrun, alltså min blivande mans mor, hans far som är godsägare och sedan finns det en butler, en köksa, en kock, tre pigor, fyra bönder och två drängar. Hon nämnde något om någon som mest sköter om hästarna och djuren på gården men att han var lite märklig så honom skulle jag akta mig för.”
”Nej usch, säg inte så. Och så kommer lilla jag och då blir vi 4 pigor. Jag hoppas att de alla är snälla. Eller i alla fall rättvisa.”
”Det ska nog bli bra ska du se” sa Magdalena och log åt sin sällskapsdam.
Konduktören blåste i tågvisslan för att indikera att nästa stopp närmade sig.
”Det är här vi ska av” sa Magdalena och de två unga kvinnorna plockade ihop sina tillhörigheter under tystnad och satt sedan och blickade ut genom fönstret och undrade vilken väg deras nya liv skulle ta.

Kapitel 2 - Tjänstefolk och hemligheter

”Men mor jag vill inte!” klagade Percival Silverkranz och slog sin mor på handen.
”Jo, seså! Du måste se presentabel ut när din blivande hustru kommer. Ni har ju inte setts sedan ni var små!”
”Neej, jag menar att jag inte vill gifta mig. Sluta ta i mig!”
Henrietta Silverkranz såg på sin son och suckade. Det här skulle inte bli enkelt. Han var deras enda son och han var en handfull. Visst hade hon kanske skämt bort honom lite för mycket genom att själva hålla honom vid bröstet som barn men nu var det faktiskt dags för honom att bli en man.

”Uhhhrsäkta mig unge herrn och frun. Det verrrrkar som att era gäster i detta nu anländer” butlern Tom lät orden rinna fram under rullande r och såg sömnig ut.
”Ooof!” Henrietta puffade upp sig och blåste upp sin runda kropp som hon alltid gjorde när hon blev stressad och grep tag i Percivals arm och drog honom mot ingången. Hon tryckte sitt runda ansikte som ett barn mot rutan och tittade stressat ut i skymningen. Percival stod bredvid henne rak i ryggen och med sammanbitna käkar.

Magdalena och Erika skumpade fram i den lilla vagn som sänts till stationen för att hämta upp dem. Det var en av drängarna som hämtat dem tillsammans med några säckar potatis och betor. Erika hade petat Magdalena i sidan och viskat ”det känns som att vi också är handelsvaror” och sedan hade de båda fnissat. Så löjligt!
Vagnen närmade sig huset och saktade in precis framför porten. Hela tjänstefolket stod uppradat för att hälsa dem välkomna och Magdalena tog ett djupt andetag innan hon klev ut genom den öppnade dörren.

”Uuuhhhhvälkomen fröken von Fjärd” rann det ur munnen på den gamla butlern som såg mer sovande än vaken ut där han sträckte fram en arm för att hjälpa de båda kvinnorna ner. Han ledde henne fram till herr och fru Silverkranz och presenterade dem.
”Oj som du har vuxit kära tös” utbrast Henrietta Silverkranz och kysste Magdalena på kinderna och log med hela ansiktet. ”Vi hade ju hoppats på att håret kanske skulle bli brunt och lugna ner sig men äsch, vi kan väl inte få allt här i världen!”
”’Rietta, som du säger. Ni får ursäkta min fru, hon är lika frispråkig som alltid” herr Petrus Silverkranz kysste hennes hand och Magdalena neg. ”Tillåt oss att presentera er blivande make, Percival. Ja, han har ju också vuxit som ni ser. Ni möttes ju en gång när ni var 5 och då bestämde era föräldrar och vi att det var ett gott parti och så har det fortsatt vara vad vi kan se!” Petrus nöp Magdalena i hullet och smekte hennes kind.
Percival stirrade häpet på Magdalena. Så mindes han inte att hon hade sett ut. Det buskiga orangea yrvädret var utbytt mot en ung kvinna med kurvor som framhävdes av korsetten och doldes under kjolen, med vackert kopparrött hår i en vacker knut lämplig för att resa i. Han blev plötsligt torr i munnen och svettig i handflatorna. Att tala med kvinnor var inte hans starka sida. Han tog tyst hennes hand och kysste den och Magdalena neg med röda kinder och såg blygt på honom.
”J-jag hoppas att vi ska lära känna varandra väl under den tid jag är här.”
”Ö-ömsesidigt” hasplade Percival ur sig.

”Vvvvvviidarreee har vi mig, Tom, butlerrrrn, och sedan har kocken Miguel, köksan Marika, di tu drängarna Nils och Emil och de tre fnnnnnnnittriga pigorna och skökorna Lisa, Lina och Johanna”. De tre pigorna fnissade hysteriskt innan köksan hann slå till den närmsta i baken med en rejäl handlfata för att få tyst på dem. ”Ooochh slutligen harrrr vi vår stallpojke Linus. Han är en simpel pojk förstår ni. Svarar inte på tilltal men utför order som en haaaaal blixt och är klok nog att förstå det mesta.”
Magdalena tittade nyfiket på Linus som hon förstod var den tysta mannen på gården. Han tittade ner i marken men hann hastigt slänga en blick på Magdalena och hon såg att han hade chokladbruna vackra ögon. Precis som hennes far. Något inom henne mjuknade och blev varmt.
”Jag förstår att ni tycker om djur?”
Han lyfte på huvudet och nickade långsamt.
”Då ska ni få ta hand om min häst som jag sänt efter som kommer snart. Jag har hört att ni är duktig!” Magdalena log och kände att hon gjorde något vänligt genom att tala med honom. Han reagerade inte på det hon sa men hon såg att det ryckte lite i hans mungipa.
”Nååå nu när alla presentationer är över så säger jag att vi går och sätter i oss en rejäl bit mat!” ropade fru Silverkranz och schasade in det stora sällskapet i huset. Tjänstefolket vek av åt höger och försvann ner i sina skrymslen och kvar fanns bara Magdalena med Erika i släptåg och hennes blivande make och hans föräldrar. ”Marika är en fantastisk kock! Lagar mycket franskt! Ja visst gör hon… Och hon…” Fru Silverkranz drönade på om än det ena och än det andra men Magdalena var för trött för att kunna fokusera.
Hon tänkte på Linus och undrade vad det var hon hade känt. Medlidande? I ögonvrån såg hon hur Percival såg på henne och försökte le men blev generad. Magdalena log snällt tillbaka och tog in alla intryck. Det skulle bli spännande att lära känna hennes nya familj men just ikväll hoppades hon på en snabb middag och sedan bums i säng.

Middagen flöt på och fylldes med frågor om familjen, skvaller om släktingar Magdalena inte träffat på åratal och samtal om godset, skörden, hur dyrt allt hade blivit.
Magdalena och Erika skulle dela sovrum och de leddes till sängkammaren av butlern och fru Silverkranz. De sade god natt till varandra och flickorna neg och försvann in på sitt rum.

Fru Silverkranz och butlern Tom såg på dörren som stängdes och stod sedan kvar. Toms högra hand landade på Henriettas bröst samtidigt som hon tog tag i hans skrev med sin högra. De klämde till båda två. Henriettas bröstvårtor vaknade till liv och Toms gamla trötta kuk tog den sista energin butlern hade i kroppen och förvandlades till ett förvånansvärt hårt stånd.
”Jag tror det kommer bli lite liv på godset nu, tror du inte det?” viskade Henrietta.
Innan Tom hade hunnit rumla ur sig något så hade Henrietta tagit några bestämda kliv nerför korridoren, fortfarande med handen på Toms kön. Hon vände sig om och drog upp kjolarna och vände sin stora runda rumpa mot Tom som log ett girigt leende. Det här var deras lilla hemlighet efter middagarna. Då stod husfrun för efterrätten som butlern troget och girigt slickade i sig år ut och år in. Sedan belönade han henne med sin efterrätt genom att fylla hennes mun med sin säd. Det hade blivit sämre på den fronten, men hon visste att han alltid fick nytt liv i kuken när det kom nya unga kvinnor till gården. Han slickade henne och hon stönade tyst och fick bita sig i sin hand för att inte låta för högt. Även hon uppskattade unga kvinnor även om hon aldrig hade sagt det högt. Det hade sina fördelar att vara kvinna, men det var skamligt och syndigt – och det älskade hon. Kvinnor som tycker om kvinnor är inget nytt under solen ens i slutet på 1800-talet, men det är inget man talar högt om. Toms knotiga gamla fingrar letade sig fram till hennes punkter och gav henne som vanligt en välbehövd orgasm efter en lång dag. Hon sjönk ihop på golvet med ett nöjt stön och öppnade sedan sin mun. Tom runkade sin stenhårda gamla kuk och sköt sedan sin sats rakt ner i munnen på sin husmor. Det var viktigt att hålla på klassreglerna och att inte låta butlern någonsin penetrera henne. Men de tänkte att det nog inte gjorde något om han i alla fall la sin kuk på hennes läppar i det ögonblick så han skulle ejakulera. Det är viktigt att skilja på hög och låg, och vem som ger och vem som tar emot. Henrietta slöt ögonen och kände hur de salta varma strålarna träffade hennes svalg och hon njöt av att svälja stråle efter stråle. Hans kuk pulserade och hon spärrade upp ögonen när hon kände att hans hand tog tag i hennes huvud och han tryckte in sin kuk ner i hennes hals och avlossade sitt sista skott. Hon ryckte till. Kände hur hennes underliv blev varmt och vått som en skål med varmt vatten som runnit över.

När han drog sig ur såg han skamsen ut. ”Förrrlllåååt frun, jag vet inte vad som kom över mig…”
”Tänk inte på det Tom… men det här säger vi inte till herrn!” viskade hon uppfodrande. Han log och hon log tillbaka. Så där hade de sagt till varandra i alla dessa år och de hade inga planer på att sluta med det. Tvärtom var det här bara början på nya hemlisar.
Det här är en berättelse om en gård i sen 1800-tals miljö där allt kan hända. Gammal som ung knullar hejvilt och man vet aldrig vem som står näst på tur. Ett klassiskt kärleksdrama ingår såklart också

Added 11 may 2021   Stories   #Man #Woman #Woman as top #Man as bottom #Woman as bottom #Discipline #Corsets #Epoker/Epokromantik

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print  Document ID 29095  Report