Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSymposiet
Part 7
| Tillbaka i vardagen. Tvärpinnen genom mitt ollon irriterar vid minsta rörelse eftersom hylsan är förankrad i pinnen. Det gör mig ständigt medveten om min position och så tänker jag att det Miss Ernas vilja att jag ska gör det. Jag har gjort min första vecka med detta gissel och Jojja menar att det tar minst en vecka till innan det börjar en inledande läkningsperiod. Det blir en viss lättnad sedan men innan dess har jag hunnit bli ett nervöst rö. Men life must go on. Som väl är har jag annat närliggande att tänka på. Estelle Svensson har kommit tillbaka efter semestern så äntligen är de fulltaliga på sekretariatet så jag få fart på utskrifter av mina rapporter. Estelle är litet mer reserverad än de andra, yngre tjejerna men jag har god hand med Estelle och hälsar henne välkommen tillbaka med en kram. Hon krånglar sig ur min famn och återgår till datorn vid sitt arbetsbord. Jag känner inte igen henne men förstår att hon har en stressande bunt handlingar att gå igenom. Men så reser hon sig och lämnar rummet i en hast. Jag nickar åt de andra tjejerna som rycker på axlarna som om de vill säga ”Va tog det åt henne?” Jag växlar några ord med Kate. I korridoren utanför sekretariatet kommer Estelle emot mig. Hon besvarar inte mitt leende utan ser mest arg ut. Vad kan jag ha gjort eller sagt som förtörnat henne? Hon ställer sig i vägen för mig. Jag blir förbannad. Ska en slyna som hon bära sig åt på det viset mot mig. Om hon inte sett arg ut kunde jag ha tagit det som ett skämt men hon gör det på ett förolämpande sätt. Hon tar ett halvt steg baklänges, sträcker fram en hand som om hon väntar sig en rapport att skriva ut. Hon står still så och jag begriper ingenting. -Boken, säger hon. När jag inte reagerar på det upprepar hon: -Boken, Gyn 447. Jag står som handlingsförlamad. Var har hon fått det från? Gyn 447. Hur kan hon veta nåt om… -Jag vill se boken. NU! -Men snälla… -Jag är inte snäll mot en liten skit som du. -Men… men jag har inte boken… -Du måste ju alltid ha boken till hands. Varför har du inte det? -Jag… jag har den uppe på mitt rum. -Hämta. Du har tre minuter på dej. Kom in på kontoret och lägg boken framför mig å så lämnar du genast rummet. Boken kan du hämta tillbaka senare i dag. Herre Gud hon krossar mig. Hon måste ha varit i databasen och kollat upp mig. Hur kan hon annars ha kunnat kalla mig Gyn 447? Estelle är en av dem! Och henne har jag in på livet. Och hon tänker inte vara snäll mot mig. Hon är en dominant lesbisk kvinna och jag vet vad hon anser om en sån som mig. Hur ska jag kunna komma till tals med henne? Jag vet inte. Jag har bara en sak i tanke. Att hämta boken ur min kavajficka och ila till sekretariatet fortast möjligt. Lägga häftet framför henne och så fort jag kan smita därifrån så att tjejerna inte kan uppfatta rodnaden i mitt ansikte. Detta är förfärligt. Hemskt. Inför Estelle är jag en mindervärdig slav. Hur tydligt har hon inte visat att hon inte tänker skona mig. Jag kommer att bli tvungen att lyda henne. Det bara är så. Tillbaka på mitt arbetsrum försöker jag få grepp om tillvaron. Det här blir värre och värre. Jag har svårt att fatta hur Estelle kan vara en av dem. Vilken lesbisk kvinna som helst kan ju vara medlemmar i denna nya rörelse. Jag har inte ens haft en aning om att Estelle kan vara lesbisk. Vilka krav kan hon komma att ställa på mig? Redan har hon visat en tendens att gå hårt fram. ”Jag är inte snäll mot en liten skit som du.” Så nedlåtande. Så kränkande. Hur ska jag kunna se henne i ögonen efter detta? Hur ska jag över huvud taget kunna gå in på sekretariatet? Detta är frågor som det inte ankommer mig att svara på? Hela förmiddagen har gått utan att jag kommit till någon lösning av mina nyuppkomna problem när slavtelefonen surra mot mitt lår. Nej, bara inte detta nu också. Till min förvåning, när jag får fram telefonen, står det tvärs över displayen: Lady Estelle. Jag gör en djupandning. Får gummiben. Vågar jag svara… vad kan jag annat våga? Och hur? Det kommer av sig själv: -slavebenny. -Okej slavebenny jag vill se dej vänta på mej vid dörren till restaurangen. /Plopp/ Jag går ned till lunchrestaurangen, ställer mig litet vid sidan av för att låta mina arbetskamrater som jag brukar luncha tillsammans med, passera utan att jag blir sedd. Men jag behöver inte vänta länge. Lady Estelle är redan på väg och jag går genast fram till dörren. Hon tågar hödraget förbi utan att heja och jag rantar efter henne. Estelle är en grann kvinna och har vederbörligen satt sig i respekt och jag kan inte annat än se mig som underlägsen redan innan vi satt oss. Hon väljer ett bord för två, litet i skymundan och långt ifrån det bord där tjejerna i sekretariatet brukar samlas. Inte heller jag kan ju sätta mig tillsammans med mina arbetskamrater och det väcker väl en smula uppmärksamhet att Estelle och jag drar oss undan på det sättet. Vi hämtar båda vår mat och sätter oss under tystnad. Som för att söka en angreppspunkt för vårt samtal. Det ligger i luften att det måste bli Estelle som tar upp. -Jag har tänkt en del på dej, på oss, nu under förmiddagen. En fortsättning hänger i luften och jag avvaktar. -Du måste ju uppföra dej litet extra artigt emot mej och jag har tänkt att du ska göra det på ett sätt som om du är intresserad av mej. Som en förklaring till att vi kommer att äta lunchen tillsammans i fortsättningen. Jaha, det är så hon har räknat ut det. Kontroll är ordet. Nu kommer skvallret i gång men det är sånt man får ta. Estelle behöver en paus för att komma igång igen. Initiativet ligger hos henne. -Jag måste säja att… jag blev minst sagt förvånad när jag satte näsan mot en droppe i ditt öra när du hälsade mig med en kram. Jag kunde inte fatta hur du kunde ha en sån. Det måste vara av en slump. … Men det var inte likt dej att hänga på dej ett sånt där örhänge. Litet för feminint liksom. Estelle tycks litet omskakad och har svårt att komma fram med en fortsättning. -Jag kunde inte släppa tanken så jag… Ja, som du säkert förstår så måste jag kolla upp… Jag fick fatt på en uppkopplad dator borta i receptionen… Ja. Du förstår säkert… Du anar inte hur förvånad jag blev när jag fann ditt namn där. I vårt register. Jag måste ha sett som en dåre på henne. La ned mitt bestick och var beredd att rusa ifrån bordet. Men jag satt som förstenad. Vågade inte ställa till skandal. -Du förstår nog vad jag tänker om dej? Med en viskning frågar jag: -Vad står det om mej i registret? -En del läskigheter. Inget som du behöver veta. -Mitt namn? -Självklart. -Mitt riktiga namn? -Ditt namn, adress och telefonnummer. … Födelsedata. Estelle inte ens försöker dölja hur belåten hon är över att kunna ge mig dessa upplysningar. Hon kan naturligtvis se hur orolig jag är. På min fråga om vem som helst kan läsa dessa upplysningar svarar hon: -Inte vem som helst. Men alla vi kvinnor som är medlemmar i Lesbian Gynarchy International. Men inga slavar kan gå in i registret. -Sina egna uppgifter måste man väl ändå få läsa. -Finns ingen anledning varför du skulle få det. -Jamen… Jag har inte ens gått med på att bli införd i registret. -Alla våra slavar blir införda i registret. Estelle ser medlidsamt på mig. Jag riktigt kan se hur hon gottar sig åt det förakt hon visar mig. Hon är medveten om att hon har ett förkrossande övertag. Denna lilla… Jag vågar inte sägs det: Slampa. Hon har klart visat att hon tänker utöva den makt hon har över mig. Hon tillhör härskarklanen. Lesbiska Suprematister som den svenska avdelningen kallar sig. En grupp som ser sig överlägsen allt vad män heter. Hur ska jag kunna hantera detta? Hon kallar sig Lady Estelle. Hur ska jag kunna stanna kvar vid företaget? Enda sättet att komma ur den här soppan är att flytta till annan ort? Kan jag få Jojja att hjälpa mig att få bort kukhylsan? Kan jag få ett annat likvärdigt jobb? Jag är civilingenjör och har lyckats att komma mig upp vid företaget. Känns olustigt att behöva sluta. Kan Estelle göra livet surt för mig om jag försöker krångla mig loss? Min hjärna går på högvarv för att försöka finna en lösning. Klockan går mot halv fem och jag har inte blivit klokare. Telefonen surrar mot mitt lår. På displejen står: Lady Estelle Slavar använder inte ordet du utom till andra slavar på samma eller lägre nivå -slejvbenny! -Vänta in mej i receptionen. /Plopp/ |
Added 14 may 2021 Stories
You cannot see or post comments since you are not logged in.