Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSymposiet
Part 3
| Vi kör genom Tingstadstunneln och norrut. Det tar mindre än en kvart innan vi stannar och parkerar framför carporten vid mitt radhus på vägen ut mot Kungälvs Ytterby. Man hinner att prata en hel del på en kvart. -Vad jag förstått av Erna är du medveten om att du är en undergiven typ? -Kanske jag är. -Hur känns de att vara undergiven? Jag måste tänka mig för innan jag avger ett svar men finner inget bättre än ”inget vidare”. -Skäms du? När jag inte genast svarar upprepar hon frågan: -Vågar du inte tala om att du skäms? Jag blev tvungen att medge att jag skämdes att vara man och undergiven. -Jag trodde det skulle vara upphetsande. -Ja. Ja de kan man säja. -Så det är upphetsande att skämmas då? … -Jag vet inte. Jo, de kanske de är. -De gör dej svag? Medgörlig? Man vill inte gärna erkänna sådant. Men Hanna fick mig att göra det och utbrast ”O så härligt”. Vi var inne i Kungälv och Hanna behövde hjälp med vägbeskrivning. Sen tog hon upp igen: - Erna sa att du bröt samman när ni var i Västerås? De måste ha känts på ett alldeles speciellt sätt. -Jag vill slippa tala om det. -Var det så djävligt? -Ja de va de. -Men de va bra för dej också? -Inte just då. -Erna tyckte de var underbart. … hon hade trängt sig innanför ditt pansar, sa hon. Hanna parkerar sin bil bakom min utanför carporten. Så hon tänker inte… Jag blir kall och varm om vartannat. Jag var så upptagen av allvaret i vårt samtal att jag inte hann hejda henne. För henne var det den självkäraste sak i världen att hon skulle följa mig in i mitt hem. -Här e ju najs vet jag, sa hon när hon trädde in i vardagsrummet som i alla fall var någorlunda städat. Jag gillar att du har ordning i ditt hem. Du måste vara noga med det i fortsättningen. Som om det skulle vara en självklarhet med en fortsättning. Jag undrar vem som har trängt sig längst under mitt pansar, Erna eller Hanna? Ogenerat går Hanna runt i mitt hem för att orientera sig. Jag får kritik för att min säng inte är bäddad. I fortsättning får jag inte lämna hemmet med sängen obäddad. Som om Hanna redan tänkt sig bestämma det. Jag hade inte skrivit på några papper, inte avgivit några löften. Samtidigt är det ju så att jag inte vill mista den här damernas vänskap, om jag vågar kalla det så. Jag dyrkar Erna, jag vill störta fram och bedyra min underkastelse med att kyssa hennes fötter. Jag har den djupaste respekt för Hanna. De här kvinnorna är de första och enda som känner till min hopplösa svaghet. Hanna har rätt när hon säger att det måste vara en lättnad för mig att ha kommit ut ur garderoben och slippa den ensamhetens frustration det innebär att gå med en evig längtan som inte får sin uppfyllelse. Men Hannas demoniska härskarinstinkt inger mig fruktan som gör mig osäker och sårbar. Kanske mest för att jag innerst inne beundrar henne för denna styrka. Hon personifierar något inom mig som jag finner skrämmande men ändå dras till. Hon är i mitt arbetsrum. -Koppla upp din dator så kan du gå och ordna en liten vickning åt oss. Vi har ju inte fått mat sedan du och Erna kom från flyget. Jaha! Så har hon alltså räknat ut det att hon kan sitta ostörd vid min dator medan jag är i köket för att fixa något att äta. Jag råkar faktiskt ha en gratäng i frysen som jag kan värma. Och servera med litet grönsaker. Hon vill ha min mejladress och det skulle kännas löjligt att försöka vägra henne det. Men hennes självsvåld gör mig nervös och osäker. Min matlagningskonst är av enklare slag och det också en källa till nervositet för hur ska en Härskarinna kunna tillfredsställas med vad jag har att erbjuda. Men det visar sig att effekten är den motsatta. Hanna ser utvecklingsmöjligheter hos mig och förklarar sig nöjd med att jag över huvud taget kunnat efterkomma hennes begäran. Eftersom hon verkar nöjd så kan jag hoppas på ett alldagligt samtal med henne. Men hon ansätter mig genast: -Du sa att du skäms över att vara undergiven. Har du aldrig försökt komma ur det? Jag inser att det inte går att föra Hanna bakom ljuset så jag berättar som det är att jag faktiskt ansträngt mig att uppträda som dominant. Att jag dominerat ett par kvinnor… Här blir Hanna vansinnig. Du skulle bara understå dej… Det är knappt jag hinner berätta att jag faktiskt, under några månader lyckades riktigt bra tills en kvinna gomskådade mitt verkliga jag, att jag inte varit principfast nog och så insåg jag mitt misslyckande och återföll i min misär. Hanna lugnar sig när hon förstår att jag försökt dominera för att hävda min manliga fåfänga men som sagt misslyckats med detta. -Kändes det bra när du såg dej tvungen att erkänna ditt rätta jag? Jag drar mig till minnes att det var som att falla i ett svart hål när jag blivit försmådd av en undergiven kvinna. Jag greps av mindervärdeskänslor som aldrig riktigt velat lämna mig. Men hur ska jag kunna förklara det för Hanna? Det får bli som det blir: -Nej. Det kändes inte bra. -INTE? De där får du allt förklara. -Nej, jag vill inte tala om det. Jag vet inte hur jag ska förklara. -Säj som de e. Skäms du att vara som du e. Jag ser slaget förlorat. Ja, jag skäms och jag säger det. Jag känner mig alldeles förstörd när jag erkänner detta som ju är min största hemlighet. Min livslögn. Samtidigt känns det skönt att äntligen ha medgivit det och så öppnar sig det svarta hålet igen. -Du förstår säkert varför? ??? -Därför att du inser att du är en lägre sort. Din existens är till för att tjäna oss Feminina Suprematister. Vi föraktar också såna som dej men om du får förmånen att leva tillsammans med oss så slipper du leva ensam med ditt självförakt. … Jag är säker på att det kommer att kännas bättre för dej om vi får sätta litet pli på dej. En tystnad för eftertanke uppstår. Jag känner pressen från Hannas övertygelse. -Jag kan tänka mej att… Om jag får vara med Erna och… och… -Madam. Du kan tilltala mej med Madam Hanna. Miss Erna för din del. För att visa aktning. Jaha! Så då är vi eniga då? Att du tillhör mej och Miss Erna. -Men… bara er. Jag vill inte bli indragen i några större sammanhang. -Du ska inte ha en massa idéer. Nu är det vi som bestämmer. Du behöver inte tänka på annat än att göra som du blir tillsagd. Lätt som en plätt. Bara lyda. Det hör till när man är som du. -Men… Genast sätter Hanna upp en avvärjande hand. Stoppar mig. Jag får inte säga emot. Hanna plockar fram ett papper ur den vinröda mappen med Lesbian Gynarchy International som hon lägger för mig. Det är en utskrift från en dator, ett formulär för mig att fylla i. Hon frågar om jag klarar att fylla i på engelska vilket jag tror mig kunna. Formuläret är bara en förlaga. Jag kan skriva direkt i datorn som hon förberett åt mig medan jag arbetade med vickningen. När jag är klar ska jag sända det som mejl till henne för kontroll och eventuell vidarebefordran. Madam Hanna beordrar mig att ta av byxorna. När jag inte genast efterkommer denna order ger hon mig en örfil. Den kan inte missförstås. Om jag inte genast lyder kommer hårdare tag att tillämpas. Hanna har någon manick i handen och kommenderar mig att ställa mig på knä framför henne. ”Manicken” visar sig naturligt nog vara en CB6000. Tydligen är det inte första gången hon sätter på en sådan för det går bara några minuters pillande för att få in min kuk i hylsan och sedan anpassa bygeln om pungen och låsa till. Nyckeln sätter hon i en kedja hon bär runt halsen, där det redan sitter en nyckel. Skall det betyda att hon redan har en slav? Jag ryser vid tanken. -Slutrunkat för din del, säger hon med illa dold belåtenhet. –Det kan komma att bli litet besvärligt nu i början men det får du ta eftersom du inte bor tillsammans med Miss Erna och mej. Om det blir allvarliga problem kan du ringa någon av oss på den här mobilen. Hon räcker mig en mobiltelefon som jag bara kan använda för att nå henne eller Miss Erna och visar hur jag bara behöver göra en enda tryckning för att telefonen ska ansluta till Hannas. Men, som sagt, bara om jag får allvarliga problem med min ovana Cock Cage. Telefonen måste jag alltid ha påslagen, dag som natt, för att kunna nås av damerna nere i Göteborg. Hanna reser sig och plockar ihop sina prylar. –Se till å ha enkäten ifylld och mejla den till mej redan i kväll. Du får inte gå och lägga dej förrän det är klart. Hon tar sin kappa och så är hon försvunnen. Äntligen ensam! Men så hon har ställt till det i mitt inre. Madam Hanna. Miss Erna! Herre Gud! Hur ska jag klara detta? Vadå klara? Det är ju bara att göra som jag blivit tillsagd. Jag gav fingret och Madam Hanna tog handen. Jag släntrar in i arbetsrummet. Datorn är uppkopplad. Formuläret redo att fyllas i. Post nummer ett: Den lyder ungefär så här på svenska: Vad innebär Gynarki för dig? Gynarki innebär att kvinnor tar sig rätten att styra en bättre värld. De kräver att männen underordnar sig och stöttar dem i denna deras strävan. Post nummer två: Berätta hur just du vill stödja Gynarkin. Ja, hur ska jag besvara en sådan fråga med tanke på att Madam Hanna kommer att läsa vad jag skrivit. Men det får bli så här fast översatt till min bristfälliga engelska: Genom att tjäna och lyda kvinnor. Post nummer tre: Redogör för tidigare erfarenhet av underkastelse. Ska jag här ta upp min kontakt med Miss Erna? Nej. Jag skriver som det är att jag inte har någon tidigare erfarenhet av underkastelse. Post nummer fyra: beskriv hur du tänker dig det ideala gynarkiska samhället. Svetten bryter ut i pannan. Jag försöker se det teortiskt. Som om jag inte själv är involverad: Kvinnor sitter i alla styrande befattningar och har män till sin tjänst att utföra arbete som är under kvinnornas värdighet. Plötsligt känns det som om jag menar det. Är det inte så det ska vara? Jag blir kåt och överväldigas av hela komplexet av mindervärde. Jag vill formulera om hela enkäten och göra den mer ödmjukt men är rädd att tiden inte räcker till för det. Post nummer fem: Giv referenser till kvinnor som är villiga att ge dig referenser. Här har Madam Hanna redan skrivit in sitt och Miss Ernas namn, adresser och telefonnummer. Post nummer sex: Describe yourself. Include your physical description, your skills, your limitations, and skills that you are willing to acquire. Be honest. This information will be shared in the database, and any falsehoods will be reported and result in expulsion from the database. i am an elderly “man”, said to be still good looking. i am in good health and don’t use any prescribed drugs. Am an educated person (some university degrees). Think i can be used as a secretary, has some knowledge about computers. But am most inclined to be a domestic servant. Feminized or not. It is not for me to decide. As for punishments i hope not being put into a cold shower for any length of time cause of nausea. Hanging is no good idea cause of my old joints. Non smoker. Like some good wine but of course i am prepared to be forbidden any stimulants. Slutligen ett statement som jag måste godkänna: 1.Verify you agree with the following statement and check the box : All Women are Superior to men. The Sisters who contact me and the Sisters I may contact are under no obligation to "be nice." If a Woman finds me to be a liar, a time-waster, or in any other way unsuitable for our organization or database, She will tell all the other Sisters and I understand that there is nothing I can do about it. Because each Woman is Superior to each man, I will have to accept judgement as it comes. Gynarchy belongs to Women. My concepts of fair and unfair do not matter on this list. I agree that no Sister shall be held responsible for the patriarchal concepts of "libel" (skymf) or "defamation (ärekränkning) of character." Such concepts have no place in Gynarchy. I agree with this statement. |
Added 1 may 2021 Stories
You cannot see or post comments since you are not logged in.