Svenska
Norsk
Dansk
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoFörsta mötet med duckie och zunny
Part 4: Nyfiken
| Jag reste mig upp ur sängen och sträkte lite gäspande på mig. Sen drog jag snabbt på mig kläderna igen och satte mig på sängen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Skulle jag gå ner? Skulle jag gå ner och se på? Jag var ju onekligen lite nyfiken men viste intd om jag vågade. Min nyfikenhet låg ofta i strid med min försiktighet och nervositet att göra fel. Utan att jag af medveten om det satt jag och bet på naglarna. Det jag hade lyckats hålla uppe med i över två år. Jäkla vad det sved när man bet för mycket. Som nu. Det fick mig i alla fall att sluta bita. Så för att göra något reste jag mig upp och gick ut från rummet. Nu började jag höra skrik från undervåningen och jag både rös till och blev lite upphetsad. Jag letade mig ner för trappen och Jag följde ljuden, ju närmare jag kom ju långsammare blev mina steg. Och ju mer rodnade jag. Åt min egen kåthet. När jag stod utanför dörren stannade jag till igen. Vad skulle jag höra? Förvisso hade han sagt att jag fick titta på. Men ville de det igentligen? Eller hade jag fattat fel? När jag stod där obeslutsam öppnades plötsligt dörren och han stod där. - varför kommer du inte in? - jag... ähh.... Jag blev lite osäker. Jag slog förläget ner blicken och hörde därför bara hans skratt innan han drog in mig i rummet. Min blick fastnade på zunny som baken låg på sängen och vred sig. Hennes bak och lår och rygg var rödrandig. Jag flämtade till lite. Att se det i verkligheten och att se det på bild var två helt olika saker. - kom fram hit liten sätt dig på sängen och känn på slynans bak. Jag gick långsamt fram och satte mig tyst på sängen. Men sen vågade jag inte mer. Duckie verkade läsa mig väl och satte sig på sängen bredvid mig och tog min ena hand och la den på hennes bak. hettan som strålade ut från de röda märkena. Jag andades lite snabbare och höll farcinerat kvar handen, jag smekte lätt över skinkorna och kände hennes snyftningar och rysningar. Men sen fick jag order om att resa mig och dra mig undan lite. För nu skulle slynan få mer pisk. Jag reste mig och backade några steg. Och sen såg jag piskan röra sig och landa på zunbys baksida. Hon ryckte och vred sig i repen och skrek och grät och snyftade om vartannat. Och ju mer jag såg hennes kamp i repen mot smärtan ju mer fick jag bita ihop om känslorna i kroppen, tillslut kunde jag inte stå stilla utan drog mig långsamt bakot och ut från rummet. Jag såg att duckie kastade en blick på mig men lät mig gå. Jag gick ut till köket och lutade mig mot diskbänken och försökte lugna ner min snabba andning och få kåtheten att lägga sig. Men för vart skrik från zunny som ännu hördes blev jag kåtare, jag darrade i kroppen och när Duckie efter ett tag kom för att leta upp mig, var jag på gränsen att komma av endast ljuden och fantasin jag fick. Han stannade till när han fick se mig och tog snabbt in min snabba andning, mina sammanpressade ben och mitt krampaktigt grepp om diskbänken. Han log och gick närmare. - se på mig liten. Jag fick fokusera ett tag innan jag kunde fästa blicken på hans ansikte. - varför gick du ut? - jag... Ja... Åhhh jag bet ihop tänderna om när orgasmen närmade sig och vek undan blicken. - flicka se på mig nu var hans hand snabbt om min haka och tvingade upp mitt ansikte. Jag kämpade mot min kropp, mot skammen mot lusten och mot min fantasi. - snälla fick jag pressat fram. - snälla vad? - snälla får liten komma. Han var tyst ett tag och granskade mig. - ja flickan får komma. Jag släppte. Spärrarna och vacklande till när organen tog mug i besittning. Endast hans snabba reaktion höll mig på benen. Han drog mig hårt intill sig och la ena handen på mitt skrev. Och det fick fler orgasmer att komma efter varandra. När jag kom helt till sans igen blev jag direkt medveten om vad jag gjort vad som hänt. Och när jag nervöst försökte dra mig undan hårdnade hans armar om mig. - du stannar i min famn liten, så länge jag vill. Jag suckade till lite och vred mig runt och smög mina armar runt honom och gömde huvudet mot hans hals/axel. Utan att jag rådde för det kände jag tårarna bör ja finna och jag började gråta. Och hela tiden höll han mig hårt och bara var där och mumlade tröstande ord tills gråten tog slut och jag slappnade av. Då släppte han mig och undrade om det var bättre nu? Och jag nickade och försökte torka rent ansiktet. Men en suck och en rörelse från honom och sen torkade han mig ren med ett papper. Jag fick tillochmed snyta mig. Sen drog han mig intill sig igen och kramade om mig ännu mer. |
Continuation:
Part 1 (3 dec 2021)Part 2 (29 nov 2021)
Part 3 (30 nov 2021)
Part 4: Nyfiken (1 dec 2021)
Part 5: Efterdyning (1 dec 2021)
Part 6: Avstämning (3 dec 2021)
Added 1 dec 2021 Stories #Woman as bottom #Woman as top
You cannot see or post comments since you are not logged in.