Svindlande ögonblick Del 2

Del 2 - Så träffades vi

Mina blickar drogs till henne som järnfilspån dras till en magnet. Hon utstrålade allt det där jag själv saknade: självförtroende, stolthet, styrka och mod. Hon var kraftigt byggd, huvudet högre än mig själv. Även hennes blick och kroppshållning utstrålade säkerhet och självförtroende. Jag tilltalades kolossalt mycket av hennes utstrålning. Jag kände direkt att jag ville omslutas av hela hennes väsen.

Jag vågade självklart inte ta kontakt med henne. Hon var ouppnåelig för mig. När hon närmade sig mig på den där festen, var jag säker på att hon skulle säga något skämtsamt om mig. Jag blev så nervös att jag kissade på mig. Jag bad en stilla bön om att frottéhandduken i kalsongen skulle klara att ta emot det.

”Hej, jag heter Irja”, sa hon. Jag rodnade djupt, benen gav nästan vika. ”Hej”, stammade jag fram. ”Jag har tittat på dig en stund”, sa hon. ”Har du”, stammade jag fram oförmögen att förstå att jag kunde var intressant för henne eller någon annan kvinna. Hon nickade. ”Jag kände att jag ville lära känna dig”, fortsatte hon rättframt. Jag var säker på att hennes nästa mening skulle bli; ”jag bara skämtar med dig”. Jag nickade, utan att våga se på henne. ”Vad heter du?” frågade hon. ”Pär”, pep jag fram i ett slags falsettläge.

Hela hennes väsen utstrålade dominans; talet, gesterna, mimiken, precis allt och det fick mig att snabbt sjunka djupt ner i undergivenhet. Jag kände mig oerhört svag och bräcklig. Det kändes som om jag stod på ett tunt isflak som var på väg att rämna över djupt iskallt vatten.

Mitt i allt detta infann sig en mycket stark känsla ansvarsfrihet Hela hennes väsen visade att hon hade kommandot, att jag inte behövde ta ansvar för någonting, att hon skulle ta hand om allt.

Hon pratade länge med mig på den där festen. Jag upplevde att mina stressade och nervösa försök till svar låg på en intelligensnivå i höjd med fotknölarna. Jag har bara svaga minnen av vad vi, eller rättare sagt hon pratade om. Jag var säker på att hon betraktade mig som en tönt som inte var värd att lägga minsta möda på trots att hon la så mycket tid på att prata med mig.

Långt bort, som i en slags hörseldimma hör jag henne säga; ”jag skulle tycka att det var roligt om vi kunde ses igen”. Jag kunde inte ta inte det hon sa.

Jag vände mig om för att gå. Hon tog tag i min vänstra arm. ”Vill du inte ses?” frågade hon. ”Jo”, pep jag fram och nickade utan att våga se på henne. ”Om jag får ditt telefonnummer så ringer jag dig”, sa hon. Jag gav henne det.

Omtumlad, förvirrad och med en helt nerkissad frottéhandduk stapplade jag hem. Allt var en enda tankesörja.

Jag har svarta bältet i tvivel och var helt säker på att hon aldrig skulle höra av sig igen. Jag fick fel. Redan dagen efter ringde hon. Jag kunde inte fatta att hon gjorde det. Jag var fortfarande säker på att hon drev med mig. Vi bestämde, eller rättare sagt hon bestämde att vi skulle ses. Hjärncellerna flög runt som i en torktumlare.

Added 16 sep 2021 Stories #Man #Woman #Woman as top #Naked vs. clothed #Diapers

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print Document ID 30169 ⚑ Report