Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSymposiet
Part 6
| Den första veckan med nya garnityret har varit minst sagt jobbig. Varje dag har jag rest ner till Göteborg för att bli kollad av Jojja så att inget oförutsett hänt. De två första dagarna har han haft tillgång till nyckel så att det gått att lätta på arrangemanget. Men därefter måste vi anhålla hos damerna. Men de vill naturligtvis att jag ska vänja mig fortast möjligt vid tanken att bära min kukbur permanent. Eftersom jag är i Göteborg är det min skyldighet att söka upp damerna för handtvätt av deras underkläder. Förberedelser av deras sängar för sänggående. Slutstäda salong, badrum och kök. Sedan, vid midnatt, smyga i väg hem utan att störa. Det är inte mycket tid jag får över men en dag lyckas jag stjäla mig en stund för besök i Nordstan, det jättelika köpcentret nära Centralstationen. Det är inte mycket pengar jag har att röra mig med men har fortfarande litet sparpengar. Den här dagen blir det inte tillfälle att spendera dem. Kanske har jag tillbringat en kvart på Åhléns när en dam med förnämt utseende och många skrymmande paket kommer rakt emot mig. Utan ord sätter hon paketen rakt i magen på mig som en befallning att ta emot dem. Jag är fullkomligt oförberedd och börjar fumla med paketen som för att frigöra mig från hennes fräcka närgångenhet. När hon ser att jag börjat hantera paketen släpper hon dem så att ett av dem skulle ha gått i marken om jag inte i sista ögonblicket lyckats stoppa fallet med ett knä för att sedan få bukt med bördan. När hon förvissat sig att jag har allt under kontroll lämnar hon varuhuset och går mot automaten för parkeringsbiljetter. Sedan hiss upp två våningar, jag som ,,det fån jag är, följer henne. Jag kan ju inte bara ställa ifrån mig hennes paket. Lydigt lägger jag in paketen i den svarta Mersedesen. Innan hon sätter sig vid ratten sträcker hon fram en hand mot mig. Med insidan upp. När jag inte vet om jag ska ta handen eller vad säger hon med kommandostämma: -BOKEN! Herre Gud! Hon vet att jag är slav i sammanslutningen. Jag fumlar efter boken. Var har jag den? I innerfickan. Till slut får jag fram den. Som i vredesmod sliter hon den åt sig. Vänder några blad i det tunna häftet. Finner just inget av intresse. Ser på mig: -Oerfaren tydligen. Det är litet förmildrande förstår jag. Hon snäpper med fingrarna och får en penna. Klottrar något där det är plats för kommentarer. Räcker mig penna och bok med orden: -Det var allt, slavebenny. Slaven kan gå. Och så glider hon in bakom ratten. Jag ställer mig några meter ifrån och ser henne backa ut och ettrigt accelerera i garagets mittgång. Detta är första gången det gått upp för mig vad hjärtat på min hand och blodsdroppen i min högra örsnibb står för. Och mitt slavnamn? Ja det står med stora svarta bokstäver på framsidan av boken. Jag gluttar på vad hon skrivit. ”Hyfsat uppträdande. Trög i reaktioner.” Följt av ett fyrsiffrigt tal. Hennes medlemsnummer. Och en krusidull som ett bomärke. Litet beröm, litet kritik. Jag börjar lära mig vad som förväntas av mig. * Jasså så är det. Hemma i badrummet och ser mig i spegeln. En liten röd pärla inne i öronloben och en hängande blodröd droppe i snibben. Samma färg som hjärtat på handen. Droppen ger ett feminint intryck. En märkning som gör att vem som helst av kvinnorna i systerskapet ser mig som deras slav och tydligen kan de kommendera mig hur som helst och kräva mina tjänster. Jag blir riktigt skärrad när jag tänker på vart det kan föra. Jag kan ju stöta på sådana kvinnor var som helst. Utan att ens veta om de verkligen tillhör sällskapet. Men förhoppningsvis känner inga andra till vad min märkning som slav står för. Än så länge tycks de inte vara särskilt många, åtminstone här i Sverige men om de blir fler… Jag vågar inte tänka tanken. Om det börjar vimla av dem kan jag ju bli tvungen att springa ärenden stup i ett. * Jag berättar för Jojja om påhoppet. Han bara flinar. -Det är ju som det ska vara. Du är ju en slav. Du har ingen annan uppgift här i livet än att tjäna. Jojja är kvinnodyrkare ut i fingerspetsarna och det är väl jag också men jag har ett jobb att sköta men jag tror inte att Jojja vet att jag inte själv får behålla intäkterna av min arbetsprestation. Men Jojja är inte intresserad av mina bekymmer. Han vill veta hur den tyska typen av cock cage fungerar. Jag säger som det är att det är en fördel med en kateter att pissa genom för det sölar inte ned inne i kukburen och är därför lättare att hålla rent än inne i en CB6000, som Jojja tydligen bär. Men det är värre med att ejakulera därför att det är för trångt i röret. Han säger att det inte är meningen att jag ska ejakulera, att jag så småningom ska vänja mig av med att få resning inne i kukburen. Lätt att säga. Men han tröstar mig med att det är mening att jag ska få en tjockare sond så småningom. Men så ska jag ha en grövre ampellang också när den tunna jag har nu börjat läka. Något som kan ta typ ett halvt år. Det tar tid att få ny hud inne i en så trång och genomgående piercing som jag har. Det är en påminnelse om vad jag har att se fram emot. Först ett halvt år med detta djävulska arrangemang och sedan grövre doningar. Ingen tid för mig att återhämta mig där inte. Jojja och jag är goda vänner med samma värderingar om kvinnor men han är verkligen ingen tröst för mig. Han säger att om jag dyrkar kvinnor på det sätt han gör så måste jag vänja mig vid att lida för deras skull. Att lyda dem och var dem till viljes. Jag blir kåt när han säger att jag måste lyda dem. Jag tänker på kvinnan jag mött på Åhléns. När jag förstått att hon sett mig som förslavad hade jag inget annat val än att lyda henne. Jag hade inte vågat annat. Eftersom jag inte vetat vad som står om mig i det där slavregistret som jag, utan att vara tillfrågad, är införd i. Vetskapen om detta har börjat gå mig på nerverna. Jag beklagar mig för Jojja. Han säger att det just är vad som är meningen med att stå registret. Att det går mig på nerverna är ett utslag av att jag håller på att inse att jag måste anpassa mig till mitt nya liv. Han råder mig att inte försöka inbilla mig att jag kan komma loss. Att jag gör bäst i att bara flyta med och acceptera det nya liv jag är på väg in i. Vi slavnaturer, säger Jojja, mår bäst om vi lär oss inse att vi är ämnade för den sortens liv kvinnorna består oss. Att inte försöka bekämpa förändringen av våra livsbetingelser. Innan jag far tillbaka till hemmet i Kungälv gör jag ett antal timmar hushållstjänst hos damerna. Jag har intränade rutinuppgifter där. De bryr sig inte om mig mycket. Jag vet inte om de ens vet om att jag blivit antastad på Åhléns. För mig är det en traumatisk upplevelse. * Madam Hanna påminner mig om att det är min skyldighet att skaffa en ny slav per månad så som det krävts av mig när jag ansökte om att bli intagen i till registret som slav. Hon låtsas inte om att jag inte ens blev tillfrågad om jag ville komma in i registret men jag har varit inne på nätet och sett att en Domme som redan har en slav har rätt och skyldighet att anmäla denne till registret. Gynarchy International är en förhållandevis ny rörelse med målet att gradvis införa feminint styre i världen, en process som med alla medel skall snabbas upp. Därför krävs att så många män som möjligt, så fort som möjligt, förslavas så att de dominante kvinnorna får många att välja på och också kan rekvirera till tjänst för kortare eller längre perioder. Eller, som i mitt fall, fångas in på plats för att med omedelbar verkställighet utföra ärenden. För att komma i gång med att leta upp lämpliga slavrekryter förklarar Madam Hanna att hon skall introducera mig i en BDSM klubb där ju dominanta och undergivna personer träffas. Jag ska inte deltaga i några aktiviteter utan bara uppträda blygsamt och undergivet och sälla mig till ensamma män som jag bedömer som frustrerade i sin längtan efter underkastelse. ”Du bör ju veta hur sådant känns igen!” Ansökan om medlemskap i klubben föreligger redan och jag behöver bara skriva under ett medgivande att följa klubbens regler. Madam Hanna och jag följs åt till klubben men vi ska inte göra sällskap utan jag ska framstå som ensam och med samma längtan som dem jag söker kontakt med. Min uppgift är att väcka deras förtroende och försöka få uppgifter om dem. Antyda att jag kanske vet någon som… Madam Hanna sällar sig till ett sällskap som hon redan känner och låter mig, under hennes vakande blickar, sköta mitt värv så gott jag kan. Det kanske tar någon halvtimme innan jag litet räddhågset närmar mig en man som sitter tyst för sig själv och trånande riktar sina blickar mot gruppen där Madam Hanna sitter. Jag sätter mig snett emot honom, dröjer en stund och frågar vad han gillar atmosfären. Han ser på mig och svarar undanglidande att jo, de e la schysst. Men jag förstår att han tycker det är väldigt litet aktivitet för att handla om BDSM. Det finns ett actionrum och det kan höras litet gnäll därifrån, anas ett och annat piskrapp. Men de flesta medlemmarna är där för att träffas, sitta och prata till en öl eller ett glas vin. Medan Mats, han heter så, och jag sitter och pratar om vår relation till kvinnor dyker en till kille upp vid vår sida och säger att han hör att vi pratar underkastelse. Får han kolla in? Han presenterar sig som Karl. Några år yngre än Mats. Trettiofem kanske. Jag uppmanar Karl att ge sin syn på relationen till kvinnor. Det visar sig att han går med samma frustration som jag hade innan jag kuvades av Miss Erna. Karl är god jordmån. Jag har tillstånd att bära fem hundra kronor på mig och bjuder killarna på varsin starköl. Det lättar tungornas band. På min fråga om de skäms över sin undergivna läggning svarar de båda ja. Det är ett gott tecken. Att skämmas innebär att man känner sitt mindervärde vilket är en förutsättning för att bli medlem i ett matriarkat. (Gynokrati). Det börjar bli sent. Somliga bryter upp. Vår lilla grupp skingras. Jag passar på att ge Madam Hanna litet information. Märker att jag är observerad av Karl. Han gör tecken att han vill prata mer med mig. -Känner du den där…. Dominan? Jag svarar inte direkt på hans fråga men ställer en motfråga: -Skulle du kunna tänka dej att tjäna en lesbisk kvinna? Eller lesbiskt par? Han är i gungning. Lesbisk eller straight spelar ingen roll. Jag förstår att han, som jag, är androgyn. Han har inget behov av sexuellt umgänge. Jag säger det. Du måste vara beredd att leva i celibat. -Ja för fan. Va som helst. Jag ger honom en reprimand för hans svordom. ”dom gillar inte slavar som inte kan uttrycka sig. Karl rodnar och ber om ursäkt. Madam Hanna har tillhållit mig att ta reda på om en tilltänkt slav har några bindningar till andra personer. Bara sådana som står fria kan komma i fråga. Karl visar sig vara det ideala bytet. Jag säger till Karl att om jag presenterar honom för Madam Hanna får han skylla sig själv för följderna. End of story! Madam Hanna kommer att mala ned honom. |
Added 10 may 2021 Stories
You cannot see or post comments since you are not logged in.