Log inRegister
När de andra ännu fanns
Det var som om en grå, tung hinna hade dragits över landskapet. Allt som tidigare hade sprakat av färg och ljus, hade nu förbytts till ett färglöst, blött töcken. De gula blommorna som vände sig efter solen hade slutit sig, småfåglarna satt och kurade i buskarna, de ludna små gnagarna hade gömt sig i sina hålor. Himlen och havet bakom honom hade samma färg och horisonten däremellan gick inte att skönja av det tunga regnet. Han hade räknat med regn, men inte det här skyfallet. Som tur var hade han inte gett sig av långt och borde snart kunna bli torr igen. Torr och varm; vattnet som rann över hans kropp stal värmen och gjorde att han huttrade, trots att han småsprang. Hans blöta hår hängde i stripor över ansiktet och skymde hans sikt, trots att han gång på gång torkade bort det.
"Inte långt kvar nu" tänkte han för sig själv när han klafsade igenom en strida ström som hade ersatt den klara bäck där de hämtade sitt vatten.

Han slängde en blick över axeln när han rundade bergssidan. Det gick inte att se mycket av dalgången bakom honom på grund av ösregnet. Bergssidorna gick att ana som mörkare skiftningar men slätten med buskarna, stranden och havet var som bortsvepta. Han huttrade till och fortsatte den sista biten på stigen, slant på en hal sten och rev sig på en av törnbuskarna som de samlat bär av ett par dagar tidigare. Med en grymtning lösgjorde hand sig från buskens taggar, vek en gren från sidan och hukade sig in under klippans överhäng.

Han stannade till och drog efter andan. Någonting kändes fel. I det dunkla ljus som strilade in från regnovädret utifrån kunde han skönja deras utrustning, kringströdd i skyddet av grottmynningen. Rester från matlagningen, stenflisor, vidjor, pälsar och bärrep i den vanliga oredan, men någonting stämde inte. Han vädrade men kände inget lukt av rovdjur. Så noterade han att det låg ett bylte vid grottöppningen som han inte kände igen. Hade någon av de andra kommit? Men varför de isåfall inte förberett mat här ute? Han hukade sig och tog några försiktiga steg in i grottans mörker, spänd över vad han skulle kunna finna.

Väl förbi passagen i grottans mynning var mörkret kompakt runt honom. Han stannade till och för att låta ögonen vänja sig samt försökte få tänderna att sluta skallra av kölden och anspänningen. Inget hördes utom det dova brusandet av regnet utanför. Så snart ögonen hade vant sig vid mörkret så kände han vant längsmed grottväggarna, fortsatte inåt en bit och kom så fram till den trånga passage som skiljde grottans mynning från de rymligare gångarna innanför. Han tog ett djupt andetag, andades ut och började pressa sig igenom i sidled. Det gick nätt och jämnt; han hade mer än en gång slagits av tanken på vad som skulle hända om han fastnade där. Väl på andra sidan nådde inget ljus alls in utan han fick känna sig vidare för hand. Gången vidgades, böjde av, sluttade lite uppåt och hade ett par terrasser som han fick häva sig över. När han till slut närmade sig den rymligare delen av grottan så såg han hur rödaktigt ljus spelade mot väggarna. Han kände hur en anspänning i magen släppte; då åtminstone inte elden hade slocknat. Han klev fram mellan stenstoderna som sköt upp ur berget likt tänder och alltid var fuktiga. Elden lyste inifrån bergsrummet och i dess sken kunde han se två gestalter, den ena liggandes och den andre sittandes på huk över. Han hörde en lugn, vyssjande röst och kände igen den som Anittas. Då släppte även spänningen i hans axlar och han närmade sig dem lugnt.

"Vad bra att du kom till slut, Kushim. Vi har visst fått sällskap" sade hon när hon märkte hans ankomst. Han tog ett par steg runt elden och satte sig på huk bredvid henne. Anittas doft slog emot honom, blandat med blöt päls och främlingens. Den luktade annorlunda; en muskig, dovare doft. Den påminde honom om en lega där hjortar just har vilat. Personen kom uppenbarligen inte från deras grupp och han kände sig åter fundersam. Det svaga ljuset från elden spelade över personens liggande gestalt och skuggorna gav dess anletsdrag konstiga former; mer grovhuggna och skarpa.

"Vad hände?" frågade han så. Anitta hade återvänt tidigare från jakten, vilket hade varit klokt med tanke på regnet han hade fått utstå. Hon hade lyckats fälla tre harar och ett kid så hon hade återvänt till grottan för att ta vara på dem. Det var lätt att bli imponerad över hur vig och snabb hon var, likt en räv. Han kände sig stor och klumpig i jämförelse, oduglig till att springa. Hon verkade i alla fall vara tacksam över att han följde med, då hon ofta beklagade sig över sin onda höft när hon tvingades bära tungt.

"Jag var nästan klar med att flå dem när jag hörde en konstig röst bortifrån stigen mot dalen. Det var hon här som jämrade sig. Det hade börjat regna så hon sökte nog skydd bland klipporna men hade halkat och skadat benet. Jag hjälpte henne in hit för att komma bort från regn och vind" svarade Anitta sakligt. Hon lade en av pälsarna till rätta över främlingen.

"Vet du var hon kommer ifrån? Och hur är det med benet?" fortsatte Kushim.

Anitta tittade på honom som om han var dum, men svarade "Benet verkar inte vara brutet men hon kan inte stödja sig på det. Hur skulle jag kunna veta var hon kommer ifrån? Jag har inget att göra med dem." Hon lade en vass betoning på 'dem' som fick honom att snegla ned på besökaren.

Personen såg ut att sova, eller i alla fall blunda. Vid närmare betraktelse konstaterade Kushim att det han tidigare tolkat som skuggornas spel nog var något annat. Personens ansikte var grovt, platt över pannan, hade framskjutna kindben, betonad haka, grov näsa. Även i eldskenet såg dess hud ut att vara onaturligt ljus och även håret såg ut att skifta i konstig färg. Kushim drog efter andan; det var en av dem.

Han lade en hand på Anittas axel och frågade inte utan anklagelse "Varför tog du in den till oss?"
Anitta tittade på hans hand och lyfte bort den från sin axel medans hon svarade "Jag sade ju det, hon var skadad och behövde hjälp."

Han stirrade på henne och frågade igen, "Jo, men varför tog du in den till oss?"

Hon stirrade tillbaka, suckade och svarade långsamt och tydligt som till ett barn. "Hon var skadad och behövde hjälp. Där ute hade hon troligtvis blivit sjuk och dött i ovädret, blivit tagen av hyenor eller fallit nedför en brant. Här med oss kan hon få vila tills hon är stark nog att fortsätta."
Kushim tittade klentroget på Anitta. Hon verkade inte förstå han fråga, så han förklarade hur han menade ännu tydligare. "Den här är en av de andra. Vi kan inte lita på den. De stjäl, slåss och dödar, de luktar illa. De kan inte tillverka saker, inte fiska, de kan ju vid Andarna inte ens tala!"
Vid hans utrop sneglade Anitta ned på personen och Kushim följde hennes blick. Han mötte besökarens blick i det svaga skenet från elden som återspeglades i hennes ögon likt dansande lågor. Han kände en hetta från dem, en försmådd ilska som brände honom. Han kunde inte hålla den blicken utan vek undan och undrade för sig själv hur mycket av hans ord som hon hade förstått. Anitta däremot var obeveklig och talade med sammanbitna käkar.
"Kushim, hör mig. Hon hade dött där ute. Hennes blod hade varit på mina händer. Hon har inte gjort mig någon oförrätt så att låta henne dö hade gjort mig till hyenan. Jag har också hört historier om dem. Historier, Kushim, där de även parar sig med vildsvin och äter sina egna barn! Samma sagor som vi berättar för våra barn så att de håller sig borta från floden och inte leka vid elden! Vad jag vet är att hon är en kvinna som behöver min hjälp, liksom jag hade behövt hennes om våra roller vore omvända. Om du har problem med det så kan du gå ut igen!"

Kushim reste sig hastigt och klampade bort från dem. Han var arg, sårad och harmsen. För att inte tala om trött och kall. Visst hade han kanske uttryckt sig lite klumpigt, men det var ju en sån där! Anitta hade antagligen rätt, men hon kunde väl åtminstone ha sagt det snällare! Han huttrade till och började frysa igen. Han svor lågt och förbannade den skadade kvinnan, som hade kommit och sått split mellan honom och Anitta. Särskilt nu, när de äntligen hade ett tillfälle för sig själva, borta ifrån de andra. Med en resignerad suck så återvände Kushim till elden, satte sig på huk och började lossa på pälsarna. Han kastade en blick bort emot de båda kvinnorna. Den skadade hade lutat sig upp och fick något att dricka av Anitta. Den gjorde ett ljud som kanske välvilligt gick att tolka som ett tack. Kushim lade pälsarna på tork på stenar en bit från elden och återvände motvilligt till kvinnorna.

Anitta tittade upp mot honom med sträng blick och frågade, "Är du redo att be om ursäkt nu?"
Kushim stirrade tillbaka ett ögonblick, vek sedan bort blicken och svarade men utan särskilt mycket kraft i orden, "Jag tycker fortfarande att hon inte borde vara här."
Anitta var tyst en stund, varpå hon svarade, "Du kan sura en stund till om du vill. Hon kanske inte pratar som vi, men även en grottbjörn hade förstått vad du menade. Du är skyldig henne en ursäkt." Därefter tillade hon, "Eller tog jag med fel man på jakt?"
Kushim kände hur kinderna hettade trots kylan i grottan. Förbannade kvinnfolk! Med Berget som vittne skulle han visa att han stod över sådana pikar. Om en ursäkt var vad som krävdes för att återställa lugnet så skulle han ge dem det. Han satte sig därför på huk bredvid den skadade kvinnan som åter mötte hans blick. Denna gång höll han den stadigt, försökte se vänlig ut och sade "Ursäkta mig, främling. Jag talade förhastat och tillåter att du sover med oss inatt."
Anitta harklade sig menande. "Inatt!" upprepade Kushim tydligt, för någon måtta fick det vara! "Imorgon ska vi diskutera vad som är bäst att göra" tillade han.
Anitta och kvinnan utbytte en outgrundlig blick, men svarade inte. Kushim fick därmed anta att hon, eller de båda, godtog ursäkten. Han kunde minsann vara storsint.



"Hur var det med fällorna?" frågade Anitta när en tid hade passerat.

Kushim såg till de två harar som stektes vid elden och svarade, "Jag hittade bara fyra av dem, sedan fick jag ge mig tillbaka hit för regnet. Vi får se om något har gått i dem imorgon, innan vi fortsätter mot stranden."
Anitta fnös och svarade, "Du får nog gå till stranden själv imorgon isåfall, jag kommer behövas här. Du lär väl knappast vara till nytta här så att jag kan skaffa lite mat till oss, eller hur?"

Kushim svalde sitt första svar och svarade istället, "Vi diskuterar det imorgon. Jag tror att vi kan äta nu."

Han tog med de båda hararna till kvinnorna, gav den ena till Anitta och behöll de andra själv. Anitta i sin tur tog den andra haren från honom och gav till kvinnan, med förklaringe, "Hon behöver den mer än dig."

Kushim blev på ett par ögonblick först förvånad, därefter arg och slutligen resignerad. Han fräste fram, "Det är uppenbart vem av oss du bryr dig mest om!"

Anitta suckade åter och förklarade, "Du har inte gått utan mat i flera veckor nu, du klarar dig. Hon däremot behöver den näring hon kan få. Likaså jag, som antagligen både behöver jaga och ta hand om henne imorgon. Dessutom var det jag som fällde hararna."

Under tiden hade den skadade kvinnan tagit haren, vridit isär den och räckte tillbaka ena halvan till Kushim. Anitta påtalade, "Hon verkar vara mer givmild än vad du är."

Kushim vände upp händerna i en uppgiven gest, bet tillbaka sitt svar och tog emot den halva haren med ett mumlat tack. De båda kvinnorna tittade på varandra och brast så ut i skratt. Vad som rimligtvis kunde vara roligt övergick Kushims förstånd och han ägnade sig åt maten.



När varje uns kött var uppätet, tänderna petade rena med benen och resterna av hararna knastrade i elden, drog de ihop sina pälsar på det torkade gräs som de hade byggt en bädd av på grottans golv. Kushim huttrade åter när han gick för att kissa och såg fram emot att dela bädd med Anitta. Maten samt lugnet hade förbättrat hans humör och nu kändes inte morgondagen fullt lika bortkastad. När han återvände till bädden för att lägga sig, märkte han att de hade lämnat ena kanten till honom med den främmande kvinnan i mitten av bädden.
Han suckade djupt och blev stående tills Anitta frågade, "Har du tänkt komma och lägga dig eller tänkte du stanna uppe till imorgon? Jag tänkte se till att elden inte brinner ut, det kan du göra istället om du vill."

Kushim gruffade och lade sig bredvid kvinnan. Han kunde inte låta bli att fråga, "Vad ska vi kalla henne? Har hon ett namn?"

Anitta satte sig upp på armbågen och svarade honom, "Jag vet inte. Jag försökte fråga, men jag vet inte om hon förstod. Hon gjorde något ljud, jag tyckte att det lät som An-a, men jag tror att hon bara försökte upprepa mitt namn. Vi kanske kan försöka igen imorgon?"

Även Kushim satte sig upp på armbågen och tittade på kvinnorna, varav den mellersta såg ut att sova igen. Han svarade, "Jag förstår varför du gör så här. Nej, faktiskt, jag gör det. Låt det inte gå för långt bara. Vi kan inte ta hand om henne så länge, det är inte därför vi är här. Om hennes ben inte läker så blir det som det blir. Jag bryr mig om dig och vill inte att du ska bli olycklig."

Anitta lutade sig fram över den sovande kvinnan, kysste Kushim och svarade, "Det är därför som du är här med mig."

Kushim njöt av kyssen men kände också hur en hand letade sig ned mellan hans lår. Anitta lade sig åter ned och tillade, "Sov nu, och dröm om mig."

Han lutade sig dock inte ned för att sova, utan betraktade åter den främmande kvinnans anletsdrag. Det kanske var eldskenet som lekte eller hans egen trötthet som påverkade honom, men hennes ansikte framträdde inte som lika groteskt nu. Visst såg hon annorlunda ut än de och ganska ful, men knappast som ett monster. Han kände hennes varma kropp emot sin och var tacksam för närheten. Han lade sig ned bredvid henne, med en arm över hennes mage och hans ansikte vid hennes nacke. Hennes hud var len och varm men han blev också medveten om hur kraftig hon var, likt en björn eller noshörning. Han andades in hennes doft men fann den inte så främmande längre utan snarare som ett avlägset minne. Han kröp ytterligare lite närmare, pressade sitt skrev mot hennes lår och tänkte på Anittas hand. Efter en gäspning somnade han, varm och tillfreds.



Kushim vaknade till ur en dröm. Elden sprakade fortfarande, han hörde de andras andning men inga andra ljud. Han funderade på vad som då kunde ha väckt honom. Drömmen fanns fortfarande i ytterkanten av hans sinne, gäckande att återvända till. Någonting hade väckt honom så han funderade en stund på vad. Då märkte han att kvinnan han låg emot röra lätt på sig. En knappt märkbar, våglik rörelse, såsom vattenbrynet i strandkanten en vindstilla dag. Han märkte hur hennes andhämtning ändrades något, blev ytligare och lätt ansträngd. Hennes kropp var varm och han kom att undra om skadan på hennes ben kanske var värre än Anitta hade förstått? Han satte sig upp på armbågen och tittade oroligt på henne. Kvinnan låg fortfarande på rygg med slutna ögon men andades genom munnen. Han märkte då att även Anitta var vaken, då hon också låg och tittade på kvinnan med ett spjuveraktigt leende men nu mötte hans blick. Han rynkade sina ögonbryn och visade mot kvinnan med ögonen, men Anitta himlade med ögonen och räckte ut tungan. Han mumlade fram ett "Vad?", varpå hon tecknade till honom att titta mot fotändan av bädden. Där såg han hur en upphöjning rörde sig under pälsfällarna ovanför kvinnans skrev. Han skrattade till när hans oro stillades, men började sedan fundera på den uppkomna situationen.

Kvinnan i mitten rörde sig alltmer, samtidigt som hennes andning blev mer ansträngd. Kushim tittade intresserat på, flyttade ned en hand till sitt eget skrev och började smeka sig själv. Han såg hur kvinnan nu öppnade ögonen och vände sig emot Anitta som log tillbaka mot henne. Kushim märkte hur kvinnan flyttade lite på sig, särade på sina ben och började så andas djupare. Anittas ögon glittrade i eldskenet och hennes leende blev ännu bredare, likt en vargs flin. Mer av pälsfällarna började att röra sig mellan kvinnorna och även Anittas andning förändrades. Kushim märkte hur en fuktig, kraftig hand letade sig fram över hans mage och ned till hans lår. Känslan gjorde honom förvirrad för att handens grovlek och struktur snarare påminde om när han var med någon av de andra männen, men hennes doft var genomträngande kvinnlig. Snart kände han hur han hårdnade och började så jucka till handens rörelser. Hans egen ena hand trevade i sin tur över kvinnans bål och ned mot hennes skrev, men där träffade den på en annan, smalare hand som gned.

"M-hm, upptaget" hörde han Anitta mumla. Istället sträckte han sig vidare, förbi kvinnan och ned mot Anittas sköte. Även där fann han dock en hand, denna lika grov som den som smekte honom. Kvinnan i mitten vände på huvudet och mötte hans blick. Hon log förnöjt, tog upp sin hand och förde den till hans läppar. Han kände doften av Anittas saft och gapade för att slicka av den. Istället förde hon in fingrarna i hans mun och bak mot hans svalg så att han hostade till. Han drog bak huvudet för att dra sig undan, men hon tog ett kraftfullt tag om hans nu hårda kuk. Han kände hur det bultade i öronen och han började få kväljningar men så drog hon ut fingrarna igen. Greppet om hans kuk försvann när hon bytte hand för att runka av honom med hans egen saliv. Kushim kände hur blandade känslor bubblade i honom. Förvirring, ett styng av skam och stark bultande åtrå.

Han förflyttade sig ännu närmre henne och lyfta bort den översta pälsen från hennes kropp. Eldens sken spelade över hennes nakna bröstkorg, där brösten guppade i takt till hennes rörelser. Kushim nöjt av åsynen av de stora brösten på hennes kraftiga bål. Han kupade sin ena hand runt det ena bröstet, smekte det lite och nöp sedan i bröstvårtan. Kvinnan drog in ett andetag och nickade sedan. Han fortsatte då att nypa och rulla hennes styva bröstvårta mellan fingerspetsarna. Anitta tittade intresserad på och gjorde snart detsamma, varpå kvinnan blundade, andades hastigare och började förlora rytmen i sina händer. Då lutade Anitta sig över henne, tog kvinnans bröst i sin mun och började suga och bita om vartannat. Strax därefter började Anitta mumla ett förnöjt "mmmm..." Kushim gjorde likadant, förde sin mun till hennes andra bröst och sög även han. Först kände han smaken av hennes hud, men snart började något annat tränga igenom. En sött honungslik och rik smak trädde fram ur hennes bröst. Han lyfte på huvudet för att fråga Anitta vad han borde göra, men den kraftiga handen lämnade hans kuk och tryckte tillbaka hans huvud till bröstet. Han förstod ledtråden och fortsatte att ta för sig.

Snart märkte han hur kvinnan började gny och jucka med höfterna. Greppet om hans kuk hårdnade krampaktigt och han fortsatte att suga. Smaken av hennes mjölk som fyllde hans sinne, det gav en lätt overklig känsla till hans osäkerhet inför situationen. Spasmer fick hennes kropp att skaka och hennes andhämtning blev ryckig. Greppet om hans kuk var obehagligt hårt, men han tvivlade på att han skulle kunna ta sig ur det ens om han försökte. Ett par ögonblick senare släppte det dock när hon tog ett djupt andetag och skrattade till, ett dovt och mullrande läte.
Han lyfte på sitt huvud och såg på de andra. På Anittas ansikte lyste ett brett flin i eldens sken, med rufsigt hår och en rännil ur mungipan. Kvinnan såg likaså salig ut, med de djupt sittande ögonen ofokuserade utav njutning. Åter lutade sig Anitta över kvinnan och kysste Kushim. Denna gång lekte deras tungor med åtrå, en dans som gav mersmak. Då kände Kushim en bestämd hand som greppade tag i hans hår och drog hand huvud nedåt, in under fällarna.

"Jag vill att du gör nytta" viskade Anitta och drog honom vidare ned till kvinnans sköte. Han försökte klumpig flytta kroppen till rätta, men råkade sätta ett knä på kvinnans ben. Hon ben genast ihop käkarna i smärta och andades in. Han mumlade en ursäkt som hon mumlade ett svar på, medan han kom till rätta med huvudet mellan hennes lår. Doften där var nästan överväldigande, med den bekanta syrligheten av fitta blandat med kvinnans dovare lukt. Han kysste lätt på insidan av hennes lår, över hennes buskiga venusberg, över läpparna och tillbaka igen. Han hörde hur hon suckade förnöjt och märkte hur hon lade sig till rätta med särade ben. Med minne av hur hon uppskattade att få hennes bröstvårtor nafsade så bet han lätt tag i insidan av hennes lår, strax utanför skåran. Svaret var omedelbart när hon drog ihop sina lår runt hans huvud. Det kändes som om två stockar kilade fast honom mellan sig, obändbara som berget självt. Han rörde lätt på det ena benet med en hand och strax släppte taget om hans huvud så att han åter kunde dra efter andan. Då greppade en kraftfull han tag i hans huvud och pressade det in mellan låren. Han började genast lapa över och mellan de fuktiga läpparna, upp över hennes lustknapp och ned över hennes blöta hål.
"Smakar hon som en kvinna tycker du?" hörde han Anittas röst ovanifrån och han försökte mumla fram ett jakande svar. Smaken och doften gjorde honom berusad, han slickade rytmiskt över hela hennes kön och hörde hur hon stönade av välbehag. Snart flyttade han även upp en hand, förde in ett par fingrar i henne och började knåda insidan av hennes fitta i takt med hans tunga. Han tolkade att hon uppskattade tillägget, då hon började trycka höfterna nedåt för att möta hans hand och bjuda den att komma djupare. Två fingrar blev tre och blev fyra, som började att öppnas och töja ut henne i rytm med hans slickande. Hennes andning blev åter snabbare och hon började att gny lätt. Snart gled även de fyra fingrarnas knogar in och hon stönade utdraget. Vid nästa gång lade han även till tummen, som även den gled in i hennes savande grotta. Efter att ha sökt efter en bra vinkel så pressade han mjukt upp handen och vidgade henne, sakta sakta, medans hans saliv fortsatte att blandas med hennes safter. Till slut gled hela hans hand in i hennes fitta och hon undlät ett djupt och utdraget stön. Så började han att vrida handen, knyta den och öppna den, finna ett läge som hon uppskattade. När han så knöt sin hand och vred runt den, just innanför mynningen till hennes vidöppna kön, så började hon att stöna och hulka om vartannat med ett stadigt grepp om hans hår. Han lutade sig så uppåt, satte tungan mot knappen högst upp där blygdläpparna möts, och började fladdra över den. Hennes kropp spändes som en båge, benen kramade om honom och hon började skälva okontrollerat. Orgasmens vågor sköljde genom hennes kropp, hon krampade och kom, gång på gång medans hand fortsatte. Även han var väldigt kåt av hennes njutning och var nära att komma, men han höll emot för att inte tappa fokus på hennes extas.
Hennes stön blev mer väsande och hon började att kippa efter andan men fortsatte att komma. Snart blev hon alltmer utmattad och orkade knappt hålla kvar honom i sitt grepp, tills hon så gav ut ett långt stön varefter hon knuffade bort hans huvud. Han rätade då också ut sin hand och lirkade ut den ur hennes dallrande sköte. Med en förnöjd suck så vände hon sig bort och kurade ihop sig. Kushim var kvar med bultande kuk och slemmig haka.

Han kröp upp bland fällarna och tittade sig omkring. Kvinnan verkade ha somnat nästan omedelbart och snarkade ljudligt. Anitta tittade på honom och fnittrade förnöjt, "Vad du ser ut! Och vad hon kom! Jag är dyngkåt så jag hoppas att du har ork kvar."
Han nickade entusiastiskt med ett brett flin, varpå de åter hånglade.
"Jag kan vänja mig vid den har smaken" informerade hon sakligt, medans hon förde sin hand till hans hårda kuk. Där lekte hennes fingrar med försatsen och smorde in ollonet, varpå hon flyttade bort täckena från sig och ställde sig på alla fyra framför honom. Musklerna spelade under hennes ryggtavla och skinkor under hennes svettiga hud. I eldskenet avtecknades hennes kön med en saftdroppe hängandes ned ifrån håret.
"Du får smaka mig en annan gång. Jag vill att du gör som jag säger och tränger in i mig nu" sade hon som om han hade skulle ha fått för sig att protestera. Det var fjärran från hans sinne att göra när greppade hennes midja, förde sin bultande kuk mot hennes suktande hål och långsamt trängde in.

"Såååå, ja, äntligen!" stönade hon högt när han fyllde henne.
Hon lade ned sin överkropp, sträckte en hand bakåt och började smeka sig själv samtidigt som han knullade henne. Först långsamt och försiktigt men allt eftersom mer bestämt. Snart började Anitta stöna högre och Kushim kände att doften av hennes fittsaft förändrades, blev syrligare. I takt med att han knullade henne började vätska strila ut ur hennes sköte. Han kände hur det skvätte mot låren och fortsatte att knulla henne medans hon kved av njutning. Med handen som hon smekt sig själv så samlade hon upp av vätskan, förde upp den över sin rygg och lät handen glida mellan hennes skinkor. Ett par gånger upprepade hon det tills hon så drog sig ifrån honom.
"Är någonting fel?" undrade hand fundersamt, men hon suckade vällustigt och skakade på huvudet.
"Jag vill att du knullar mig i mitt andra hål, så kan jag smeka mig själv bättre" sade hon med ganska andfådd röst.
Därefter lutade hon sig åter bakåt mot honom, tog sina händer och särade på skinkorna. Han såg båda hennes hål öppna sig emot honom, blanka och inbjudande. Hon tog om hans hårda stånd med ena handen, vinklade ned den något och visade den vägen till hennes stjärthål. Väl där höll hon sin hand mot hans mage och lutade sig sakta mot honom, så att hon omslöt honom i den takt som hon själv ville. Snart var hela hans kuk inne i hennes anal och hennes lena och blöta väggar kramade om honom. Han stönade högt och behövde åter hålla emot för att inte komma omedelbart eftersom han hade varit uppdämd så länge nu.
Så började hon att rytmiskt gunga fram och tillbaka. Hennes fingrar återupptog leken med hennes fitta, flinkt och kvickt precis som hon kände att hon ville ha det. Med ett par fingrar knådande inuti hennes öppning så började hon att jucka, samtidigt som hon pressade sig mot honom så att hennes anal fylldes av hans fulla storlek.

Åter började hon att stöna, med långa utdragna "Ååååh, dääär, just så!"
Han kände hur hennes doft ändrades igen på samma sätt som tidigare, och hon utbrast "Nu, knulla mig, fyll mig, kom djupt i mig!"
Han behövde inte mer uppmuntran än så, utan greppade hennes höfter och började intensivt att stöta in i henne. Han kände sig helt omtöcknad av kåthet, hela hans kropp och sinne var fokuserat på den ljuvliga känslan av att få tränga in i hennes stjärt. Han märkte knappt hur hon började att skaka i hans grepp, hur hennes orgasmer pulserade genom hennes kropp samtidigt som hennes fitta sprutade ned deras bädd.
Knappt noterade han heller hennes kvidande uppmuntran, "Fortsätt, fortsätt!" när han kände sin egen orgasm åter byggas upp djupt inom sig. Inte heller var han fokuserad på hur hon tryckte sig upp emot honom för att hålla hela hans kuk inom sig, när hon klimatiskt gned fram en översvallande orgasm innan hon säckade ihop.
Det han fokuserade på var hur hans tår krullade sig, hur hans magmuskler krampade, hans andetag och väsen var förenat med henne när han så slutligen släppte efter och kom djupt i henne. Det kändes som att ögonblicket drogs ut i en liten oändlighet och han njöt fullständigt av varje del. Till slut ebbade känslan ut och han föll ihop över henne i ett töcken av svett, fittsaft och njutning.

De låg där tills elden falnade och han med möda fick liv i den igen. Det kanske inte var så tokigt med oväntat besök ändå.
1,5 till 2,1%

Added 12 may 2021   Stories   #Man #Woman #Woman as top #Epoker/Epokromantik

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print  Document ID 29109  Report