Tankar kring att vara Brat

Alla är vi olika, oavsett om det gäller vår preferens för klädstil eller utlevnad. Så varför anses de enda sätten att sätta en Brat på plats att slå hårdare med piskan? Att sätta oss i ett hörn för att skämmas? Att ignorera oss? Vad är det egentligen för kul med det?

En bestraffning ska inte vara en belöning, självklart inte. Men jag ska väl fortfarande vilja ha det till en viss del? Jag är ju Brat för att jag älskar känslan av att vara olydig, av att trotsa och retas, att pusha gränser samtidigt som jag inte vet när, eller hur, jag kommer bli satt på plats. Så varför vill du som Dominant att jag ska bli piskad tills jag bara ger mig, tills jag inte vill eller vågar vara olydig längre? Varför söker du ut en Brat när du inte har tålamodet, eller ens lekfullheten, att spela med?

När jag ifrågasätter din auktoritet, när jag retas och försöker trigga igång dig, så vill jag se ett flin på dina läppar som gör mig nervös. Ett lugn från dig som gör mig rädd för att fortsätta. En lekfullhet där du blir road av mina fjuttiga försök att trissa upp dig, med en blick som säger "fortsätt, så ser du vad som kommer hända." Vad jag däremot inte vill se, det är en ilska eller frustration för att du gav dig in på något som du inte har tålamodet till. Där du impulsivt använder dig av hårdare slag och nedvärderande namn i hopp om att bryta ned mig tills jag lyder dig. Jag kan absolut uppskatta just smisk och att bli kallad särskilda saker i rätt sammanhang, men ändamålet ska inte vara att bryta ned mig tills jag aldrig vågar agera på mina Brat-tendenser igen. Inte heller ska det leda till att jag tillslut får en animositet mot dig.

Men jag skrev nyligen en mening som verkligen kändes rätt, som beskriver väldigt väl vad jag själv vill uppleva på ett sådant otroligt simpelt sätt;

"Lek med min desperation, inte min smärttolerans."

Detta kan ha lite olika innebörder, men kan överlag nalkas ned till en sak. Ju mer desperat jag är efter din beröring, dina uppskattande ord och den njutning du kan tillföra; ju mer tillgiven och lydig blir jag. Och för att lägga fram det ännu mer simpelt; ju kåtare jag är, desto medgörligare blir jag. Och sättet du gör mig kåt på, det är att leka med mig. Retas tillbaka. Berätta vad som kommer hända om jag inte lyssnar. Backa inte när jag utmanar dig. Låt mig ha mitt lilla roliga tills du känner att det räcker, varav du tar tag i mig och visar att den enda anledningen till att jag ens kan retas, det är för att du tillåter det.

Bestraffningarna som kommer i följd ska inte vara något jag nödvändigtvis vill söka ut, men samtidigt bör det finnas ett upphetsande moment till det.

Smisk kan mycket väl passa som bestraffning. Men då jag personligen har svårt för en allt för intensiv smärta, så funkar det inte att bara slå hårdare tills jag ger mig. Gör det istället mentalt påfrestande. Få mig att räkna slagen, få mig att skämmas över att jag blir upphetsad av smisket, berätta för mig hur du hade kunnat få mig att njuta om jag bara hade uppfört mig istället. Det finns så mycket mer man kan använda sig av än att bara slå hårdare.

Och det finns så många fler bestraffningsmetoder än bara smisk! Undanhåll njutning, tvinga mig göra saker jag vanligtvis skäms för, överstimulera mig, sätt mig i obekväma positioner, var kreativ! Behåll saker intressanta, samtidigt som du håller mig på tå genom ovetskapen om vad som kan komma härnäst.

De "små" bestraffningarna kan vara lika påfrestande som de stora. Att gå runt med en leksak inuti sig medan man utför en syssla, inte tillåtas undanhålla högljudda stön oavsett hur rädd man är för att grannen ska höra, eller inte få någon njutning förrän man högt, tydligt och detaljerat beskriver precis vad man vill ha, trots att detta i vanliga fall är något man aldrig skulle våga säga högt. Tvinga mig titta på medan du tillfredsställer dig själv utan någon njutning för mig, undanhåll orgasmen varje gång jag gör ett ljud, eller "hota" med att sluta röra vid mig om jag inte upprepar en skamlig mening. Det lilla kan göra så mycket.

Medan de större bestraffningarna kan vara mer fysiskt påfrestande. Som att bindas fast i en obekväm position och vidröras överallt förutom där man längtar efter det som mest. Där man tvingas fram till kanten av en orgasm för att sedan få den undanryckt i sista sekund, eller tvingas komma om och om, och om igen tills jag bönar och ber om nåd. Eller sättas på knä med ultimatumet att inte röra sig eller göra ett ljud, varav man blir snärtad av en piska på just de känsligaste områden. Det finns massor man kan göra. Och med alla dessa möjliga bestraffningar så bör man verkligen kunna hitta just de som är både påfrestande och upphetsande.

I slutändan ska utlevnaden vara givande för oss båda. Där det finns en uppskattning för trotsandet, samtidigt som en bestämd dominans platsar mig utan att bryta ned min envishet. Så frammana istället desperationen tills jag gör allt för att behaga dig så du ger mig den njutning jag kräver. Ha roligt och lek med mig.

Men glöm inte glimten i ögat som ger mig den härligt exalterande rädslan inför vad som kan komma när jag oundvikligen trotsar dig..

Detta alster innehåller mina tankar kring att vara Brat, samt vad jag själv vill, och inte vill se i en dynamik.

Added 6 nov 2022 Articles #brat #Submissive #Dominant #Practice #BDSM #Personal #retas #bestraffningar #lekfullt #Discipline #Shame play #Psychological dominance #Physical dominance #Pain #Spankings

You cannot see or post comments since you are not logged in.

🗁 Articles

🖶 Print Document ID 33542 ⚑ Report