Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoS.G.’s gula skor
Part 2: Ruzu Sokkusu
| Förord Återigen får vi träffa S.G. och John den här gången i en liten återblick till 90-talets Japan, fast allt utspelar sig här i Sverige. Som vanligt bjuds vi på massor av snusk med fötter och fotsvett! Det här har inte heller hänt på riktigt, för jag tänker att det är sommar och covid-19 finns inte längre. Vem vet, det kanske händer nu i sommar? Rūzu Sokkusu “Bzzzzzzt” S.G.'s mobil surrar dovt, hon gäspar och vrider sig lojt i sängen. Det är ett SMS från John. “Hej S.G. Foot Babe! Kommer du ihåg Loose Socks, jag pratade om när vi sågs senast?” Resten av meddelandet är ett antal bilder på Japanska tjejer i de där typiska skoluniformerna, och nästan alla med kort kjol, tjocka vita bylsiga strumpor och loafers. S.G. gäspar igen, tar på sig sin mjuka morgonrock, tassar barfota ut i köket för att göra kaffe. “Bzzzzt bzzzt” ett meddelande till... “Det var en trend bland Japanska skol tjejer från runt 1993 och kanske t.o.m. en bit in på 00-talet. Det började egentligen som en protest mot ganska strikta regler för skoluniformer. Men reglerna sa inget om strumporna. Det var också så att Loose Socks var relativt sett ganska dyra, så många tjejer hade inte så många par, utan hade dem länge.. ;)” Mer bilder trillar in… flera som visar tjejer med strumpor som har blivit på helt trasiga, och smutsiga m.m. “Det kommer ett paket om några dagar! Du kanske kan gissa vad som kan finnas i det hi hi?” S.G. läser och dricker lite av kaffet. “S.G., nu åker jag till USA om en vecka. Jag är där med jobbet i två veckor. Du har ett uppdrag under tiden! Du förstår när du får paketet!” skriver John. “Åh din himla lyckost! Jag vill också åka till USA!” skriver S.G. tillbaka. Och efter ett par dagar kommer mycket riktigt ett paket, ganska stort och rätt tungt också. S.G. river nyfiket upp det på köksbordet. Det är en hel japansk skol uniform. Vit skjorta med blå krage, blå dekorationer på ärmarna, och så en söt röd rosett på bröstet. Till det en kort mörkblå veckad kjol. Och så de tjocka vita strumporna naturligtvis. OMG, de är nästan lika långa som S.G. själv! T.o.m. skor finns med, låga svarta loafers. Det ligger ett kuvert också. “S.G. , ditt uppdrag, skulle du välja att acceptera det, är att leva som en Japansk skolflicka på 90-talet. Du ska ha kläderna så ofta du kan, speciellt strumporna på hela tiden, som riktiga ‘Kogals’ gjorde tills de var smutsiga och nästan utslitna!” S.G. provar omgående uniformen, och så strumporna. Hon trampar ner bakkappan på skorna, som hon sett på bilderna, så att de glider på mer som ett par tofflor. Strumporna hasar ner runt anklarna, nästan ända till golvet. Det dröjer inte länge innan S.G. känner hur varmt det börjar bli runt vaderna och fötterna. Men det går förvånansvärt bra med kläderna. S.G. tar inte hela uniformen på när hon är ute. Det är ändå rätt uppenbart vad det här är… Istället tar hon en vanlig blus och tröja, men kjolen, stumporna och skorna har hon på. Några av S.G.'s väninnor undrar lite, men de flesta tycker bara att det är coolt. Enda problemet är hur varmt och svettigt det blir, speciellt nu mitt i sommaren, men det märker ju ingen annan... Nu har det nästan gått tre veckor. S.G. står och vispar grädde på cafeet som hon jobba deltid på. Anna hennes chef, knappt 30, kommer förbi, och går runt henne bakom. “Alltså, S.G. , för mig får du ha vilka kläder du vill, det är liksom inga problem, men du borde kanske tänka lite på kunderna, va?. Jag fattar inte, hur länge har du haft de där strumporna nu? Alltså, jag känner nånting ända hit.” säger Anna och rynkar demonstrativt på näsan. S.G. låtsas som om det regnar. “Ha ha” tänker S.G. tyst för sig själv “Det vore väl bra kul om jag blir av med jobbet för att mina fötter luktar. Undrar hur de ska skriva det i en uppsägning?” Hursomhelst, John skulle ändå komma hem om någon dag. Men gud… S.G. kan känna själv hur hennes fötter luktar, hon behöver bara lyfta sig lite upp på tå i skorna. De från början helvita strumporna är nu synbart smutsiga och har börjat gå sönder längs kanterna där de släpar i marken. När S.G. kommit hem klipper hon några extra hål här och där, vid tårna och under fötterna. Nu ser de exakt ut som på bilderna John hade skickat! “John, jag tror du gillar strumporna nu. De luktar så mycket att min chef har börjat klaga!” skriver S.G. i ett SMS. John skickar tillbaka en dröse med uttryckssymboler av typen “gapar av förvåning” samt “love you”. Han skriver att han är hemma nästa dag. Det är en söndag och, jaha ja, de ska tydligen träffas ute? John har bett S.G. att kliva på tvärbanan i Liljeholmen mot Sickla. Det blir första gången som S.G. går ut med hela skoluniformen, fast hon tar ändå koftan över för det känns så himla uppenbart cosplay över det hela. Det är strax efter lunch och det är bra varmt i vagnarna redan. När S.G. passerat Valla Torg trillar ett SMS in. “S.G. , titta bakom dig. Två säten bort sitter en tjej i jeans. Sätt dig mitt emot henne!”. “Vad i h...e? Hur kan han veta det???” tänker S.G. “John, ditt j...a snuskhummer-pervo, du stalkar mig?” messar S.G. lika mycket av irritation som av förvåning. Men hon vänder sig och går och sätter sig mittemot tjejen, fast på sätet ytterst, tjejen sitter längst in. Hon verkar upptagen av något i mobilen och tar ingen större notis. Det är en rätt snygg tjej, runt 25-30, något kurvig. Latinska kanske? Långt mörkt hår och solglasögon. Nu har hon nog märkt S.G. för hon ler lite för sig själv, efter en kort blick. S.G. låtsas inget om. Ett till SMS från John plingar till. Först ett par solglasögon symboler, därefter “Ta av skorna och sätt fötterna ovanpå!” “OMG! Det här kommer bli så himla pinsamt!” tänker S.G. men hon gör som instruerad. Det dröjer inte alls länge förens den omisskännliga sura ostliknande doften stiger upp runt S.G. Inte långt efter har den nog nått den stackars tjejen för hon sneglar ner mot S.G. inte helt rena strumpor. “Lägg upp vänster fot på höger knä!” samt en “blinkar med ena ögat” symbol, poppar upp i S.G.’s mobil. “Åhhhh herregud!” tänker S.G. , men hon lägger upp foten på knät. Nu vetter hennes smutsiga strump-sula, med alla dessa hål, nästan rakt mot den stackars tjejen. Och nu stinker det om något ännu mer. Tjejen börjar se påtagligt obekväm ut. “Alltså, ursäkta mig...” får hon ur sig medan hon reser sig. Hon är inte arg, mest bara förvirrad verkar det som. Hon går av vid Luma, kanske hon byter vagn. S.G. hör ett kvävt fnissande bakom sig. Det är såklart John. Han har svarta Ray Ban Wayfarer’s på sig, svart kavaj och vit skjorta med mörk slips. Han ser nästan ut som en Japan. S.G. gapar lite i förvåning eller kanske är det lika mycket förtjusning? “John, dit j...a pervo! F...n du såg den stackars tjejen?” får S.G. fram. “Ja, och det var så totalt himla gulligt!” fnissar John. Sen tar han S.G. i ett fast tag runt axlarna, drar upp henne till sig och kysser henne djupt och länge. Det är ingen annan i den här vagnen nu. John sätter ned S.G. i sätet igen och sätter sig själv mitt emot henne. “Nu får jag se om du har lyckats med att bli en riktigt stygg liten Kogal?” säger John och håller fram sina händer. S.G. sätter upp sina fötter i John’s knä. Han tar av S.G.'s loafers. “Åh wow!” John beundrar de smutsiga strump-sulorna. Han sticker in ett fingrarna i hålen och låter dem glida runt mellan S.G.'s super-svettiga tår. S.G. kvittrar till av förtjusning. John drar ut fingrarna och luktar på dem. “Mmmmmmmm… jag tror det här är t.o.m. bättre än vad man kanske kunde ha hittat i Shibuya 1995” säger John efter att ha andats in S.G.'s tå-svett ett tag. Han sträcker fram fingrarna så att S.G. kan lukta, men hon avböjer fnittrande. S.G. hoppar upp i Johns knä, de kramas och pussas lite tills de är framme i Sickla. John har sin bil i ett garage. De åker iväg mot Nacka Forum, därefter svänger John ner på Vikdalsvägen och åker så långt det går att komma. John parkerar och tar fram en picknickkorg och en tjock mjuk filt. De fortsätter till fots längs en bro, sedan uppför en trappa upp till liksom en utkikspunkt över den nya bron till kvarnholmen samt blockhusudden. John dukar upp varsitt glas vitt vin, några ostar och lite annat snacks. De njuter av vinet och tillbehören och tittar på båtarna i farleden ett tag innan det är dags för John att smaka lite på andra godsaker. John viker till filten så S.G. kan ligga bekvämt på rygg. S.G. kan rutinen och drar av sig trosorna. Hon lutar sig vällustigt tillbaka, en anings lätt berusad, och samtidigt som hon fortsätter smutta på vinet, börjar hon njuta av John’s skickliga tunga arbetandes mellan blygdläpparna. Inte så långt senare har John trängt in i henne. Han njuter av S.G.'s skitiga stinkiga strumpor och sticker in tungan genom hålen och slickar girigt av S.G. salta tå-svett. S.G. kvittrar och njuter av Johns varma tunga mellan tårna. Hon lutar huvudet bakåt och ser Viking Line Mariella passerar förbi. Motorns dova buller verkar nästan sammanfalla med takten av Johns rytmiska dunsar mot hennes stjärt. S.G. drömmer sig bort i att hon är en Kogal nästan på riktigt och försöker göra samma söta små kvidande stön som hon hört Japanska flickor göra i videoklipp. S.G. känner sig lite extra lycklig av den friska miljön. Många Kogals blev nog oftast påsatta i tråkiga hotellrum. |