Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoDet otänkbara
Part 7: Fäst vid dig
| I morse var mitt största bekymmer att du gick bakom mig. Jag var så nojig över min gångstil att jag faktiskt snubblade på mina egna fötter och skrapade upp knät och fick en sten i handflatan. Mina kompisar skämtade om att vi skulle tagit mig i kundvagnen. Sen pratade de om hur jag varit så full att de varit tvungna att köra mig i kundvagn till en annan fest för länge sedan. När jag plåstrat om mig räckte du mig lite avvänjt handen för att hjälpa mig upp. Jag tror jag vet vad du tänkte. Du var inte bekväm i situationen och jag var inte bekväm för att du inte var det. Men att försöka förklara att du inte behövde oroa dig skulle varit detsamma som att avslöja dig. Jag kände mig tvungen att förklara att jag inte varit särskilt full den gången. Jag hade aldrig åkt kundvagn förut och tyckte det verkade kul så jag passade på när jag fick chansen. Du visade inga tecken på att det gjorde någon skillnad för dig. Du log i alla fall när jag sa att jag dessutom inte druckit för mycket, då när jag snubblade, att jag bara druckit alkoholfri juice. Du sa något om den där alkoholhaltiga juicen man annars dricker till frukost. Våra sfärer blandades och skiljdes åt under dagen. Vi gjorde vårt bästa för att undvika varandra, tror jag. Inte för att jag egentligen ville det, men det var tydligt att det var det du ville. Alkohol slank ner. Din bekantskapskrets sjöng om ett Youtubeklipp jag inte sett, och jag lyckades övertala mina vänner om att jag inte behövde se det heller, jag hade varit en lyckligare människa om jag aldrig fått veta att det finns. Så sjöng de om hur de egentligen inte vet något utan bara hittar på saker som låter bra och säger svåra ord så att människor ska vara nöjda när de går hem igen. Men om de är nöjda spelar det väl ingen roll om ni hittar på eller inte, ni har ju ändå nått målet? Om syftet är att man ska må bra och man gör det kanske inte vägen dit är så viktig? Dessutom, jag fattar att det är på skämt, men även om ni gissar så måste ju gissningarna vara bättre än om ni till exempel läst teknisk fysik, eller hur? Det uppstod en diskussion om huruvida det var klokt eller roligt sagt. Någon frågade mig om mina säkerhetsnålar och jag förklarade att det inte var en sexgrej utan något som behövs ibland när man minst anar det. Så frågade han om lappen någon fäst på min kavaj för länge sedan, 6655321. Vi pratade om boken och filmen ett tag och så ropade han till sig dig, skrek något om att han hittat din borttappade patient. Jag försökte med mitt kroppsspråk visa att jag inte sagt något om dig och på intet sätt var inblandad i det som hände. Jag tror inte att det gick fram. Och sen hände det som satte oss i den här situationen. Din kompis frågade om vi träffats och när vi båda skakade på huvudet presenterade han oss. - Fanny, det här är Danne, en förläggning av Dan. Dan, det här är Fanny-Bunny. Allt gick fort men jag hann ändå undra hur han fått reda på mitt gamla smeknamn. Om de berättat att jag hade en liten dans till ramsan och att jag kunde få ihop tillräckligt med femkronor för en halv utekväll ibland. Eller så kom han på det själv. Vi tog i hand. Jag höll kvar din hand lite för länge, min hand ville liksom inte släppa din. Men jag kunde ju inte veta vad som skulle hända sen. Från din sida var handslaget avklarat men min hand höll kvar din. Din kompis trollade fram ett par handbojor och ett, två, klick så satt jag ihop med personen jag inte borde sitta ihop med medan personen som förhoppningsvis har nyckeln dansade iväg och ropade något om att Funny Bunny är precis vad du som inte vill sitta ihop med mig behöver. Min hälsningshand släpper din men det är så dags nu. Du ropar förgäves efter din kompis en stund innan du ger upp och vänder dig till mig med en uppgiven min, som om allt det här är mitt fel. - Jaha, vad gör vi nu? - Håller ihop? - Jättekul. - Jag börjar bli fäst vid dig. Du skriver frenetiskt på telefonen. Jag försöker lätta upp stämningen. - Vet du vad man blir när man dricker i smyg? En trött blick men inget svar. - Hemlighetsfull. Inte ens ett leende får jag. _ Vet du vad det heter när man sjunger på teckenspråk? Handtralla. What is the difference between a magician and a psychologist? - A psychologist pulls habits out of rats. Hur länge tänker du hålla på så där? - Jag kan sluta om du vill, jag försöker bara muntra upp dig. Du suckar. - Förlåt. Jag vet att det inte är ditt fel, jag är bara frustrerad. - Jag tycker inte heller att det här är idealt men vi kan ju inte göra så mycket mer än leta upp din kompis, eller hur? - Mm, han är på discot. - Dåså, då går vi dit. Vi rör oss mot festområdet. - Vill du ha whisky? - Visst. - Den är i min väska. Vill du rota med din fria hand eller hjälpa till med din fängslade? - Är det en glasflaska? - Ja - Om jag har din tillåtelse kan jag försöka med min lediga hand. - Om du inte hade min tillåtelse skulle jag väl inte frågat heller? - Det känns liksom fel att rota i en dams handväska. - För det första Jag slår dig i bakhuvudet som Gibbs i NCIS - Referera aldrig till mig som en dam igen. För det andra, vad tror du det är för skillnad på en handväska och en annan väska? - Inte vet jag. Jag håller fram väskan och du får upp flaskan. Tillsammans får vi av korken. Vi står i en kö som ser ut att vara flera hundra meter lång. Du verkar vilja utbyta så få ord som möjligt så jag försöker roa mig själv, men det är svårt. När vi väntat i 20 minuter och kommit ungefär halvvägs blir det ännu värre. - Fan, jag är ledsen men jag behöver, eh, uppsöka en buske. Jag har försökt hålla mig men det går inte och min kompis svarar inte på sms, så jag antar att du måste följa med. - Måste du spy? - Va, nej, inte det. - Oj, ok. Kan du inte hålla dig? - Nej, jag har druckit alldeles för mycket. Vi går ur kön och bort mot närmsta buskage. Det är väldigt välbesökt och du fortsätter gå. - Var det nåt fel på den där busken, eller? - Jag behöver mer enskildhet. - Men herregud, hur långt ska vi gå? Du förstår väl att du inte kan gå ifrån mig? Efter ett par minuter når vi en skogsdunge och du hittar ett träd du tydligen kommer överens med. - Ursäkta, men jag behöver båda mina händer till det här så din hand måste liksom följa med. - Det här blir bara bättre och bättre. Du är välutrustad, alltså. - Va? Jaså, du menar så. Nej, jag behöver två händer för att ens komma åt den. - Jo, den som kom på att ni skulle ha overall är verkligen ett geni. - Kan du vända dig om? - Allt det här och så får jag inte ens se din kuk. Det är mörkt men jag vänder bort huvudet ändå, för att visa min goda vilja, eller nåt. - Vill du ha typ en våtservett eller nåt? Eller kan killar bara skaka av den lite och sen är det klart? - En våtservett vore trevligt, om du har en? - Nej, jag tyckte bara det skulle vara ett trevligt samtalsämne. Jo, jag har såklart det, återigen, annars hade jag inte frågat. Men jag behöver båda händerna då. Jag lyckas hitta necessären och får upp intimservetter och räcker dig en. - Jag har handsprit också, om du vill ha. - Ja, tack. Du får ordning på dig och vi börjar gå tillbaka igen. - Finns det något du inte har i väskan? - Ja, en husbil, en flamingo och en vinterjacka saknar jag fortfarande. - Så du har en nyckel till handbojorna? - Nu när du säger det så kanske jag har det. - Du skämtar? - Eh, nej. Jag har nyckel till ett par handbojor. Men den kanske passar till de här också. - Varför har du inte sagt det tidigare? Det borde varit det första vi provade. - Ja, men vi hade ju så trivsamt. Nej, ärligt talat tänkte jag inte på det. Jag gräver i kavajfickorna och hittar den lilla nyckeln. Vi försöker båda att låsa upp. Ingen av oss är vänsterhänt så det är lite bökigt men till slut konstaterar vi att nyckeln inte passar. Kön har blivit ännu längre och vi ställer oss längst bak. - Behöver inte du kissa förresten? - Bra försök, men så roligt ska vi inte ha. - Jag tänkte bara att du skulle passa på innan vi kommit längre fram. - Jag håller mig. Men tack, mamma. Jag tror att whiskyn och det komiska i alltings jävlighet slår till på samma gång för plötsligt brister du ut i skratt och när du väl börjat verkar du inte kunna sluta. Tårar rinner längs dina kinder. Efter några minuter kommer du till sans igen. - Förlåt för att jag inte varit så trevlig. Jag har inte hanterat det här så bra, känner jag. Vi får, som du sa, försöka göra det bästa av situationen. Det här var inte vad jag planerat, bara. - Nähä, det menar du inte. Men du och din kompis kanske ska utbyta stoppord inför framtida lekar. - Jo. Några förslag på vad vi kan fördriva tiden med medan vi köar? - Förutom dricka sprit? - Mm - Hångla? - Nej. Inget sånt. - Jag var tvungen att försöka. Okej, vi kan ju alltid lära känna varandra. - Nja. - Men kom på något själv då? - Visst, vi säger så. Hur tänker du då? - Vi kan börja med något lätt. Vilken är din favoritfärg? - Oj, jag vet inte. - Du är inte så lätt att ha att göra med. - Mörkblå. Din då? - Vinröd. Vilken är din favoritsmak? - Det där är ju jättesvåra frågor. På vad? - Glass? - Choklad? - Frågar du mig? - Jag försöker tänka. Din då? - Melon, på glass. Annars lakrits. - Vilken är din favoritdoft? - Åh, du lär dig. Typ tjära. Och kokos. Fast var för sig. Din? - Nyklippt gräs. - Åh, det var lite oväntat. Sexigaste scen i en film som inte är en porrfilm. - Va? - Hörde du inte eller försöker du förhala processen? - Det senare. Det känns inte helt okej att svara på det. - Säger han som precis kissade framför mig. - Snarare bakom dig, men nöden har ingen lag. - Vi kan ju alltid hångla istället. - Eller prata om något annat. Varför måste allt handla om sex? - För att jag blir kåt när jag är full och för att du tyvärr är sexig och jag kan inte hindra tankarna från att omvandla den här situationen, som jag inte är förtjust i, till något mer lockande. Varför tror du att det är så svårt för dig att prata om sex med mig? - Vad tror du själv? - Etik, moralpanik, förpliktelser, beroendeställning, kanske lite gudskomplex. Men vi lever bara en gång och i slutet av dagen är vi ändå bara människor båda två. Är det verkligen den inställningen till livet du vill ha? - Etiska och moraliska överenskommelser finns av en bra anledning. - Kanske, men i det här fallet är det inte direkt en överenskommelse, det var ingen som frågade mig vad jag tyckte, till exempel. - Du kommer inte ge dig om jag inte svarar, antar jag? - Du kan få tre alternativ. Ett: hångla med mig, lite grann bara, så att jag får stilla min nyfikenhet. Två: svara på frågan. Tre: lyssna på mina skämt resten av kvällen. - Ah, lätt. Lyssna på dina skämt. - Men då måste du kyssa mig om du skrattar. - Hela poängen med skämt är väl att man ska skratta? - Inte nu. - Visst, är de på samma nivå som innan så lär det vara lugnt. - Jaha, tack för det. - Det är inte som att du själv tycker att skämten är bra, du använder humor för att slippa ta tag i saker du tycker är jobbiga. - Och du gömmer dig bakom din mask. - Jag låter dig fortsätta dra så kallade skämt och i gengäld skulle jag uppskatta om du lät mig behålla min mask. - Ja, vad tänker du att alternativet är? Du vill inte berätta något om dig, vill inte småprata, vill helst ha så lite som möjligt med mig att göra. Och jag fattar det men nu är vi ju fast i varandra. Men alternativet skulle väl vara att jag inte drar skämt utan är mig själv och i så fall ska du också vara dig själv, utan mask,. Vill du hellre det? Hur ska vi kunna hantera det inom din jävla moralram hade du tänkt? - Jag sa ju att jag hellre lyssnar på dina skämt. - Innan du tog upp att det bara är en försvarsmekanism, vilket får mig att tro att det är något annat du vill att jag ska göra. - Jag är full, okej, jag kanske inte uttrycker mig så bra. - Jag tror att det bara gör att du råkar säga saker som egentligen skulle filtreras bort. - Ja och jag ber dig att inte utnyttja det. - Och jag försöker men det är inte så jävla lätt när jag inte vill låta bli. Vi flämtar och våra ögon skjuter blixtar. Och du har aldrig varit mer tilldragande i mina ögon och jag önskar att jag kunde gå därifrån. Så lägger du dina händer på mina axlar och min högerarm följer med som något slags bihang. Men så kysser du mig. Hårt och argt och trotsigt. Du smakar alkohol och metall. Men när våra tungor möts ändras något. Som en elektrisk krets som sluts. Du känner det också för din kropp pressas mot min och det är inte längre en kyss för att få tyst på mig. Trots att jag inte vill är det jag som drar mig undan. Fingrarna över läpparna som för att hålla kvar kyssen där. Du ser inte längre arg ut. Snarare förskräckt. - Fan. - Din anka verkar intelligent. Ja, det är en doktorand. Du frustar till. Sen bubblar skrattet upp. Ett lättat, ärligt skratt, ett sånt som inte går att hålla inne. Jag skrattar också. - Du ser. Jag hade fått dig att skratta ändå, så du hade varit tvungen att göra det oavsett. Jag kom att tänka på en sak. Med tanke på hur många som är där inne, hur stor tror du att sannolikheten är att vi hittar honom? Din kompis alltså. - Mycket liten. - Så om vi väntar vid utgången istället? Eller vill du gå på disco? - Helst inte. Vi går och bevakar utgången istället. Vi går ur kön. Om vi åtminstone suttit ihop så att vi kunde gå vanligt, men nu måste en av oss antingen backa eller gå med armen utsträckt. Du löser det genom att ställa dig bakom mig och gå långsamt framåt med armarna om min midja. Det är nästan folktomt på den sidan där utgången finns. Du går fram till ett träd i närheten. - Vad gör du nu? Ska du kissa igen? - Jag tänkte sitta. - Vet du hur många som har kissat där bara ikväll? - Ingen? Som för att understryka min poäng kommer en kille i färgglad overall fram från bakom en annan trädstam och får ihop overallen på vägen. - Okej, men jag vill gärna sitta. Vi bestämmer att sannolikheten är mindre att någon kissat mot det höga galler som ramar in discoytan. Du sätter dig med ryggen mot gallret och jag sätter mig framför dig. Du lägger armarna om mig och jag lutar mig bakåt. - Din tröja är så jävla mjuk, vet du det? - Ja, jag har den ju på mig. - Så, vi kanske inte ska skjuta upp den mest relevanta frågan längre. Vad gör vi om vi inte hittar din kompis? - Det måste ju gå att få upp dem med en bultsax eller nåt. - Äger du en sån? - Nej, gör du? - Nej. - Har du provat att få tag i någon annan som vet vart han är? - Nej, vilken bra idé. Att jag inte kom på det själv! - Ursäkta då. - Förlåt. Jag måste sträcka på mig. Vi lyckas ta oss upp i stående ställning. Jag tappar balansen på vägen upp och du fångar mig i din famn. Vi står mittemot varandra igen. Ansiktena nära. Läpparna nära. - Jag måste bara få säga att du är bra på att kyssas. - Förlåt. - Det är väl inget att be om ursäkt för? - Jag borde inte gjort det. Jag tänker inte förolämpa oss genom att säga att det berodde på alkohol eller att jag inte ville, men jag borde inte. Och det kommer inte hända något mer, något annat mellan oss. Jag vill bara vara tydlig med det. - Och beror det också på att du inte borde och inte att du inte vill, om du inte ska förolämpa oss båda genom att inte svara ärligt? - Kan vi inte bara nöja oss med att det inte händer? - Men bara för att ha något att roa oss med medan vi står här, vad skulle du göra, om något hände? - Jag vet inte. - Finns det inget du skulle vilja göra med mig, om du borde? - Inte vad jag kan komma på. - Vill du veta vad jag vill göra med dig? - Jag vet inte. Finns det något sätt att jag slipper få veta? - Du kan alltid gå härifrån. - Ha, jättekul. Jag ställer mig nära dig och pratat lågt mot ditt öra för att vara säker på att bara du hör. Du lägger armarna om mig. - Jag vill ta av dig den vedervärdiga overallen. Jag skulle låta mina händer vandra över din kropp, känna värmen från den i mina handflator. Smeka din hud, verkligen känna den, hur den känns under mina fingrar. Dra naglarna över den. Ta reda på hur jag kan få den att knottras. Kyssa den, slicka den. Gå ner på knä och smeka din kuk. Utanpå kalsongerna först. Långsamt, retsamt. Ta din pung i min kupade hand och försiktigt röra fingrarna mot tyget. När jag inte längre kan låta bli skulle jag dra av dig kalsongerna. Jag skulle smeka dig med båda händerna. Pröva mig fram tills jag märker hur du vill ha det. Då skulle jag använda en hand och börja utforska din kuk med munnen. Slicka den alldeles våt. Känna smaken. Känna hur den känns mot mina läppar, min tunga, i min mun. Slicka, suga, massera. Eller låta dig knulla min mun, om du vill. Ge dig kontrollen att bestämma, med handen i mitt hår. Om du ville komma i min mun skulle jag försöka svälja. Sen skulle jag ta av mig kavajen. Ta av mig trosorna. Stå framför dig i linne och kjol och påminna dig om alla bra vitsar jag drog i början av kvällen. Jag skulle massera mina bröst. Titta på dig med stora ögon och förklara hur stort behov jag har av att bli disciplinerad, satt på plats. Berätta hur mycket jag tycker om när någon håller sin hand om min hals. Hur mycket jag tycker om när någon drar i mitt hår. När någon trycker mig hårt mot väggen, eller golvet. När någon tar kommandot. Berätta hur våt jag blir av att bli smiskad eller slagen. Hur skönt jag tycker att det är att bli knullad hårt. Be dig att utnyttja situationen och våga gå över alla gränser du varit rädd för att gå över. Lova att jag kommer att säga ifrån om du gör något jag inte vill men försäkra dig om att så länge jag inte säger ifrån är jag verkligen okej med allt du gör. I vanliga fall skulle jag låta dig binda mig om du ville, men jag tror jag fått nog av sånt för idag. Jag lägger armarna om dig och låter händerna glida in under din tröja. Smeker fingrarna över den varma lena huden på din rygg. Du lutar dig fram och din röst kittlar mitt öra när du pratar. - Jag skulle få dig att be mig att låta dig komma. Du skulle be mig att knulla dig. Du skulle till och med be mig om att få ta min kuk i munnen, om jag gjorde det jag ville med dig. - Du har rätt bra självförtroende. - Tro mig, jag skulle lyckas, om jag försökte. - Lätt att säga när du redan sagt att du inte skulle försöka. - Och när jag väl skulle låta dig komma skulle jag bara fortsätta, ge dig orgasm efter orgasm tills du måste be mig att sluta. - Det är inte så att du gillar att höra tjejer tigga och be? - Det kan vara så. Börjar du bli våt? - Ja. Är du hård? - Kanske. Är du kåt? - Ja. - Börjar du ångra att du startade det här? - Lite. - Jag vill smeka dig, här och nu, bara för att se hur du skulle reagera om jag verkligen gjorde det. Din fria hand glider upp längs min midja, in under min topp. Dina fingrar nyper om min bröstvårta och jag stönar till. När dina läppar snuddar min hud precis under örat börjar du vibrera och en melodi börjar spela från dina byxor. Vi rycker till. Du får fram telefonen. Det verkar vara din kompis för först berättar du var vi är och sedan följer en rad svordomar och en rad andra ord som är riktigt imponerande och det är överraskande att höra dem komma från din annars så välartikulerade mun. Du stoppar ner telefonen i fickan mitt i ett ord. - Han la på. - Vad konstigt. - Han är på väg med nyckeln i alla fall. Ett par minuter senare kommer han gåendes mot oss, inte inifrån discot. - Jaså är det här ni är? - Vad faan. - Det var inte tänkt att det skulle gå så här lång tid. Men det finns en förklaring. - Att du är helt jävla dum i huvudet? - Dan, håll ordning på flickan om du vill att jag ska låsa upp. Du lägger handen över min mun och hyssjar i mitt öra vilket nästan får mina ben att vika sig av kåthet. Din kompis grejar med nyckeln. - Jo, så jag tappade min telefon inne på discot. Det dröjde ett tag innan jag upptäckte det. Jag var runt och pratade med vakter och i baren och allt men ingen fick in den. Så skulle jag låna någon annans telefon och ringa dig men ditt nummer finns ju inte på nätet. Tillslut hittade jag numret till dina föräldrar och fick ditt mobilnummer av din mamma, så du ska nog ringa henne och berätta att du är okej för jag tror att hon blev lite orolig, fast jag försökte vara tydlig med att det inte var någon fara med dig. Låset klickar upp och jag kan äntligen röra armen fritt. Ni fortsätter tjafsa och jag inser att alla försök från min sida att få dig i säng bara kommer lämna mig frustrerad och besviken, så jag börjar gå hemåt. Efter några minuter kommer du springande efter mig. - Vänta. Är det okej om vi tar sällskap? Vi ska ju ändå åt samma håll. - Visst. - Men inget sexuellt, bara sällskap. - Du är mycket roligare när du sitter fast i mig. Men jag vill ju inte att en stackar oskyddad kille klädd i så utmanande kläder ska gå hem själv mitt i natten så vi kan absolut ta sällskap. Har du ringt din mamma förresten? - Ja. - Var hon orolig? - Nej, men så är hon också lyckligt ovetande om att jag spenderat kvällen fastlåst i en sexgalning. - Åh, du njöt säkert av varje sekund. - Absolut, jag kan inte vänta tills vi kan göra det igen. Det har alltid varit min dröm att släpa med mig en tjej ut i skogen när jag ska urinera. - Där har jag nog en gräns, jag skulle inte låta dig kissa på mig. - Nog? Tro mig, jag skulle kunna få dig att be mig om det också om jag ville. - Skulle du vilja det? - Som sagt, jag tycker om att höra tjejer be mig göra saker. Men jag vill inte kissa på någon annan, det är ju jobbigt nog att göra det när någon annan är med, som du vet. - Bra att veta. Så hur gör du för att få tjejer att be dig då? - Det tänker jag inte berätta. - Varför inte? Det är ju inte som att du kommer göra det med mig ändå, det har du själv sagt. - Nja, jag sa att det inte kommer bli något sexuellt. Jag kan ju fortfarande vilja höra dig be mig. - Om vadå? - Det märker du. - Det är mycket prat och lite action med dig. - Vi måste ju ha något kvar att prata om ifall vi hamnar i den här situationen igen. - Jo men vi har ju inte pratat om favoritmat och favoritdjur heller än. - Sant, vi har säkert så vi klarar två kvällar till som den här. Resten av vägen går vi tysta men det är inte en obekväm sådan. Det är bara mycket tankar. Jag stannar ute på min gård. - Jaha, här bor jag. Tack för sällskapet. - Tack själv. - Du ska inte med upp på lite, vad heter det… - Om det är okej skulle jag behöva låna din toalett. - Visst. Men du kanske skulle kolla din prostata. - Det är snarare du som kan dricka hur mycket som helst utan att behöva kissa som är konstig. Vi kommer in i lägenheten. Jag viftar mot toan och du går in och låser, som om jag inte fått nog av att delta i den aktiviteten redan. När du är klar går jag in, det finns ju en gräns för hur länge man kan hålla sig även för den bästa. Jag har förberett mig på att du skulle gått hem så jag blir lite förvånad över att du står och spanar in min bokhylla när jag kommer ut. - Jaha, finns det något mer jag kan göra för herrn? - Nej. Jag ska gå hem men det kändes oartigt att inte säga hejdå. - Och snoka i min bokhylla. - Precis. - Vill du ha en sängfösare? Och med det menar jag vatten. - Ja det vore nog bra. Du går med mig till köket och vi tömmer ett par glas vatten. Jag vet att jag inte borde och att det är dumt men jag vill vara säker på att jag aldrig hade en chans. Jag tar av mig kavajen och trosor medan du tömmer ännu ett glas vatten. När du ställt ifrån dig glaset tar jag tag i nederdelen av din tröja och gör ett försök att få den av dig. Du tar tag i mina handleder och hindrar mig. - Sluta. - Varför? - För att jag ber dig. De flesta saker du sagt hade fått mig att fortsätta, men nu kan jag inte. Jag släpper och erkänner mitt nederlag. Du ger mig en snabb kram innan du går. Jag duschar, borstar tänder, tar bort smink och tar på mig en för stor t-shirt. I sängen kan jag inte låta bli att smeka mig. När jag närmar mig knackar det i väggen. Eller på dörren. Jag ligger stilla och lyssnar, kanske hade jag inbillat mig. Men det knackar igen och det låter som att det är på min dörr. Jag tänker att det är någon kompis eller granne. Vågar inte ens släppa in tanken på att det kan vara du. Men det är du. Du är blöt i håret och luktar nyduschad. Nu har du t-shirt och jeans. Jag håller upp dörren och du kommer in. Du smakar mint men lite av alkoholen slår igenom också. Dina läppar är mjuka och din tunga glider över min. Du trycker mig mot väggen med din kropp medan vi fortsätter kyssas. Dina händer glider in under min tröja. Mina smeker din rygg och nacke. När jag tar tag i fållen bak på din tröja hjälper du mig att ta av dig den. Jag kysser den mjuka släta huden på ditt nyckelben och din hals. Du tar av mig tröjan. Jag knäpper upp din gylf medan min mun letar sig ner över din bröstkorg. Du smeker handen mellan mina ben. Jag gnyr och trycker mig mot dig. Jag är så kåt att benen viker sig. Jag tror i alla fall att det är så vi hamnar på golvet. Du drar av dig jeansen på vägen ner. Du trycker mig mot golvet. Håller mina armar stadigt ovanför mitt huvud och gnider din hårda kuk mot mina våta trosor. Jag ser dig i ögonen. - Snälla, knulla mig. Du drar av våra underkläder. Jag är så kåt att jag skakar. Du håller kuken precis i min öppning när du lutar dig fram och kysser mig. När du stannar upp för ett andetag viskar jag igen. Och du tar mig på golvet. Vi svettas, stönar, biter, klöser, stöter, knullar på golvet i hallen. |
Added 11 aug 2020 Stories
You cannot see or post comments since you are not logged in.