Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSymposiet
Part 4
| Mitt liv har på en dag vänts upp och ned. Mitt mejl till Madam Hanna har tagit ära och heder av mig. Apparaten som stänger in min arma penis är grotesk. Genom att jag inte kan öppna den påverkar den mig både psykiskt och fysiskt. Jag måste lära mig att pinka på ett alldeles nytt sätt och det är en omständlig procedur att göra rent. Den är besvärlig men inte tillräckligt för att jag ska våga besvära Madam Hanna med att få lindring. Och en sak till: Jag har lärt mig inse vilken hopplös vana det varit att runka. Nu när jag inte längre kan, har jag börjat tänka på ett annat sätt. Och… jag känner av mitt beroende. Jag har tappat kontrollen över mitt liv. Innan jag går till jobbet har jag för vana att kolla eventuella mejl i datorn. Vilken avsköljning! Ett nytt mejl i inkorgen: Soyé bienvenue… ja kopplar över till den engelska texten: Welcome as a joint member of Lesbian Gynarchy International. Your slave number is: Gyn 447. Your slave name: slavebenny. When talking to members of Gynarchy International you refer to yourself as slavebenny. Nothing else is permitted. Välkommen som ansluten medlem i Lesbian Gynarchy International. Ditt slav nummer är: Gyn 447. Ditt slavnamn: slavbenny. Då du talar med medlemmar i Gynarchy International presenterar du dig som slavbenny. Inget annat är tillåtet. Sedan följer en sida om mina skyldigheter gentemot alla medlemmar i rörelsen. Men jag orkar knappt läsa det. Det får anstå till eftermiddagen. Jag har nog av att stirra på mitt slavnummer. Och mitt namn som slav. Vilken fräckhet. Men hur kan jag vara registrerad som slav? Och vad innebär det? Jag blir tvungen att koppla upp mig på sajten som jag varit inne på kvällen innan när jag fyllt i enkäten. Jag letar runt där och finner längst ned under enkäten en länk som går till sammanslutningens (Sorority) databas för slavar. Där står att en submale inte kan bli antagen förrän alla persondata för registrering i databasen är noggrant ifyllda. Men jag har ju inte fyllt i några data om mig själv. Och det är inga ytliga nicknames de vill ha. Mitt fullständiga borgerliga namn, min adress och telefonnummer. Land och postnummer. Kroppsmått. Hårfärg. Färg på ögon. Jag har inte fyllt i allt det där och jag vill inte för allt smör i Småland komma in i deras databas för slavar. Men hur… jag blir kall när jag tänker på det. Madam Hanna satt länge ensam vid datorn medan jag var i färd med att laga mat. Finns alla de där uppgifterna om mig i deras databas? Jag gör ett försök att gå in i databasen för att kolla vad det står om mig men finner att inga män kan komma in i basen. Man måste ha ett säkerhetsord för att komma in. En databas för lesbiska kvinnor att söka i för att finna lämliga objekt att utnyttja för sin bekvämlighet. Slavnummer Gyn 447! Betyder det att det finns 447 slavar runt om i Europa? Hur många Feminina Suprematister finns det i så fall? Som kanske alla kan läsa mina persondata. Kan de rekvirera slavar ur databasen också? Tanken svindlar. Jag kan inte ta det till mig. Det är ju en katastrof för min integritet. Madam Hanna har krossat mig. Jag är en föraktfull varelse i lesbiska kvinnors ögon. Jag har besvär med kukburen men jag måste iväg till jobbet. Detta är en mardrömmens dag. * Det är inte sig likt att vara på jobbet. Hylsan är besvärlig, jag är upprörd över hur de har behandlat mig. Vid tiotiden ringer det på in mobil. -God morgon Gyn 447. Hon är så fräck att hon tilltalar mig med mitt nya slavnummer. I förskräckelsen över behandlingen får jag en uppstötning. Måste behärska mig för att inte kräkas. Lyckas med det. Svarar med ett kort ”god morgon”. -Hur heter det? -Miss Erna. Jag har på tungan att protestera mot deras sätt att behandla mig men det vill inte bli av. Bara det att ha kuken inlåst gör att jag känner mig beroende. Men Erna anar. -Sitter allt som det ska? -J… j.. ja. -Ja vad? -Ja Miss Erna. -Så du klarar dej tills i eftermiddag? -Det vore allt skönt om… -Jag frågade inte om det var skönt. Jag frågar om du klarar det. -J… ja fast.. Genast bryter Miss Erna av mig: -Litet obehag får du stå ut med nu i början innan du blir van. ”Innan du blir van” ekar det i mitt huvud. Så meningen är att jag alltid ska gå omkring med kuken oåtkomlig. Jag har läst om det där och tyckt det varit spännande men nu inser jag att det inte bara är en lek. Miss Erna ger mig order att resa till Göteborg genast efter jobbet för kontroll. * Besöket i Göteborg handlar mest om att kontrollera att jag kan hantera min penisbur. Det är Miss Erna som tar emot. En helt andlös uppenbarelse i mauve fotsid sammetskappa med krage och ärmslag i brun mink på de trekvartslånga ärmarna. Korta svarta skinnhandskar och håller ett halvmeterlångt spö i högerhanden. -Ta av skor och byxor. Du bär aldrig sånt mer i det här huset. Jag sneglar på hennes spö och inser att hon kommer att driva sin vilja igenom. Hon pekar med spöt mot golvet att jag ska lägga de avtagna plaggen där. Jag vet inte vad som driver mig men jag blir kåt i min misär när jag ser mig tvungen att göra Miss Erna till viljes. Hon håller upp det halsband som Madam Hanna burit, det med två miniatyrnycklar och visar vilken av dem som går till min penisbur. -Du kan själv sköta det där. Jag vill komma till tals om det här med databasen men det vill sig inte. Inte med Miss Erna. Jag får inte ett ord över mina läppar. Hon säger åt mig att göra ordentligt rent. Och att smörja in det ”äckliga bihanget ni karlar har där fram”. Det är jobbigt att få av kukburen när jag har stånd. Jag är ju inte heller van att hantera en sådan sak med sina stödpinnar och ringhalvor bakom pungen som håller anordningen på plats. Äntligen kommer Madam Hanna till min hjälp. Kukburen kommer av och Madam ställer mig framför handfatet och låter mig runka av. Det är fruktansvärt förödmjukande men samtidigt en skön lättnad. Så mycket sperma väller ut att det gör ont. -Har det varit besvärligt? Jag talar om att jag knappast kunnat få en blund den gångna natten och får veta att det är normalt innan jag anpassat mig. Någon vecka eller så är det minsta jag får räkna med. Apparaten kan kännas tung om jag försöker ligga på sidan för att sova. Man kan underlätta med att stödja under med en kudde. Madam Hanna är varlig när hon hanterar mig men tycks njuta av att ha kontroll över utvecklingen med mitt bärande av den förnedrande apparaten. Hon finner att den har skavt litet under pungen och justerar distansbitarna som ska lätta på trycket. Smörjer med Nivea och så kommer anordningen på igen och jag ser att det är med ett stort välbehag hon låser om mig. Det känns speciellt för mig också men jag försöker motarbeta att få stånd för det är absolut inte vad en Cock Cage är tänkt för. Medan Madam Hanna instruerar mig hur jag ska sköta smörjningen, som jag bör göra varje kväll innan sänggående och varje morgon säger hon, med ett kast av huvudet in mot salongen: -Det lilla livet tycker inte om den här anordningen. Hon kan inte ens se det här äcklet du har mellan benen, som hon säger. Enligt henne bör alla undergivna löjliga män emaskuleras och med det menar hon att ni ska få era penisar bortopererade. … Men era pungar vill hon låta er behålla för hon anser att det är dom som gör er undergivna så att ni inte kan styra era liv utan påverkan utifrån. Madam Hanna räcker mig ett etui med smörjmedel, bomullstoppar och en liten flaska med desinfektionsmedel samtidigt som hon säger att det ligger något i Miss Ernas filosofi. Kanske något att tänka på. När jag kommer ut ur badrummet kan jag snegla in i salongen. Och där sitter hon, ”det lilla livet”. Bekvämt nedsjunken i en fåtölj. Genast blir det trångt för mitt instängda bihang. Jag kan inte fatta hur den människan kan påverka mina sinnen som hon gör. Miss Erna är rena fetischen för mig. Hela hon. Det blir så besvärligt för mitt arma organ att jag rent av funderar på vilket som är minst smärtsamt: Att få min penis bortopererad eller att behöva bära den barbariska anordningen dag och natt för resten av mitt miserabla liv. Miss Erna ser mig och gör en knappt märkbar vink med toppen av sina fingrar att jag ska komma in till henne. Väl där betyder en ny gest att jag ska ned på knä framför henne. -Det verkar som om du redan har tagit till dej vilken låg och föraktfull liten skit du e? När jag inte reagerar på denna kränkande salva fortsätter hon: -Du tycks ju ha tagit till dig slavmanér. … Så de ska nog gå att få pli på dej. Vi är väl eniga om att du är född undergiven? Eller hur? Vid vår underbara vistelse tillsammans i Västerås. … Va? Hon tycker om att tråka mig med det där. Jag ger henne ett halvt medgivande: -Ja, ja det kan nog vara så. … Men skulle jag kunna få säja en sak? -Va kan de va som e så viktigt? Ni submän ska ju bara lyda och tjäna. Ni har ingen annan funktion i livet. … Om det inte vore så att vi Suprema kvinnor har nytta av att ni finns skulle ni inte existera. Då skulle ni ha utraderats i människans utveckling. … Lydiga varelser är samhällsnyttiga. Så enkelt är det. -Men… men… -Ja, ja. Kläm fram med det men jag lovar inte att bry mej om va du säjer. -Det här med… Jag menar… -Låt bli å linda in. Säj va du vill ha sagt rakt fram. -Slavregistret. Jag kan inte vara med i det. -Du ÄR Gynokratins slav. Våra slavar registreras automatiskt. -Jamen… jag måste väl åtminstone få ge mitt tillstånd? -Om du tror det har du inte fattat ett dugg. -Det är brukligt inom BDSM att man samtycker. -Du HAR alltså inte fattat ett dugg. Det här har inte nånting med BDSM att göra. Det handlar om MAKT. Vi Feminina Suprematister är på väg att överta makten i samhället. Och vi behöver slavar för att kunna leva ett behagligt liv. Massor med slavar. Miss Erna riktigt peppar upp sig. Hon berättar att Feminina Suprematister är en svensk avdelning av en Europeisk kvinnosammanslutning som startats av henne och Madam Hanna. De har föresatt sig att ragga upp så många submän de någonsin kan och göra dem till slavar. -Du ska få hjälpa oss med det. Vi ska ta dej till BDSM-klubbar där du ska få kontakta ”likasinnade” och förse oss med uppgifter så att vi kan snärja dom. Deras hjärnor är redan förprogrammerade för det så det blir ingen svår match. Jag försöker få reda på hur många som kan komma in i databasen men Miss Erna säger att jag inte ska lägga mig i sånt som inte angår mig. Sedan tröstar hon mig trots allt med att tala om att bara kvinnor som är medlemmar i Lesbian Gynarchy International kan se vad som står i basen. Och vem som helst av dessa kvinnor kan rekvirera tjänster av slavar som de hittar i basen. Ja, så tog Miss Erna ifrån mig den tröst hon nyss givit mig. Ska jag verkligen behöva finna mig i detta? Vadå finna mig? Frågan är fel ställd. Miss Erna förklarar att rörelsen anser att inga submän har några rättigheter. Att det är naturens mening med vi ska lyda och känna dem som har behov av våra tjänster. Jag kommer ingen vart med Miss Erna. Hon bryr sig inte om vad jag tycker. Plötsligt ställer hon frågan om jag vet vad som menas med att vara androgyn. Där trampar hon på min mest ömtåliga tå. Ja jag vet som menas med att vara androgyn. Jag har gjort massor av test på nätet om detta. Så kallade gendertest. Det första jag gjorde var att medverka i ett doktorsarbete vid ett universitet. Resultatet blev som ett slag i ansiktet. Förtisex procent feminin. Det resultatet naggade min självkänsla i högsta grad. Jag ville inte riktigt tro på resultatet så jag gjorde flera test. Både seriösa och porrsajter. Alla gav nästan samstämmiga resultat. Från förti till i närheten av femti. Så jag var väl varken riktig man eller riktig kvinna. Något mitt emellan. Androgyn. Det som ibland kallas tredje könet. Eftersom det knyter sig för mig så jag inte kan svara på hennes fråga drar hon slutsatsen att ja, jag är just androgyn. Hon behöver inte noggrannare upplysningar för hon är av den åsikten att alla ”slavämnen” är androgyna. Vankelmodiga velor, som hon kallar oss, som inte vet var vi hör hemma. Det är ju inte så populärt att behöva erkänna att man egentligen är bestämd att bli slav. Även för mig som mental masochist är det en prövning att behöva förekomma i ett dataregister av det slag som jag nu gör. Det är med fasa jag tänker på vad som ska komma ut av detta. Madam Hanna kommer in och stör: -Gullet! Mat! Slavbenny kommer med mej. -Jag tycker vi ska kalla honom Gyn 447. Han är införd i registret som slavebenny. Jag hoppas att det ska påverka honom positivt att ha sitt namn av födseln kopplat till slaveriet. -De låter läskigt faktiskt. De gillar jag. Hanna ger sin skyddsling en smekning över kinden. Jag har en känsla av att Erna kan göra som hon vill. Är över hövan bortskämd. Jag tycker om att tänka på henne så. Det spänner i hylsan. Jag dyrkar Miss Erna. Medan damerna intar sin måltid ställs jag i badrummet, där det finns en tvättho och en korg med damunderkläder som skall handtvättas. En kort instruktion hur detta skall skötas. Tvättas i Lessieve. Vatten skall kramas ur plaggen. Vridning får inte förekomma. Sköljning tre gånger i förtigradigt vatten. -När du är klar kan du få litet mat i köket. Du städar upp efter oss, diskar kastruller och laddar diskmaskinen. Sen kan du resa hem. Madam Hanna vänder på klacken och går ut till ”Gullet”. Gullet som är så lagom gulligt. Madam Hanna kommer jag inte till tals med. Miss Erna, däremot, har varit så mycket mer meddelsam. Men hennes upplysningar var så mycket mer för hennes skull än för min. Hon tycker om att se mig våndas när jag får känna tumskruvarna dras åt. Damerna har lämnat matbordet med rester på faten. Tydligen lämplig som slavföda. Jag öser över resterna på ett av faten och ställer mig vid diskbänken för att äta. Och kan konstatera att även rester i detta hem smakar förträffligt. * Ännu en djävulsk natt utan sömn. Inte stor lättnad på jobbet heller. Jag gör ett svep hem på lunchen utan att gå genom sekretariatet som jag brukar för att heja på tjejerna. Miss Erna hade effektivt tagit mig ur illusionen att jag var en riktig karl i någon tjejs ögon och gjort mig skamsen och tilltufsad. Posten låg som sig borde på hallgolvet. Ett brev från banken. Inget konstigt med det, sådana brev kom med regelbundna mellanrum. Man vill ju ha koll på ekonomin så jag bröt kuvertet. Bankgirot. Dina anmälningar (medgivande) till Autogirot. Två nya medgivanden. Ett till en adress i Frankrike: 2000 kronor i månaden. Ett till en viss Hanna Stram i Göteborg: 3000 kronor i månaden. Min lön skulle alltså komma att naggas med 5000 kronor. Det var ungefär den marginal jag hade efter att hyra, mat och diverse, var avdraget. Det var knappt så att det skulle komma att räcka till bensin till bilen. Visserligen hade det stått på sajten att adjungerade medlemmar förväntades stödja gynokratin efter förmåga. Min förmåga att bidraga hade tydligen räknats ut av Madam Hanna med millimeternoggrannhet. Ångesten kom krypande. Hur långt tänkte de gå i att krossa mig? Jag var ett kryp i deras ögon utan annan mening med livet än att tjäna, lyda och göra livet bekvämt för kvinnorna. Jag var tvungen att sätta mig ned. Försöka samla tankarna. Miss Erna framträdde för min inre blick: Elegant, förnäm, föraktfull, nedlåtande. Ändå dyrkar jag henne. Fan att det ska behöva spänna i hylsan så snart jag tänker på henne. Erna jag älskar dej. Erna jag älskar dej. Jag plågar mig själv med att säga mig att jag älskar henne. Det spänner så det värker i min arma kuk. Ja, Erna måste ha rätt när hon sa att såna som jag var födda för ett liv i slaveri. Att det var naturens mening att vi skall finnas för att tjäna dem som står över oss i utvecklingskedjan. Hur skulle jag annars förklara att jag befinner mig i den situation som jag gör? Hon har rätt när hon säger att mitt slaveri kommer från pungen. Jag kan inte styra mina känslor med hjärnan. Eller så är det pungen som sänder signaler till hjärnan och lägger mina tankar till rätta. Jag känner mig precis så eländig som Miss Erna och Madam Hanna vill jag skall känna mig. |
Added 3 may 2021 Stories
You cannot see or post comments since you are not logged in.