Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSvindlande ögonblick Del 3
| Del 3 – Vår första träff Jag såg henne på långt håll när hon kom emot vår mötesplats. ”Vi ses vid Domus huvudentré klockan tolv”, sa hon och la till; ”jag är noga med tider så var där i tid.” Hon sa det med en mycket bestämd röst, en röst som inte ville bli motsagd. Jag sjönk direkt ner i undergivenhet. Jag var där en kvart innan för säkerhets skull. Jag var oerhört nervös. Tankar på att ”fly” och slippa den starka stress jag kände var oerhört påtaglig men något fick mig att stå kvar. Hon kommer ändå inte att komma tänkte jag. Varför skulle hon vilja träffa mig, hon kan ju få vem som helst. Att se henne komma där, klädd i svarta skinnbyxor, vit blus och mörkblå kavaj, med en svart handväska över axeln gjorde mig så stressad och nervös att jag var tvungen att sätta mig på en bänk. Jag kissade på mig. Jag var förkrossad när hon kom fram. Jag ville bara försvinna. Vem vill vara tillsammans med en inkontinent tönt tänkte jag och kände en djup förtvivlan. En förtvivlan jag så ofta känt. ”Hej”, sa hon glatt. ”Hej”, svarade jag blygt och nervöst. Hon liksom stannade upp och betraktade mig; ”hur mår du?” frågade hon med en äkta oro i rösten. ”Bra”, mumlade jag fram utan att våga på henne. Hon satte sig bredvid mig; ”är det säkert, du ser inte ut att må så bra”, sa hon. ”Jag mår bra”, upprepade jag, nu så nervös att jag upplevde att jag inte längre hade någon som helst kroppskontroll. Jag såg att hon inte trodde mig men att hon lät det vara. Vi går och tar en fika, sa hon. Hon reste sig; ”kom”, sa hon och tog min hand som mammor tar sitt barns hand. Det kändes på något sätt bra och naturligt. Det gjorde mig trygg. Hon tog mig till ett café i närheten. Jag var oerhört nervös och stressad. ”Sätt dig där”, sa hon med en bestämd röst och pekade på en stol vid ett bord för två, bordet stod lite avskilt. Det var en lättnad att få sätta sig. En servitris kom fram. Irja log mot henne; ”vi tar en kopp kaffe, ett glas saft och två kanelbullar”, sa hon. Hon gjorde det med en sådan självklarhet och sådan pondus att det kändes självklart att hon inte frågade vad jag ville ha. Att hon beställde saft åt mig, gjorde mig förvirrad. Varför gjorde hon det? Hade hon upptäckt barnet i mig? Jag vågade inte tänka tanken full ut. På något sätt gjorde ändå hennes sätt att så självklart lämna mig utanför beställningen lugn. Jag insåg att hon befriad mig ifrån mig allt ansvar. Hon skulle ta hand om allt. Hela situationen skapade en flodvåg av starka förnimmelser som ilade upp och nedför ryggraden och det kändes som om de skulle upplösas i miljontals exploderande klot av undergivenhet. När jag tänker tillbaka på den här händelsen står det kart för mig att det var här hon inledde min resa från min vilsna position till den undergivne mannens och barnets hägn. Det var ett avgörande ögonblick och en bro till vår gemensamma framtid där hon var överhuvudet och jag den som följde, anpassade mig och lydde. Men det insåg jag förstås inte då men hennes avsikter och vilja skulle komma att bli glasklart för mig. |
Man på väg in i undergivenhet
Added 20 sep 2021 Stories #Man #Woman #Woman as top #Discipline #Diapers #Age play #Psychological dominance
You cannot see or post comments since you are not logged in.