Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoSymposiet
Part 8
| Jag väntar i receptionen väl fem minuter. Hon ger mig sin väska att bära och följer mig till parkeringen. Det blir min uppgift att köra henne hem. Vi åker några minuter under tystnad innan Estelle säger: -Jag undrar hur såna som du egentligen e funtade. Tystnad. Sen Estelle: -Jag har talat med din ägarinna, Madam Hanna. …. Hon blev jätteglad när hon fick höra att det finns en medlem av Lesbiska Suprematister här i Kungälv. Jag känner greppet hårdna. Det är inte utan att jag börjar fundera på hur det kunnat gå på det här viset. -Ni slavar måste ju övervakas. Så att ni inte kan ta er otillåtna friheter. … Det hugger till varje gång hon kallar mig slav. Jag kan inte längre försöka dölja att jag faktiskt har fallit i slaveri. Estelle står för en fri kvinna. Hon är mig överlägsen. Suverän. … Jag får inte tänka så! Det gör ont. Det spränger i hylsan. Jag vill kränga som en mask som fått en krok i sig. Jasså jag ska övervakas. Det kommer att bli tuffare tag än… tidigare. Inte ens på jobbet… Det går över mitt förstånd. Men jag får inte mycket tid för tankar. Estelle är på mig igen: -Jag vill veta precis hur du tänker. Vad jag har svårt att fatta är hur det kan finnas… individer som underkastar sig oss kvinnor utan att få minsta tack eller medkänsla för vad ni gör för oss. Det undgår mig inte att hon talar om ”individer”. Hon undviker att tala om mig som ”man”. -Har du inget alls sexuellt behov? Jag säger som det är att jag har sett upp till kvinnor sedan barnsben och att jag dyrkar dem. Vi är framme vid hennes port. Estelle säger åt mig att parkera bilen men jag vill hem fortast möjligt och säger att jag inte tänker stanna. Saktmodigt vänder hon sig mot mig med en överseende blick ungefär som man använder mot ett barn som har sagt något dumt. Lägger en hand ovan min på ratten som en mild indikation att hon vill hålla mig kvar för att lyssna till något väsentligt. -Har du inte fått den minsta uppfostran? Jag ser frågande på henne. Nog för att jag har fått uppfostran alltid men finner inte ord för att besvara frågan. Estelle förtydligar sig: -Hur länge har du varit förslavad? -Två veckor. Drygt. -TVÅ VECKOR! Du e alldeles färsk ju. … Har du någon tidigare erfarenhet? -Nej Lady Estelle. (Det är första gången jag tilltalar henne på det sätt som jag nyss läst på displejen i min telefon. Det känns på ett speciellt sätt). -Underbart. Dej kan man bygga upp från grunden. … Jag hoppas att jag kommer att få fria händer. … Din ägarinna gillade mej. Estelles entusiasm skrämmer mig. Samtidigt kan jag inte låta bli att beundra henne för just denna entusiasm. Hennes bag står kvar i bilen när hon stiger ur och går mot porten. Jag tar bagen, låser bilen och går efter henne. Hon bor i en tvåa en trappa upp. Lägenheten är sparsamt möblerad. Ingen lyx. Jag ställer ned bagen i hallen. Man kan se Bohus fästning och litet av älven från hennes köksfönster. -Se dej om, säger hon. -Jag kommer att disponera dej onsdagar efter jobbet. Då kommer du med mej hem och städar lägenheten och sköter litet tvätt. Kan du laga mat? Jag upplyser henne att jag kan klara litet husmanskost. -Synd jag inte kan disponera dej över veckändarna. Du tjänar väl din Härskarinna i Göteborg då har jag förstått. Så länge du är här i Kungälv är JAG din Härskarinna. Du kommer mycket snart att lära dej vad det innebär. Jag gillar inte när du säger emot. Som nu när jag sa åt dej att parkera bilen. Ge mej boken. Hon sätter sig snett på en stol vid köksbordet och skriver något i boken och ger mig den tillbaka. En anmärkning säkert. Madam Hanna kommer att ge mig stryk. Bara inte Estelle också kommer att få den rättigheten. Jag klarar inte det. Jag förstår att jag måste bli försiktig med Estelle. -Laga oss kaffe och gör ett par mackor åt oss. Jag klarar det ganska snabbt och hon pekar att jag ska sätta mig mitt emot henne vid köksbordet. Jag får det allt mer besvärligt med Estelle för jag börjar tycka om henne på det där speciella sättet vi undergivna gör när vi blir hunsade. Hon bara sitter där och har det bekvämt och njuter av att bli uppassad. Det är som om hon läser mina tankar och känslor för hon tar upp just detta: -Tala om hur det känns att vara undergiven man. Det är väl inte det man helst vill göra men när man känner respekten har man inget val. Men hur formulerar man sånt? Jag säger nåt i stil med att det känns läskigt. -Läskigt? upprepar hon. –Menar du att du skäms över att vara undergiven? Det är som att sätta kroken djupare i köttet på masken. Jag ser mig ingen annan råd än att erkänna: -Ja, jag skäms. Jag ser att hon är belåten med det svaret. Hon suger på det innan hon svarar: -Underbart. … Går du alltid omkring och skäms över dig själv? -Det ligger alltid nära ytan. Kan poppa upp när som helst. -Det måste tära på dej psykiskt? -Ja. Minst sagt. Lady Estelle ser på mig med det där medlidsamma uttrycket som om hon beklagar mitt tillstånd. Men jag vet att hon hyser andra tankar. Hon välver planer på hur hon ska kunna utnyttja mig. -Va e de me dej, säger hon som en reaktion på att jag har svårt att sitta still på stolen. Jag blir tvungen att säga att det gör ont. -Ont? … Va e de som gör ont? -Jag är… nyopererad. … Där nere. -Opererad? Har du varit sjuk? Jag måste ju få veta. Estelle verkar besviken som om hon inte kan få full användning av mig om jag inte är helt frisk. -Är det något med… Tydligen börjar hon ana att det kan ha med min kukbur att göra. Alla slavarna i Gynarkin tycks vara utrustade med sådan. Hon ger sig inte förrän hon fått veta att jag har en tvärpinne genom ollonet. Det tycks vara något som inte är så vanligt att slavarna har. Hon tycks tagen av denna upplysning. -Går den verkligen rakt igenom… penisen? -Genom ollonet. Ja. -Jag måste få se. … Ställ dej upp! Ta ner byxorna. När jag inte genast utför befallningen får jag ett ”HÖRDE DU VA JAG SA?” Jag får bråttom att göra henne till viljes. Jag vill inte få en notation i boken igen. Madam Hannas piska är inte något man frivilligt utsätter sig för. Estelle sitter fascinerad och betraktar undret. Vågar knappt ens fingra. Men så kan hon inte motstå. Försiktigt känner hon med en fingertopp mot den guldgula kulan som hindrar tvärpinnen att glida ut. Sätter en finger mot andra sidan som för att begrunda att pinnen verkligen går genom ollonet. En pinne som med sina kulor som sitter i var sitt urtag på varje sida i den metallgrå titanhylsan och håller ollonet exakt på plats vare sig min kuk sväller eller krymper. Det är det som ställer till besvär för mig. Meningen är att jag så småningom ska vänja mig av med att få resning. Estelle, som väl inte är så insatt i den manliga fysionomin, börjar så smått förstå. -Du har ju gått hela dan på jobbet med den här. Hur kommer det sej att det börjar göra ont just nu? Hon tycks själv fundera på en lösning på det problemet. -Är det för att du blev upphetsad? -Ja. Jo, kanske. Lady Estelle. -O va jag tycker om när du kallar mej Lady Estelle. De måste du alltid göra. Du ska visa mej respekt. -Ja Lady Estelle. Jag börjar genast fundera på hur det ska ställa sig på jobbet men det är inte läge för att ta upp den frågan just nu. -Var det när jag frågade om du skäms över att vara undergiven som du blev upphetsad? -Det var obehagligt. -Och? … Då blev du… kåt? O vad Estelle är jobbig. Jag blir tvungen att medge att det är så. -Herre Gud! utropar hon triumfatoriskt. Du blir kåt av att bli förödmjukad. Jag börjar undra om det är det som gör att vi suprema kvinnor kan förslava er. Ni skäms och kan inte försvara er. … Hon intresserar för min kukbur igen. Finner att en liten rörstump kommer ut i framändan. -Måste du kissa genom den där? -Ja. Jo. Jag börjar skämmas igen över att behöva gå med kuken i bur. Det är som om Estelle funderar över om det där röret verkligen går in i min kuk. I stället för att fråga säjer hon: -Jag önskar att jag finge bli din ”key holder”. Hon fingrar på det försmädliga hänglåset. Det märks att hon gillar det. Sen får jag dra upp byxorna och sätta mig. Jag känner mig krossad av denna inspektion. -Har du aldrig haft en tjej? -Jo. … Jag har varit förlovad. -Legat med henne? Jag svarar som det är att jag har det vilket gör Estelle besviken. Hon hade hellre sett att jag varit oskuld. -Varför gjorde hon dej inte till sin slav? -Hon var inte dominant. -Så det var inte så bra mellan er då? -Nej. -Var det hon som bröt? -Ja. -Så du var inte så bra i sängen kanske? -Nej. -Och du kunde väl inte ta dej samman till att bryta? Detta var ingen fråga. Det var ett konstaterande. Estelle fortsätter att fundera på detta med slaveri. Vi måste vara födda undergina. -Har du aldrig försökt komma ur det? -Jo. -Men de kanske inte gick så bra? -Nej. -Ni är allt några konstiga kroppar ni undergivna… ni submän. … Men nån anledning måste det väl finnas till att ni finns. Det tycks ju vimla av såna om man ska tro på vad man läser på nätet. Inte förrän hon blivit medlem i Lesbiska Suprematister har hon förstått att det verkligen finns riktiga submän. Någon sorts könlösa varelser som är avsedda för slaveri. -Jag skulle kunna förstå, säger hon, om det vore heterosexuella dominanta kvinnor som kunde locka er i fördärvet. Men vi lesbiska kvinnor? Hur kan man förklara det? I vår databank finns det nära fyrahundra femtio registrerade slavar runt om i Europa. -Och så är du en av dom! Jag kan inte fatta det. … Du vet va vi lesbiska kvinnor tycker om undergivna män? Hon sticker inte under stol med att de lesbiska kvinnorna inom gynokratirörelsen tycker att vi är löjliga figurer som de föraktar men kan utnyttja som tjänstehjon för att själva kunna leda ett angenämt och bekymmerfritt liv. Jag får veta att i Frankrike går de över landet med dammsugare för att leta upp undergivna män att förslava. De vill nå målet att ha minst en undergiven man per lesbiskt par. Och nu, får jag veta, startar Madam Hanna en liknade drive i Sverige. (Jag kommer att tänka på Karl. Jag är redan en i raden som ska vara behjälplig med att skaffa fram lämpliga ”objekt”). Estelle frågar om jag visste att Madam Hanna var lesbisk när hon lockade mig att bli medlem i Gynarchy International. Jag blir tvungen att berätta om Miss Erna. Att det var hon som satte mig i händerna på Madam Hanna. -Visste du att Miss Erna var lesbisk? -Ja. Hon sa det rakt ut. -Ändå åkte du dit på henne? -Det blev så. … Liksom. Jag känner mig urfånig när jag medger detta. -Jasså det blev så. Liksom! Du kan väl knappast ha trott att Miss Erna skulle högakta dej? Estelles röst är fylld av hån. Jag svarar med ett enkelt ”nej”. -E du en sån som kan dyrka en kvinna trots att du vet att hon föraktar dej? -Ja Lady Estelle. -De e ju inte klokt. Fan! De e ju för underbart. Estelle blir tyst. Det har kommit något drömskt över henne. Hon är kåt. När hon hämtat sig berättar hon att ända sedan hon blivit medlem i Lesbiska Suprematister har hon önskat en slav som hon kan forma efter sin vilja. När hon förstått att det faktiskt finns såna som det går att göra så med. -Jag skulle vilja stå i databasen som ägare till en slav. Gud, det vore underbart. Fan! Om jag finge stå som ägare till dej Plötsligt vill hon se tatueringen på min underarm. Tillhåller mig att dra upp skjortärmen. -Fan! Utbrister hon när hon ser texten. -Det där skulle ju ha varit jag. … Fan va jag skulle göra ut me dej om jag stoge som din ägare. Nu när jag vet att du skäms över att vara undergiven skulle jag kunna fostra dej tills du inte längre känner igen dej själv. Plötsligt står hon framför mig med kam och sax. När jag förstår att hon tänker göra något med mitt hår reser jag mig med ett ryck. -SITT, kommenderar hon. Jag vill protestera. Kommer på mig med att inte få tilltala en Härskarinna med du. Säger med ostadig stämma: -Lady Estelle går för långt. Hon ger mig en örfil som är lika smärtsam fysiskt som psykiskt. Den örfilen markerar ett genombrott i vår relation. Jag inser att jag måste lyda henne och sätter mig. Jag är ju trots allt bara en slav. Lady Estelle är ju faktiskt en suprem kvinna. Jag känner trycket av någon som är mig överlägsen. Hon kammar fram mitt hår i pannan. Jag är inte kortklippt men heller inte långhårig. Normal manlig frisyr. Framåtkammat räcker det ned över näsan. Med några snabba klipp jämnar hon av det i höjd med ögonbrynen. -Så där. Det får duga så länge. Hon har läst i databasen ett förslag att alla deras slavar ska bära pagefrisyr för att synas bättre i vimlet och har redan gått till verket att stödja denna idé. Kammar ned håret vid sidorna. Pagefrisyren är inte fulländad men det behövs inte mycket tillväxt för att den ska bli det. Med två fingrar mot vardera kinden vänder hon mitt ansikte mot sig. Jämnar till litet med saxen över ögonen och ett och annat klipp vid sidorna. Tar fram en kamera. Jag vill protestera men hon ryter: -Se in i kameran. Jag blir som gelé när hon är så där arg. Ser in i kameran och så är jag förevigad i min nya frisyr. Trots den respekt jag känner vågar jag mig på en försiktig vädjan: -Den där bilden kommer väl bara inte in i databasen? -Lägg dej inte i sånt som inte angår dej. Du har visst inte fattat riktigt, slejvbenny, vad det innebär att vara slav. Men om ingen annan gör det ska jag lära dej. Jag kommer att kräva din lydnad. Lyda, lyda, lyda. Jag vill se en passiv lydnad. Utan invändningar. Fråga mej om du inte vet hur du ska uppföra dej. … Fattar du? -Ja Lady Estelle. Jag blir hopplöst kåt av min undfallenhet. Det är som förgjort. Det gör ont i garnityret. Estelle märker det. -Jag vill ha någon hållhake på dej. Så att du inte kan smita undan mej om det skulle bli för jobbigt. Jag vill att du ska tala om nåt om dej som du inte vill att jag ska veta. Jag kan inte finna på något som kan hjälpa henne och säger att jag inte har några lik i garderoben. Estelle vill veta om min föräldrar. Om dom bor i Göteborg och får upplysningen att mina föräldrar bor på var sitt ställe i stan. Skilda. -Du ska få presentera mej för dom. Så jag kan förödmjuka dej inför dom om du inte vill lyda som du ska. Innan hon släpper iväg mig för kvällen beordrar hon mig att hämta henne med bilen nästa morgon klockan halv nio. Hon påminner mig att jag ska städa hennes lägenhet nästa kväll. Och till sist ger hon mig några råd om hur jag ska uppföra mig på jobbet: -När du kommer in på vårt kontor ska du förhålla dej allvarlig. Alltså inget nojs och skämt med tjejerna. Om någon av dom försöker att skoja med dej ska du förhålla dej cool och avvisande. Du går fram till mig och kollar om jag vill dej något. Kanske ligger en lapp till dej på mitt skrivbord som du snappar åt dej för att läsa när du lämnat kontoret. Rapporter lämnar du i fortsättningen till Kate. Inte till mej. Jag tänker inte befatta mej med dina tråkiga rapporter i fortsättningen. Okej slavebenny, vi ses i morgon |
Added 15 jun 2021 Stories
You cannot see or post comments since you are not logged in.