Log inRegister
Monogami eller polygami?

Part 2: Monogami, polyamori - och inre demoner

Monogami, polyamori – och inre demoner ...

Jag tror faktiskt på demoner. Det är inte små vettvilliga, grinande varelser som skuttar runt oss och hånskrattar åt våra misslyckanden och tillkortakommanden. Demoner är entiteter; en fysisk manifestation osynlig för det mänskliga ögat av våra inre skuggor. Våra “mörka” känslor; dem som vi har svårt att acceptera av olika skäl. Som känns “fula”, schaskiga. Att vi innehar dem får oss att framstå i sämre dager än vi önskar. Vem vill vara snål, omedgörlig, elak, dryg, långsikt eller argsint?

Men vi har alla mörker inom oss. Ofta uppstår detta ur trauman eller svåra upplevelser i barndomen. Då vi är helt utelämnade åt kärleken – eller bristen på sådan – hos våra föräldrar eller vårdnadshavare. Det beror på att vi blivit skadade eller negativt påverkade som skapar en brist hos oss.

Vi får inte den villkorslösa kärlek som vi behöver för att skapa tillit i vuxna relationer. Vi berövas trygghet och förmågan att älska oss själva. Dessa brister blir sår som växer inombords och ligger och sjuder i oss; ofta utan att vi märker det. Och mer eller mindre styr våra handlingar och beteenden. Ibland förstår vi inte varför vi reagerar på vissa sätt. Vi kanske brusar upp mot någon som inte förtjänar vårt dåliga humör. Eller vi ljuger för någon närstående fastän vi tycker att ärlighet är en viktig egenskap.

Om ser och är medvetna om vårt mörker och tillåter det komma upp till ytan och älskar dem för att vi inser att de är en del av oss och att vi inte är hela utan dem – då kommer de inte att regera oss. Men om vi gömmer dessa oönskade tillstånd i en låst källare i vårt inre där de samlas och växer obehindrat och sjuder och kokar och vi vägrar att erkänna att de finns där; då är det fara å färde.

I en kärleksrelation – om den är trygg, förtroendeingivande och där båda parter verkligen bryr sig om varandra – visar förståelse och respekt för den andre även om det handlar om vad man upplever som störande sidor hos hen – där vågar man visa sig sårbar. Där vågar man plocka fram mörkret och låta det mötas av partnern för man litar på att man blir och är omtyckt i alla fall. Men om man inte vågar göra detta utan rädslan för misstycke och avvisande dominerar stänger man inne dessa mörka känslor och de bubblar och sjuder – med förödande konsekvenser.

Botemedlet mot demoner i alla relationer tror jag är ärlighet och öppen kommunikation. Att vara äkta mot sig själv är viktigast. Att verkligen bottna i vem man är och vem man vill vara. Att våga vrida och vända på det där. Att gå bortom någon slags trygghet. Att säga: ”Så där han jag alltid varit” tycker jag signalerar fara. Betyder det att den du en gång var (när då) den kommer du alltid att förbli?

Det är helt enkelt inte sant. Inget varar för evigt. Roller och känsla av identitet kan ändras. Förändring är en del av personligt växande. Att få insikter – förändras – gå vidare är del av att vi får bli bättre. Vara bättre.

Ärlighet mot sig själv på djupet får som konsekvens att man även är ärlig utåt.

När man vågar in i djupen och möta demonerna är det i sig befriande. Frågan är om man kan iaktta denna öppenhet mot fler än en partner. Kan man blotta strupen och visa magen mot flera personer i kärleksrelationer?

Kanske – kanske inte. Jag är nyfiken. Vill veta!

Tacksam för tankar och åsikter kring detta!

Continuation:

Part 1 (12 sep 2023)
Part 2: Monogam eller polyamorös? (6 sep 2023)
Part 2: Monogami, polyamori - och inre demoner (12 sep 2023)

Added 12 sep 2023   Debate articles regarding sexuality and identity  

You cannot see or post comments since you are not logged in.