Log inRegister
Monogami eller polygami?

Part 2: Monogam eller polyamorös?

Monogam eller polyamorös?

Jag vill korrigera mina benämningar på hur man vill leva sitt liv i relationer. Jag tänker inte på äktenskap i den här artikelserien – och polygami betyder ju faktiskt månggifte (tack en läsare som uppmärksammade detta!). Utan snarare om man vill leva med en eller flera partners, och orsakerna till det.

Vad jag kommit fram till under de senaste dagarnas turbulens har varit något helt annat. Faktiskt.

Jag tror att anledningen till att vi väljer att leva monogamt eller polyamoröst – för det är något vi väljer att göra, ett sätt att förhålla oss, bete oss snarare än något vi är eller vill vara – är hur vi umgås med skuggsidorna inom oss.

Vår skugga är den delen av oss som är mer eller mindre dold för oss själva men ibland synlig för andra. Anledningen till att vi inte ser den är att vi blockerar oss själva i vårt inre för vissa saker som vi inte vill se/inse: därför att det gör ont. Därför att det inte överensstämmer med den personen vi vill vara, eller framstå som.

Till exempel tycker jag inte om när andra visar tendenser till svartsjuka. Det kan bero på att jag själv är svartsjuk men vill inte låtsas om det. Därför kväver jag sådana känslor när de uppstår inom mig.

Jag förtränger dem; hänvisar dem till min inre ”källare” där de trängs med andra oönskade känslor, personlighetsdrag och tillstånd. Andra kan vara vrede, offermentalitet, förakt för svaghet.

I och med att jag förlorar kontakten med dessa förhindrar jag mig själv att bli hel. Jag försöker leva som om jag bara är ”god” eller ”ljus” för jag tror att omgivningen förväntar sig det.

Jag är inte autentisk och kan inte använda hela min potential. För allt inom mig bär kraft. Känslor är inte negativa eller positiva; det är bara epitet jag och andra utvärderar dem på.

Om jag inte är i kontakt med min skugga så pockar den på. Den vill göra sig synlig så jag blir medveten om alla mina sidor. Mycket energi går åt att lägga lock. Att försöka förhindra de objudna gästerna att tränga sig på. Och i den processen händer det att jag behöver dämpa den ångest som så småningom uppstår när jag inte tillåter mig att känna det jag egentligen behöver.

Ett sätt att döva ångest på kan vara sexualitet.

Att söka utlopp för sexuella drivkrafter är något mycket sunt och livsfrämjande i sig. Vi behöver nog alla det i någon form. Men ibland tar begäret över och mättas aldrig. Vi behöver ständigt ny påfyllning av sexuella ”kickar”. Detta handlar inte om kärlek. Inte heller om att bry sig om sig själv och andra människor. Det blir ett beroende; ett beteende som upprepas för att något ouppklarat jagar oss inifrån.

I en ständig jakt på sexuella kickar kanske en partner ter sig otillräckligt. Fjuttigt. Vi behöver mer. Fler. Vi behöver det ofta och vår livspartner vill och orkar inte möta detta behov. Så vi söker oss utåt. Och vi vet inte riktigt varför. Vi tror kanske att vi helt enkelt är skapta så. Vi ”är” polyamorösa till vår natur och därför måste vi ha flera partners.

Men vi finner inte det vi söker. Rastlösheten bara ökar och det är risk att vi känslomässigt tar stryk och att de vi är involverade med sexuellt också gör det.

Jag inser att jag själv sökte något som skulle dämpa min ångest och smärta genom nya sexuella möten under en lång tid. Men det fick inte den effekten. Snarare tvärtom.

Därmed vill jag absolut inte säga att det är ”fel” att leva polyamoröst. Inget är rätt eller fel i det här sammanhanget. Det handlar om att bli medveten om varför vi gör vissa saker. Eller känner en drivkraft till det. Så att vi kan komma fram till vilka vi är och acceptera det. Och därmed ta konsekvenserna av vad det leder till.

För oss själva och vår omgivning.

Continuation:

Part 1 (12 sep 2023)
Part 2: Monogam eller polyamorös? (6 sep 2023)
Part 2: Monogami, polyamori - och inre demoner (12 sep 2023)

Added 6 sep 2023   Debate articles regarding sexuality and identity  

You cannot see or post comments since you are not logged in.