Log inRegister
Fru Madeleine

Part 2: Första besöket hos Fru Madeleine

Klockan var 09.37 och med andan i halsen och hjärtat i halsgropen kom jag till slut fram till Madeleines grind. Andan i halsen för att jag gått nästan fyra kilometer från bussen och hjärtat i halsgropen för att jag nu var framme hos kvinnan som piskat mig blodig och låst in mig i en penisbur tre dagar tidigare. Kvällen innan hade jag fått adress och order om att åka kommunalt, inget mer.

Precis innan jag skulle öppna den tunga järngrinden lade jag märke till en papperslapp och en hopknuten plastpåse instucken under handtaget. “Klä av dig naken och lägg alla dina tillhörigheter i plastpåsen. Lämna påsen i postlådan och gå sedan till baksidan av huset. Ställ dig på knä med pannan mot marken utanför köksingången.”, stod det med Madeleines vackra och lite gammalmodiga handstil. Rädd för konsekvenserna om jag blev sen eller inte lydde gjorde jag snabbt som jag blivit beordrad, tog ett djupt andetag och tog tag i grindhandtaget. Låst. En stark känsla av illamående spred sig. Jag stod nu naken vid en landsväg med penisburen i ett fast grepp om min min kuk och visste inte vart jag skulle ta vägen. Madeleines hus låg visserligen ganska ödsligt och jag hade inte sett en bil på flera minuter men det fanns ett par andra hus inom synhåll. Jag tog mig samman och började småspringa längs granhäcken för att hitta en annan ingång. Efter vad som kändes som en mil men säkert inte var mer än 100 meter hittade jag en mindre och framför allt olåst järngrind. En grusgång ledde fram till vad som måste vara köksingången och jag sträckte mig efter telefonen för att se om jag var i tid, innan jag kom ihåg att jag inte längre hade någon telefon. Jag sprang fram mot dörren och kastade mig ner på knä och lade pannan mot gruset. Med skrapade knän låg jag nu där, utan en aning om vad som skulle hända, som en slav kastad framför Farao.

Ett väggur någonstans i huset slog tio slag, jag förstod att jag precis hunnit och drog en lättnadens suck. Tiden gick och ganska snart kändes varje andetag som en livstid. Hur länge skulle jag ligga såhär och vad skulle hända sedan. Vilket var värst, väntan eller det som skulle komma?

Vägguret slog elva gånger och med det öppnades dörren. Klackar klapprade först hårt mot den lilla stentrappen och fotstegen närmade sig sedan över gången med ett krasande ljud. Utan ett ord började någon bryskt spänna fast något runt mina fot- och handleder och till sist runt min hals. Jag kände en doft av läder.
    - På knä med händerna bakom huvudet, det var Madeleines röst.
Våra blickar möttes, min ängsliga och hennes bistra. Madeleine synade mig, skrattade plötsligt till och pekade på min insjunkna penis där den gömde sig i sin bur.
    - Har du runkat något mer sedan sist vi talades vid?
    - Nej Fru Madeleine, sade jag. Sanningen var att jag inte tänkt på mycket annat de senaste dagarna. På jobbet gick det an så länge jag inte gick för nära Madeleines kontor, men på kvällarna var det en ständig pina att inte kunna ta på sig själv. Jag tänkte hela tiden på hur jag fått stryk och kände mig patetisk som blev upphetsad av det. Nätterna var outhärdliga, jag drömde mardrömmar och vaknade av att min kuk lönlöst försökte ta sig ut. Morgnarna var obeskrivliga.
    - Nu ska vi gå in i huset lilla vän, sade Madeleine med en oväntat mjuk stämma.
Hon kunde inte vara mycket mer än en och sextio och jag var både lång och grovt byggd, men det kändes ändå naturligt att hon kallade mig lilla vän. Om inte annat var hon nära nog 25 år äldre än jag.
    - Rättare sagt, jag går och du kryper, skrattade hon.
Madeleine knäppte fast ett koppel i remmen runt min hals och mer eller mindre släpade mig därefter över grusgången och fram till dörren. De skrapade knäna blödde nu och händerna värkte. Hon hejdade sig lite innan hon gick in i huset och jag hann med att få en liten glimt av henne. Ett par stilettklackar i svart mocka, tunna chokladbruna strumpor och vita höfthållare, röda stringtrosor och röd behå. Utöver det bar hon inget annat än ett åtsittande pärlhalsband och ett par svarta skinnhandskar. I ena handen höll hon ett långt dressyrspö, säkert över en meter långt.
    - Du har redan fått lära dig vad smärta är, och det kommer bli mer av den varan idag. Idag kommer du även få lära dig lydnad och underkastelse, sade Madeleine utan att vända sig om och öppnade därefter dörren.
Hon ledde mig genom en korridor och sedan in i ett stort nästan tomt rum. Två höga fönster pryddes av tjocka gardiner från golv till tak, vackert blå mot de röda väggarna. Mellan fönstren stod ett stort gammaldags klädskåp. En persisk matta täckte nästan hela parkettgolvet och mitt i rummet stod någon form av bock. Den hade fyra klädda medar på sidorna och när jag såg kedjor fästa i dem förstod jag skräckslaget att bocken var till för att spänna fast en människa över. Mig.

    - Lägg dig på rygg slav! röt Madeleine.
Jag gjorde som jag blev tillsagd medan Madeleine tog av sig trosorna. En väldigt tät men på sidorna ansad buske uppenbarade sig, och jag kände hur min kuk gjorde allt den kunde för att ta sig ut.
    - Jag tvättar aldrig fittan, jag torkar mig inte ens när jag kissat, och trosorna har jag inte bytt sedan sist vi sågs. Jag vill att du ska känna mig ordentligt när du tvättar mig, sade hon och gick hon ner på huk över mitt ansikte.
    - Tvätta, slav!
Doften av kiss och svett och oförmågan att andas med Fruns håriga fitta tätt mot mitt ansikte gjorde mig konstigt nog upphetsad och jag kände mig tacksam över att jag fick vara den som tvättade henne ren. Tjocka kletiga hårstrån letade sig in och retade min kräkreflex, men jag slickade och svalde hungrigt.
    - Gapa och våga inte stänga munnen förrän jag säger åt dig, röt Madeleine, reste sig en aning och gav mig två hårda örfilar innan hon harklade sig hårt och spottade i min öppna mun.
Hon sänkte sig ner över mig igen, satte två fingrar över sina blygdläppar och särade på dem. Några sekunder senare började varmt salt kiss droppa ur henne ner i min mun. Dropparna byttes mot en strid stråle av mörkgult kiss. Jag hulkade av den fräna smaken och gjorde allt jag kunde för att inte spy.
    - Nu sväljer du allt utan att spilla, sade Frun uppmanande. Jag har druckit både en halv flaska vin och flera koppar kaffe för att det ska vara starkt och gott för dig.
Jag kämpade med att svälja utan att samtidigt spilla något och även om jag fick i mig det mesta spillde jag såklart en hel del. Efter att jag tvättat rent efter mig ställde sig Madeleine upp och tittade forskande en lång stund.
    - Du spillde, sade Madeleine kort.
    - Förlåt Fru Madeleine, snälla. Jag gjorde så gott jag kunde Frun, pep jag.
    - Det kanske du gjorde, men jag tar inga risker. Du kommer få lära dig vad som händer när en slav misslyckas, sade hon hånfullt.
Upp på bocken.

Där låg jag nu hårt fastspänd på strykbocken. Remmarna som satts runt mina leder tidigare var nu fasthakade i kedjor och jag kunde knappt röra mig en millimeter.
    - Eftersom du spillde ska du få hundra rapp över din såriga stjärt och dina randiga lår med det här dressyrspöt, sade Madeleine och svingade spöt i luften. Du kanske inte kunde bättre, men jag delar hellre ut för mycket stryk än för lite. Ibland kommer jag bara piska dig för att jag har lust med det, bäst du vänjer dig.
Med det började spöstraffet. Rapp efter rapp landade över min bakdel och lämnade en helt annan smärta efter sig än rottingen hade gjort tidigare i veckan. Dressyrspöt skar in i huden och gav en akut smärta istället för den djupa utdragna smärtan av rottingen. I början var det värst när spöt landade över en svullen rotting-rand, men ganska snart gjorde det ingen skillnad. Efter 10 rapp skrek jag rätt ut varje gång piskan slickade mig. Någon gång efter 20 rapp tappade jag räkningen och skrek nu konstant. Tillslut släppte jag taget, slutade spänna mig och sjönk ihop över bocken. Jag var helt tyst och det enda som hördes var dressyrspöts vinande och Madeleines lustfyllda flämtningar. Hon njöt, och njöt länge innan hon tillslut slängde spöt ifrån sig.
    - Hur många rapp var det där, slav?
    - Jag vet inte, förlåt.
    - Fru Madeleine tilltalar du mig, skrek Madeleine och plockade upp spöt från golvet.
Hon började piska mig ursinnigt över skuldrorna, allt mitt lugn var som bortblåst och jag skrek igen. Efter ett tjugotal rapp var det över.
    - Tack Fru Madeleine, viskade jag medan tårar rann längs mina kinder och droppade ner på mattan nedanför mig.
    - Nå, vill du försöka svara på frågan igen?
    - Jag vet inte hur många rapp ni gav mig Fru Madeleine, hulkade jag fram.
    - Inte jag heller, svarade Madeleine glatt. Jag tror jag tappade räkningen någonstans vid 130.

Continuation:

Part 1 (21 sep 2021)
Part 2: Första besöket hos Fru Madeleine (21 sep 2021)
You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Stories

🖶 Print  Document ID 30202  ⚑ Report