Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoShamanens Trance
| Shamanens Trance Flykt till Andevärlden och Ande Besittning i Traditionell Shamanism av Nicholas Breeze  En mongolisk shaman trummar medan alla deras tyg Naga ormar flyger i vinden Trance är en av de mest grundläggande aspekterna av shamanism, i själva verket kan faktiskt ingen helig praxis som inte inkluderar trance klassificeras som shamanism. Trance kan definieras som när din uppmärksamhet är fokuserad internt - snarare än externt - och det är ett vanligt psykologiskt tillstånd, som upplevs av alla, varje dag. När du gör något automatiskt - som att slå på en ljusströmbrytare, tänkt på något annat under tiden när du går eller kör, sitter och stirrar ut ur ditt fönster, dina tankar någon annanstans eller stirrar tomt på en sida i boken i handen utan att du faktiskt läser orden - upplever de ett trance-tillstånd. Men shamanisk trance är något annorlunda, eftersom det inkluderar andar. Inom shamanism finns två former av trance. Den första formen är när någon reser ut till andarna, i det som ofta kallas en "andeflykt", till exempel i Core Shamanic Journey, där man går ner till lägre världen, går ut i mellanvärlden eller går upp i den övre världen. I traditionell shamanism är dessa tre områden ofta mycket mindre uppdelade som de är i västerländska Core-shamanism, och shamanen går ut i andevärlden, men skiljer ofta inte vilken av de tre världarna de faktiskt befinner sig i. Den andra formen av trance är när shamanen överskuggas av en av deras hjälparandar, som kommer in i dem och tar över dem. Anden anpassar efter shamanens kropp och röst för att ge läkning eller råd till medlemmarna i shamans samhälle och använder shamans kropp som sin egen så länge de behöver den. Denna andra formen av shamansk trance är mindre känt i väst, och lärs iinte ut så ofta i Core shamanska utbildningar och kurser, och ändå är det en viktig del av traditionell shamanism. Andar som besitter en shaman är kända för shamanen, och ganska troligt till andra shamaner i samhället eller härstamning. Mycket ofta delas dessa andar inom en släkt och kommer i olika shamaner vid olika tidpunkter, över generationer, så en lärare kommer att introducera sina elever till anden i en kontinuitetslinje  Ovan: Tuvan shaman Nikolay Oorzhak får hjälp att återhämta sig från en trance tillstånd av två andra shamaner Trance kan variera mycket i dess djup. En icke-shamanisk ljustrance är just det flyktiga dagdrömmomentet, att låta ditt sinne gå in i neutralt ett tag under en hektisk dag, medan en djupare icke-shamanisk trance kanske är ett tillstånd av hypnos, framkallat i en session med hypnoterapi. En mycket djup form av icke shamansk trance skulle upplevas av någon i en katatonisk tillstånd, och detta skulle åstadkommas genom extrem psykologisk trauma, i någon som inte har någon fysiologisk hjärnskada, och är inte under påverkan av någon sinnesförändrande substans. Katatonisk schizofreni, där patienten inte svarar på yttre stimuli - även sådana farliga eller fysiskt smärtsamt för patienten - är ett bra exempel på denna typ av svår trance tillstånd. Samma allmänna djupgrader kan också ses inom shamansk trance. Någon som utövar shamanism kan gå ett ögonblick inåt, in i sig själva, på ett väldigt lätt sätt, för att få en känsla av sina andehjälpare att ta upp ett ämne eller för att se efter vad deras egna "magkänslor" handlar om en situation. De kan gå på en shamansk resa, där de aldrig riktigt förlorar känslan av miljön runt dem, eller, medans de är i en djupare tillstånd av trance, kan de gå på en shamansk resa där de är djupt kopplade till sina andehjälpare och har hyperrealiska upplevelser i de andevärldar de besöker, vilket helt utplånar deras medvetenhet om deras fysiska "vardagliga" verklighet. Shamaner, när besatt, ofta verkar aggressiv, och även våldsam. De kan vara känslomässigt explosiva och ofta leverera "tuff kärlek" till sina patienter. Deras röster är ofta växande och låga, deras språk abrupt och trubbigt, och den spirerade shamanen generellt skrämmande att vara runt När andarna kommer in i en shaman - snarare än att shamanen går ut till dem - finns det igen olika djup av trance. Det sätt jag ofta använder för att beskriva och förklara detta är att använda en analogi av någon som kör en bil. En mycket lätt trance besittning är när du är fortfarande i förarsätet i bilen - din fysiska kropp - men andarna har också sin hand på ratten. I det här läget kör du fortfarande - du har full kontroll över bilens bromsar, växlar och styrning - men du kan känna andens inflytande på ratten och kan antingen tillåta den eller åsidosätta den helt enkelt. Nästa nivå är när du är i den främre passagerarsätet och andan är förarens bil. I det här läget kan du ta tillbaka rattet om du behövde, eller ta tag i handbromsen, eller till och med nå framåt och stänga av bilens tändning och därmed ta tillbaka full kontroll. Den tredje nivån av trance är som om du sitter på baksätet i bilen, och du körs och du är medveten om det faktum att du körs, men du har liten förmåga att kontrollera situationen även om det troligtvis skulle kunna göras med viss ansträngning, om du verkligen behövde. Den fjärde nivån på besittningstrans är snarare som att placeras i bagageutrymmet eller bagagerummet i din bil med locket stängt. Du kan inte se vägen framåt, och du har ingen förmåga att stoppa anden som kör din bil - även om du skulle skrika nog kan de vara uppmärksam och sluta köra - men du känner effekten av bilens rörelse som dig som svängde sida vid sida av dess rörelser. Den sista nivån på shamansk trance är snarare som att vara helt utanför bilen, och anden som kör utanför dig, bara levererar tillbaka din bil när den är klar med den. I denna nivå av trance reser shamanens själ utanför sig själva och har ingen medvetenhet om vad anden gjorde, hur de botade, eller vilka råd de gav sitt samhälle - och minns ingenting av processen. Detta är den allra djupaste formen av shamansk trance, som endast finns i vissa shamaniska traditioner och med vissa shamaner. Det anses också vara den farligaste formen av trance besittning av uppenbara skäl. Nedan: Tuvan shamaner under en Eld ceremoni  Det är kanske viktigt att förstå att många icke-shamaniska kulturer och andliga traditioner upplever trance-tillstånd - i mindre eller större grad - även i deras praxis. Det som gör ett trance-tillstånd shamaniskt eller inte är shamans förmåga är att tillåta trance-tillståndet, så att de kan komma in i det när som helst. Båda de två typerna av trance-tillstånd som finns inom shamanism - både andeflykten och besittningstrance staterna - kan betraktas som ett "frivilligt trans-tillstånd". När en trance tillstånd sker i händerna av en ande i en icke shamansk situation eller traditioner, är det en 'spontan trance tillstånd.' Detta är den typ av trance som 'bara sker' för någon som kanske bara råkar delta i en ceremoni som exempel. Till exempel använder många afrikanska andliga traditioner trance, och personen "ridit" av andarna besattes eftersom andarna väljer att rida på dem vid ceremonin, där andarna har kallats. Den person som rids har ingen kontroll över detta, de får gå till ceremonin i hopp om att bli vald av andarna, men det finns inget sätt för dem att se till att de kommer att bli det. De går inte in i trance ’professionellt’ på det sätt som en shaman gör, och kan inte kalla andarna att komma in dem i ett repeterbart kontrollerat sätt som en shaman kan. Dessutom förekommer inte i denna typ av traditioner kontrollerad andeflykt, ut till andarnas världar, och personen som upplever trance utför inte magiska uppgifter som en shaman gör - de används helt enkelt av andarna som ett fordon för andarna, för att den anden ska uppleva denna verklighet. Samma sak kan sägas om västerländsk mediumskap. Ett medium kan "kanalisera" en ande av något slag, och kan bara ha en viss kontroll över transen när de tillåter att deras kropp och röst användas, men anden kommer i bästa fall bara in i mediet för att ge information till de samlade, och mediet uppfyller inte någon av de andra magisk-religiösa egenskaperna hos en shaman; de genomför inte ceremonier och gör i allmänhet inte helande på det sätt som en shaman skulle göra. Inte heller genererar medier andeflygningar för att bedriva affärer med andarna i andevärldarna. Forskare i shamanism och dess relaterade metoder har ofta använder termen ’extas’ samt termen ’trance’ för att beskriva integrationsprocessen med andarna. Extas kommer från det grekiska, och betyder att vara "utanför sig själv", vilket beskriver processen och upplevelsen av trance ganska bra, men ordet "trance" är en mycket mer utbredd term idag och är mer kliniskt korrekt. ANDARNAS NATUR En sak som ofta noteras när shamaner observeras, som överskuggas av en ande som kommer in i dem, är förändringen av personlighet och röst som shamanen genomgår under processen. De andar som besitter en shaman är kända för shamanen, och ganska troligt att deras kolleger shamaner i samhället eller härkomst samt.Mycket ofta delas dessa andar inom en släkt och kommer i olika shamaner vid olika tidpunkter, över generationer, så en lärare kommer att introducera sina shamanstudenter för anden i en linje av kontinuitet. Den västerländska Core Shamanismen, och lärorna från Michael Harner och andra, har tagit in det nu allmänt accepterade begreppet "Kraft Dur" eller "Andedjur", som är andar som förefaller för den shamaniska resaren i djurform, som i allmänhet uppträder i Nedre världen. Dessa andar fungerar som den resande personens lärare och guide. Människor som utövar Core shamanism bygger ofta upp på en långvarig djup, kärleksfull och förtroendefull relation med sina djur formade hjälpare, och andarna hjälper resaren i många djupa och kraftfulla sätt. Men det kanske bör noteras och förstås att i de flesta former av inhemsk shamanism saknas detta begrepp av djurformade hjälpare ofta helt. Istället är de andar som möts av inhemska shamaner ofta av stamfäder, oftast andar från tidigare shamaner, samt ibland lokala andar och lokala mindre gudar. Det är sant att vissa inhemska shamaner arbetar med djur andar, men dessa är ofta tjänare till förfäder och land andars medlemmar av deras följe. Detta är som sagt inte en hård och snabb regel utan undantag, men djurformade andehjälpare är sällsynta.  Ovan: en ongod ande besitter en Buryat shaman erbjuds mjölk I Mongoliet och de omgivande områdena, är dessa andar kallad ongons eller ongods, men andra kulturer kommer att ha sitt eget namn för dem. I Mongoliet ande hus - ibland i mänsklig form och ibland i andra former - görs för för att dessa andar ska leva i, och de kallas också för ongons. Nedan: en ongod ande helgedom i norra Mongoliet  När en shaman dör i Mongoliet och de omgivande områdena, genomfrs mycket ofta speciella ceremonier för att binda själen av den avlidne shamanen till jorden. På detta sätt blir de ongods, och som sådana kan de komma in och arbeta genom deras Shaman ättlingar. Denna handling av ongod andet sker medvetet och shamaner vet att detta kommer att hända med dem efter att de har dött, men det händer inte med alla shamaner, endast om de har värderats som en kraftfull shaman under sin livstid. De ser det som ett sätt för dem att fortsätta tjäna sitt samhälle. Men shamaner som inte har gått igenom ongod skapande ceremonier kan också komma till shamaner av deras familjemedlemmar ibland, och familje linjer är viktiga på grund av detta. Det tar normalt ett antal år för en avliden shaman att bli en ongod, och processen är komplicerad och utdragen, involverar att helgedomar för dem ute i naturen där alla sina rituella föremål hängs och erbjudanden som kommer in. Vissa ongods är urlådriga och välkända, efter att ha kommit till shamaner för att arbeta med dem i många flera generationer. Nedan: en besatt Buryat shaman ger en välsignelse med en bardag välsignelse piska  |
Flyg till Andevärlden och Ande Besittning i Traditionell Shamanism av Nicholas Breeze
Added 11 aug 2020 Articles
You cannot see or post comments since you are not logged in.