Log inRegister
Tillfällig utlevnad, landning och aftercare mitt ansvar som Dominant av Lord Byron







"Kan du ge mig stryk?" Den frågan får jag ofta.
Mitt svar blir ofta."Varför vill du det?".
Svaret blir ofta "Jag har fått dig rekommenderad."

Jag tycker om att vara servicedominant. Det är många som gärna vill ha utlevnad och går på tillställningar. I regel så får jag frågan varje gång jag är ute på ett event. I några få extrema fall har jag inlett till detta men det är under extraordinära omständigheter. En gång var när festen var mer likt ett mingel på en stadsbegravning och jag frågade en fager flicka som stod jämte mig om vi inte skulle få fart på skiten liksom. Det blev en vacker fin inledning på en kväll där det levdes ut i varje hörn och jag tror att vi inspirerade en hel del.

Varför gör jag detta? Inte för att jag är extremt förtjust i att ragga på andra på detta sett utan för att jag vet att det är väldigt mycket längtan efter att kunna få leva ut och inte ha det till hands. Det finns få bra sadistiska och duktiga BDSM utövare därute men väldigt många vältaliga zombiekukar/wannabes och jag lär upp de jag kan men det tar tid. Få av oss vågar dessutom ge vem som helst stryk. Få fröknar vågar fråga. Har aldrig fått frågan av en man eller hen tyvärr.... Men många vill absolut. Jag gör ju inte detta enbart av godhet men i ärlighetens namn gör jag det mest av det. Ja, jag gillar att slå folk det kan knappast ha undgått någon men hur jag slår min partner kontra hur jag slår en mer tillfällig bekantskap är extremt olika som natt och dag kan man säga.

När jag sevicdominerar ger jag endast en omgång med light/moderat flogging och kanske om hen är enligt egen utsago vill ha mycket typ en liten peak av hård smärta med piska, quirt eller paddel. Jag förhandlar alltid. Frågar om erfarenhet. Känslan kring olika redskap och om det finns något hon inte tycker om. Informerar alltid om stoppord och får ok på detta. Hur hon reagerar på smärta. En session tar i regel typ fem minuter till tio. Hon får oftast ut extremt mycket mer av detta än jag får skulle jag vilja säga. Jag frågar alltid om landning. Alltså jag kommer kika till dig lite efteråt en eller två gånger under eventet, jag säger till om jag går. Känner jag att hon blir djupt påverkad landar vi längre. Alltså får ned personen på jorden lite så att den känner att den har styrfart. Som max har nog det varit i en timma om det är någon som snabbt blir väldigt påverkad men det är nog undantaget.

På stora event så slår jag i regel väldigt många. Kanske upp till en tio personer per kväll. Många av dessa är nära vänner till mig som jag vet hur de fungerar och vi har ett starkt tillitsband mellan oss. men oftast är det några som jag inte känner alls. Jag njuter mycket av att interagera med många personer. Här är det frågan om något helt annat. Jag domspacar. Det gör jag i regel aldrig på mindre klubbkvällar. Jag vet att detta medför större risker men jag ser till att landa mellan varje session, tagga ned lite så att jag inte bara har adrenalin hela tiden. Intervall dominans brukar jag kalla det. När jag var på pride var det extremt svårt att inte flyga åt helvete kan jag meddela, 20/30 sessioner per kväll. Min partner fick ta all uppjackad dominans efteråt, hon var tämligen nöjd då det hamnade på typ top fem knullen i livet för henne.... Men hon var som ett ras efteråt. Behövde aftercare utan tvekan. Jag nekar alltid berusade kvinnor utlevnad. Det händer ganska ofta tyvärr. Man vill när man vågar och för att våga så har man druckit ett glas för mycket.

Jag ger ALDRIG Aftercare på en fest eller tillställning. För det är en stor skillnad på landning och aftercare. Aftercare är att ta hand om ALLT som kommer efter en session. Att utsättas för smärta framkalla stora känslor i en. Det är utan tvekan så att jag kan inte ta ansvar för hur någon mår före eller långt efteråt. För mig ingår Aftercare i något som är relationellt. Om jag har starka intensiva utlevnadsessioner som är djupa och påverkar undergivna starkt så ingår naturligtvis alltid aftercare. Om jag har sex och BDSM ingår det alltid(jag har det aldrig om vi servicedominerar). Om vi träffas privat ingår det alltid. Det har jag lärt mig den dyra vägen. Jag har en mycket tung krasch bakom mig och den vill jag aldrig upprepa. Repar jag ned någon hemma under ca en timma åker de inte hem höga som hus direkt utan vi försöker komma ned på ett par timmar ihop med mat eller fika. Vi hörs alltid efteråt. Blir det kris så kommer jag då som ett skott. Gör hellre för mycket än för lite.

Utlevnad handlar om ansvar. Ansvar är delat. Som givare skall jag aldrig fucka upp någon så mycket så att den inte kan ta hand om sig själv. Den som får min utlevnad skall ta ansvar för att inte bli så uppfuckad att den inte klara av att plocka ihop sig själv på ett bra sätt efteråt. Det blir för mig en 50/50 fråga. Vi delar på det. Det är givet att jag har domdrop. De är starka saker då jag knappt funkar alls och är tämligen självdestruktiv. Det är inget unikt i det. Vi droppar efter utlevnaden. Nuförtiden lär jag alla partners jag har att hantera sina drops, även själva. Man kan inte räkna med att andra hela tiden finns till hands. Oftast kan man vara nära varandra men inte alltid. Prime Directive kan sätta stopp för mycket vi vill. Som arbete och barn. Tid är en svår faktor i BDSM pusslet. Som undergiven så är det min uppfattning att man måste om man vill ha utlevnad kunna klara att hantera alla delar i utlevanden självständigt. Undergivenheten har utmaningar i att vara självständig. Det är det största hindret som jag ser det när jag interagerar med andra. Många kan ju inte ens säga nej till utlevnad om de inte är erfarna och ug påtända. GEEEE MIG ALLT säger hon då. Jag SKITER i konsekvenserna. Jag ger alltid lite för lite för att jag vet att det är mycket som kommer efteråt. Undergivenheten har stora utmaningar, dominansen har det med. En är att sörja för sig själv för en vill ju inte det alls, man vill ju bli omhändertagen för helvete! Nu vet jag att undergivna fungerar utmärkt i vardagen och är kapabla till stordåd det är inte det men när man ha utlevnad rubbas den balansen betänkligt och den måste man lära sig att återställa. Kan man inte göra detta själv så är man i en extremt utsatt situation. Det är känslan av att vara öde i och vilse i öknen och det vill man inte. BDSM har väldigt mycket spännande att erbjuda men även rena rama psykotiska mardrömmar. Det vi håller på med är svårt, det är bara att konstatera.

Drops efter utlevnad är nattsvart. Det är tungt och man är ensammast i världen. Man är trög. Man har inge glad hormon kvar för de har man satt sprätt på på lördagen rejält. Drop är återhämtade, som är naturligt och det är den undergivne som själv gjort slut på sig själv. Lika mycket som det är den dominante som gjort slut på sig själv. Man springer Maraton med många andra men var och en gör slut på sig själv i loppet. Man mår piss efteråt. Man får se till att komma på benen igen. Det är inget som arrangören av loppet arrangerar, 40.000 löpare får inte veckan efter spa. Pajjar jag mitt knä i loppet för resten av livet för att jag är för otränad så är det mitt ansvar. Arrangören ansvarar för att göra det så säkert som möjligt, ge dricka under tiden och sen akutvård. Det är det hela. Lite åt det hållet men med en mer human touch och mer inkännande kan man säga att det är när man har en servicesession för att det är personligt och nära.

Om jag skall ta ansvar för all aftercare som kan komma efter att jag servicedominerat personer som önskar detta enligt ovan sätt så måste jag sluta med servicedominansen. Det finns så många rövar som vill ha stryk och det är extremt få som kan ge det. Om det är så att jag måste ingå en veckas relation med den som vill bli slagen så går det inte ihop för mig i mitt liv. Så är det bara. Om jag skall ge aftercare till 10 personer i tre dagar så bör vi bo på en våning ihop på ett hotell i en vecka och det funkar inte.

Jag har brister, jag har även varit mycket dålig på att ge det som behövs i en relation eller efter en session. Det är alltid jävligt jobbiga misslyckanden för mig. Jag avslutade precis en relation för att jag inte räcker till som människa och dominant och det suger verkligen röv på helt fel sätt. Men allt kan inte alltid heller bli 100% bra. Man måste prova och försöka och våga misslyckas. Jag är primärt en dominant giver som njuter av att ge det som undergivna vill ha så när jag falerar i det så ifrågasätter jag mig själv extremt mycket. Jag kanske bara skall ha utlevnad med en regelbunden partner. Gör jag för mycket? Är jag och ger dominans i situationer där hon egentligen vill ha en relation men tar en tillfällig session för att det är det hon kan få? Står jag på en mina? Briserar den på DS efter att jag kliver av? Skulle jag tänka så så kan jag aldrig höja handen. I SSC finns inte detta alls. Safe, Sane, Consentual. Att slå en relativt okänd människa är inte Safe, Sane men möjligtvis Consentual. I RACK så ingår det däremot Risk. Är det min risk till 100% så måste jag ju avstå. Då kommer jag att åka dit på det förr eller senare, men för mig är det värt det. Om jag kan ge en person en upplevelse så att livet blir bättre så är det värt lika mycket som jag ger en person något den inte vill ha och gör att den mår dåligt. Valet är inte enkelt för jag vet att skulden den blir alltid min, felet är alltid mitt. För det är jag som höjer handen, oavsett hur mycket hon vill det eller förstår vad det innebär är felet alltid mitt. Jag misslyckas. Jag tar det för det är det värt för när jag ger det som är bra för henne så är det värt risken. Ord som; tack, jag behövde det så mycket, jag har längtat så länge; jag har hittat hem, jag känner mig mer levande, vad skulle man göra utan sådana som dig.... Ord som; du tar inte ansvar, jag är ledsen, jag är needy du ger inte, du övergav mig de sätter sig som knivhugg i själen på mig men det är det värt.

Man måste ta det Goda med det Onda,

Lars von Trier



LORD BYRON




Added 15 feb 2019   Debate articles regarding sexuality and identity   #Spankings #Whipping/flogging

You cannot see or post comments since you are not logged in.