Log inRegister
Det otänkbara

Part 1

Jag hade inte skrivit på länge när vi slutade ses, men det hade inte Shakespeare heller. Jag hade stängt av mitt liv, mina känslor och drömmar. Jag bet ihop och stod ut. Tills jag inte ens stod ut. Då fick jag träffa dig. Jag minns vad jag tänkte när du ringde. Jag hade fått en kallelse och du ville inte ens ändra tiden, bara presentera dig. Jag antar att det var en fin gest men det gjorde mig bara irriterad. Du var så neutral när vi möttes. Att skaka hand var som att ta sin egen. Samma kroppstemperatur, inget som stack ut. Sjukhusuniformen. Ögonen och tonfallet som inte avslöjade något. Du kunde lika gärna smält in i väggen om man inte visste att du var där. Och jag fick aldrig några svar, bara frågor och uppgifter. Helt omöjliga uppgifter. Tills vi hade sommaruppehåll och jag upptäckte vad du gjort. Att du faktiskt tagit dig in, utan att jag märkte det. Den hösten blev träffarna något jag ville och inte bara något jag borde. När jag öppnade ögonen ordentligt såg jag en bit av dig istället för det jag stoppat in i ditt skal. Jag såg något i dina ögon som visade att du förstod mer än du sa. Jag såg när du log utan att le. Jag lärde mig dina ord så väl att jag fortfarande hör dem med din röst i mitt huvud. Men du övergav mig och jag försökte gå tillbaka till punkten där jag började. Du hade fått mig att glänta på dörren till mitt liv och det jag såg, valen jag behövde göra för att ta mig tillbaka skrämde mig och det fanns inte en chans att jag skulle fortsätta gå på egen hand. Men det behövde jag förstås nu när jag visste var som väntade där ute. En ganska lång tid senare hörde jag din röst i mitt huvud igen. Och jag såg hela bilden. Du väckte den där lusten i mig att vilja vara duktig. Att vilja vara lydig. Men du ville inte ens att jag skulle vara det för dig utan för mig själv. Du dominerade mig på sätt och vis och det väckte en hel rad känslor. Jag roade mig med att ta reda på vem du egentligen var på vägen hem. Det jag hittade väckte min lust till liv igen. Så jag skapade en fantasi, en musa och började skriva för första gången på många år. Förlåt och tack.
Min musa doktor Freud, inga nya berättelser, bara ny organisation

Added 3 jun 2021   Stories  

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print  Document ID 29329  Report